Childe Jakob

"Man kan inte betrakta verkligheten från Sirius. Man ser ingenting från den höjden. Vad som behövs är en trampolin. Man måste plumsa rakt ner i allting. Glöm inte bort att inte bara nuet utan också det förflutna är i ständig rörelse, och att allt som levt ännu lever, förändras, omvandlas, förflyttar sig, transformeras, och att verkligheten motsäger sig själv hundra gånger om dagen som den gamla pratkvarn den är."
- Blaise Cendrars


Ormus och Ariman, en dialog efter ett förlorat val

Ariman:
- Jag föredrog dig förra året, Ormus,
när du var deprimerad
när du satsade på att vinna lotteriet
och inte övervägde att pantsätta din själ
varje dag klockan 08.30
Du kan väl inte mena att du på allvar
tänker återvända till samhället?
För då drar jag undan min mantel
och visar vem jag verkligen är
och hur illa jag kan göra dig

Ormus:
- Bitterheten klär dig inte, Ariman,
gå tillbaka dit du kom ifrån!
Jag har varken tid eller ork,
ser du inte hur soler lyser upp allting
och avslöjar färgen på dina ögon?
Bitterhet är allt som du har kvar,
inga spår av stil och elegans
i ditt ansikte, bara breven som åersändes
och samtalen som aldrig kom

Ariman:
- Se upp med den där stegen, Ormus,
det är så lätt att kliva på de andras huvuden
på vägen upp, men högst där uppe
är det bara du och vinden
och det blåser upp till storm 

Ibland är det inte så mycket att göra på jobbet. I skolbibliotekets kontor finns ett par hyllor med dubbletter, utrensade böcker (såsom "Kina nu", publicerad 1971) och sådana böcker som ingen riktigt verkat veta var man skulle göra av. I den senare kategorin har jag hittat en riktig höjdare: Mia Berners "PS. Anteckningar från ett sorgeår". PS står för den store finske poeten Pentti Saarikoski, hennes man, och boken gavs ut efter hans död 1983. Den är omväxlande sorglig och hejdlöst rolig, ibland både och på samma gång.
Jag citerar:

"Pentti skalv av skräck när jag en dag bad honom stå stilla och hålla min gräsklippare igång medan jag svarade i telefon. Den var ett av dessa skrällen som är hopplösa att starta och jag orkade inte börja på nytt just som jag fått igång den. När jag kom ut var motorn död och Pentti i tårar av rädsla. Apparaten hade brummat och puttrat och varit hotande. Men själv hade han för några år sen skjutit skarpt med en revolver på krogen i Turku."