Staël von Holstein vill avskaffa demokratin
Dokusåpan Expedition Kulturrådet fortsätter: Johan Staël von Holstein kom med nya omvälvande förslag i sin krönika i gårdagens Metro, där han vill åsidosätta grundlagen på några avgörande punkter.
Han anser att Norden bör slås ihop till en enda nation, men att politikerna inte ska ha något med processen att göra:
"En sammanslagning skulle utgöra ett ypperligt tillfälle att se över våra politiska system, partipolitik och alla annan byråkrati. Det viktiga är att inte låta politiker sitta och förhandla fram den nya konstitutionen utan att låta affärskonsulter göra det."
Tja, vad ska man säga? En av regeringen tillsatt tjänsteman vill alltså slopa det demokratiska systemet och låta affärsmännen bestämma över huvudet på politikerna och medborgarna. Hisnande idéer, onekligen.
Återigen kan vi konstatera att den nya borgerliga regeringen och dess hantlangare omöjliggör all satir - de överträffar den hela tiden.
Johan Staël von Holstein verkar uppenbarligen sakna intellekt, jag trodde botten var nådd när han liknade socialism med fascism och nazism.
Som gammal feodalist kan jag inte annat än applådera "Stölet" Holstein.
Mot Idefjorden!
Monsieur de Staël har nu lagt upp Metro-krönikan på sin blogg, som jag länkar till här bredvid.
Anders: Det var väl Staël von Holsteins "affärskonsulter" som gjorde processen kort med feodalismen i den borgerliga franska revolutionen...
Jag hittar inte den holsteinska krönikan på nätet, men som provokation och tankeruskare är det väl ett alldeles utmärkt inlägg. Slå ihop Norden. Det skulle ha gjorts för länge sen. Varför ska en massa småländer med gemensamt ursprung och historia kura var och en för sig under polcirkeln? Om man sen hittade några skarpa hjärnor som utarbetade ett förslag att förelägga folken utan föregående inblandning av politiker vore det väl ännu bättre.
Alla vet ju att det inte är överdrivet gott vett i skallen som förmår människor att satsa på politiskt karriär.
Heja von Holstein! Hitta gärna på något nytt. Dagens -ismer är faktiskt sprungna ur 1700-talets mekaniska världsbild.
En upplösning av nationalstaten (under demokratiska former) är jag gärna med på, men jag ser hellre en utveckling i motsatt riktning: en radikal decentralisering.
Uppdelning av landet i mindre självstyrande enheter, till exempel de gamla landskapen som då åter kan komma till heders.
Detta har många fördelar - besluten kommer närmare beslutsfattarna och dem som besluten gäller, och de kan fattas på basis av verklig praktisk kunskap. Medborgarna skulle ha bättre kunskap om vilka de röstade på och den kostsamma och ofta helt onödiga statliga byråkratin skulle minskas avsevärt. Och så skulle man kunna avskaffa den anakronistiska och antidemokratiska monarkin till förmån för regionala presidenter med fyraåriga mandat. Länsstyrelserna får utökade befogenheter att ta hand om de frågor som nu behandlas på riksplanet.
Och vi blandar inte in några ekonomer och konsulter i det här va, jag litar inte ett ögonblick på förment objektiva och effektiva experter. De styrande får gärna vara oense, förvirrade och till och med fanatiska, bara de har någon form av politisk vision och är möjliga att rösta bort om de ställer till med galenskaper.
Jakob, det är ju detta som är problemet; politikerna har inga visioner. Det har inte funnits någon visionär framtidstanke på sextio år i det här landet. Folkhemmet kanske heller inte blev det man tänkte sig, men det var i alla fall en Vision. Sedan: tomt.
Det alenarådande politiska mantrat, oavsett regeringsfärg, de senaste decenninerna har varit vård, skola och omsorg. Var i samhället anses de största bristerna finnas? Just det.
Därför, låt gärna alla think-tankar, konsulter, fria tänkare och vad som helst, tänka högt och fritt och möjligen komma med något som kan bryta den politiska förlamningen, den totala oförmågan att se längre bort än en mandatperiod.
Inget skall sen givetvis genomföras utan att underställas folket.
Din idé om regioner är ju annars just den som den statliga Ansvarskommittén och Mats Svegfors lade fram i fjol och som mottogs med skrik och fasa.
Och som vi redan genomfört i Västra Götaland. Men det är ju regionala parlament och inte länsstyrelsen som övertagit en del statliga uppgifter.
Och helt riktigt behöver vi rakare rör mellan folket och de folkvalda. Idag är det u.p.a. Varför inte det brittiska systemet med enmansvalkretar. I Sverige skulle vi i så fall (till riksdagen)ha 149 enmansvalkretsar med 27.000 röstberättigade i varje krets. Systemet har sina brister, men är långt bättre i ansvarsutkrävande än dagens anonyma partidominerade system.
Sen får kungen, så småningom drottning Victoria, gärna vara kvar och åka runt och klippa band. Vi måste också tänka på Hänt Extra och andra veckotidskrifter som icke uppbär kulturstöd.
Nja, det är väl att hårdra det lite väl mycket att säga att det inte funnits några politiska visioner på sextio år. På den tiden fanns ju inget som helst ekologiskt medvetande. Just det ekologiska tänkandet är ju en vision som växer sig allt starkare och konkurrerar med det ekonomistiska tänkandet inom nyliberalismen - också det en ideologi som knappast fanns för sextio eller ens trettio år sedan.
Jag tror att vi bara har sett början på den revolution i samhällstänkandet som brottet med ekonomismen innebär.
Fördelen med det ekologiska tänkandet är ju också att det skär igenom de traditionella politiska blocken och kan förena de mest radikala med de mest konservativa.
Jag kan annars inte se att Ansvarskommitténs förslag är exakt som mitt ovan skisserade - min tanke är att nationalstaten spelat ut sin roll och bör avskaffas till förmån för ett fullkomligt regionalt självstyre.
Strunta i Holstein. Han försöker bara vara ironisk.
Intressant fråga du lyft fram Jakob. Det är dock inte alltid billigare och bättre med decentralisering!
Givetvis bör dock många fler demokratiska beslut lyftas ned till detta plan: deliberativ demokrati där Internet kan användas till fler folkomröstningar skulle legitimera besluten? Det förutsätter en välutbildad massa som inte förleds av demagoger, potentiella risker med demokratin som min husgud Aristoteles såg...
Skit i kulturrådet nu och skriv om roligare saker. T ex Anna Hallbergs nya bok, eller snarare recensionerna av den. Har du läst dem?
Följande brev från en desperat husbyggare till en "modern" arkitekt illustrerar tämligen väl samhällets (i detta fall arkitektens) generella oförmåga att föreställa sig alternativ till det gängse medelklasslivet:
"Dear Mr Edwards:
Judging from your approaches to this little house-building project that moves my fancy lately, it would seem that you entertain certain preconceived notions about what it is I am looking for that prevent you from finding an adequate direction in your work. Responses referring to clock-towers and box-shaped structures, whether or not intended as jokes, indicate that you are at a loss to come to terms with the deeper motivations behind the project. And this is probably my own fault, not having explained it properly. So before you move on and spend more time on the new design, I?d like to explain a few of these ideas briefly.
I?d say that no particular culture or, for that matter, architectural articulation of it, will help you establish the guidelines for your design. The project is rather conceived of as a reaction against the pathetic and artistically inhibiting mind-frame that modern society imposes on the artist. I am interested in creating a dwelling-space, of which the house is one part only, in which I may be able to escape the constraints of a world-view based on linear time and the obsession with progress in a quantifiable sense. That the approach is non-anthropocentric doesn?t mean that it excludes human needs, only that it won?t put them in the centre of everything, and the lifestyle I wish to entertain in this dwelling-place will not centre on mostly hanging around inside the house, watching TV or reading, cut off from the exterior world, but rather on an active dialogue between the interior and exterior environment, between the mind and the surrounding system of natural energies.
The organizing principle in and around the house will be a continuous process of creation rather than a continuous consumption (which is the organizing principle of the urban dwelling and the structure of the city, as I see it). The structure that I will have to impose on the natural environment should therefore reflect this process somehow, like an organic growth out of the soil that may expand or contract, wither or sprout in new directions in the future. A space that actively contributes to liberate its dwellers from the sterile imagination of the present century, from the artificial structures that enclose and enslave our perception of the reality that surrounds us, is primarily what I am looking for. This idea is not political in conception but arises as a response to what I perceive as a human-made environment that is inhibiting to my artistic creativity and triggers a sense of futility ? a lifestyle I?m not quite ready to subscribe to just yet. Like any city or conventional house, such a lifestyle ends up seeming artificial, absurd, false, ridiculous, and ultimately boring, more or less in that order, at least to me. For this reason, I feel that the element of human domestication and domination of the landscape in the design should be diminished as much as possible. It should contribute to the riddance of certain ideas and obsessions that structure our thought, behaviour and perception within the framework of the idea of quantifiable progress. Models of the past will be useless; it?s the present that matters. At any rate, a brief look at the history ideas shows pretty clearly that post-modernism depends to a large extent on ideologies that began being developed in the seventeenth century, so if it is some sort of originality you are looking for, modern expressions of dwelling won?t help you much. In other words, Viking long-halls, Victorian clock-towers, ready-made prefabricated houses, delirious postmodern box-shapes or spaces designed for passive consumption will be noxious to the overall purpose.
If you feel that you can?t picture this approach, or that it all seems absurd and stupid and therefore uninteresting to you, you probably won?t make a good job out of it and therefore I?d suggest you drop the whole thing."
Anders:
Jag spanar en viss trötthet i kritikernas slentrianpositiva mottagande av Anna Hallbergs "Mil". Det finns en stark vilja att den ska vara fantastisk, och en viss besvikelse över att den bara är kompetent - som i Fredrik Hertzbergs recension i SvD:
"Riktigt lika intensiv som denna inledande åttarading är förstås inte varje text i "Mil", och som läsare finner man sig någon gång förströdd. Det lönar sig dock att läsa och läsa om, att inte ge upp. Söka mening tillsammans med författaren - för "Mil" handlar mycket om jakten på mening. Att försöka se i dunklet."
Hanna Nordenhök skriver i GP en hyllning som innehåller en inte helt uttalad reservation:
"Mil är en snyggt genomförd bok, och det finns ett patos i anslaget."
Jag tror att vi kan ana en början till den kommande, oundvikliga estetiska strömkantringen precis här.
Hon försöker se snygg ut också, Hallberg. Så vi snackar verkligen estetisk strömkantring.
Kan du förresten byta namn på min länk? Jag vill inte längre gå under mitt namn utan vill kallas bootlegbloggen eller liknande. Fanfar.
Det här med att skippa demokratin verkar tilltala fler inom högern. Marie Söderqvist skrev häromdagen en krönika där hon ifrågasätter den allmänna rösträtten, detta apropå att unga väljare inte har koll på vilka som styr oss enligt en undersökning. Lösningen för henne blir alltså inte att förbättra utbildning och undervisning för att nå ut till fler med information om hur vårt land styrs och av vem. Nej, lösningen är att avskaffa den allmänna rösträtten:
http://www.expressen.se/kronikorer/mariesoderqvist/1.1025390/alla-borde-inte-ha-rostratt
Dagens liberaler tycks onekligen ha fått en annorlunda agenda mellan de två senaste sekelskiftena...!
...medan vänstern vill utnyttja folkets okunskap och på så vis vinna makt... Du har rätt, Jakob, men jag är inte helt främmande för gamle J.S. Mills tankar om att det krävs en viss grad av utbildning för att vara med och leka. Dock inte graderad rösträtt... Å andra sidan vettitusan om besluten blir bättre oavsett. Det är sånt vi får leva med när vi vill ha demokrati!