Här finns inget varaktigt och allmängiltigt
Oswald Spengler (1880-1936) beskriver i sitt mest kända verk Västerlandets Undergång hur historien obevekligen leder oss mot katastrofen. Så ensidigt har Spengler uppfattats genom åren, och vem kan glömma den nihilistiske, Spengler-läsande Bisamråttan i Tove Janssons böcker?
Men Spengler var mer än bara en undergångsprofet, hans kritik av den västerländska vetenskapliga enögdheten och egocentrismen håller än i dag. I vissa stycken ger han faktiskt intryck av att vara en väldigt tidig postmodernist och postkolonialist. Så här skriver han, bland annat:
"Det som fattas hos den västerländska tänkaren och som inte borde fattas hos just honom, är insikten om den historiskt relativa karaktären i hans resultat, som i själva verket är uttryck för en speciell, unik tillvaro. Han borde förstå att det finns nödvändiga gränser för resultatens giltighet och att hans "eviga sanningar" och "ovedersägliga insikter" bara är sanna för honom och hans aspekt på världen. Det borde vara en plikt för honom att söka efter andra insikter, som människor i andra kulturer utvecklat med samma grad av visshet. En framtida filosofi borde ha en sådan fullständighet. Först då skulle man förstå historiens formspråk, den levande världen.
Här finns inget varaktigt och allmängiltigt."
Så när ska Oswald Spengler avlösa Walter Benjamin som historiefilosofisk krambjörn för lattesippande filosofidoktorander och kulturredaktörer? Ska vi säga att hajpen börjar här?
Men Spengler var mer än bara en undergångsprofet, hans kritik av den västerländska vetenskapliga enögdheten och egocentrismen håller än i dag. I vissa stycken ger han faktiskt intryck av att vara en väldigt tidig postmodernist och postkolonialist. Så här skriver han, bland annat:
"Det som fattas hos den västerländska tänkaren och som inte borde fattas hos just honom, är insikten om den historiskt relativa karaktären i hans resultat, som i själva verket är uttryck för en speciell, unik tillvaro. Han borde förstå att det finns nödvändiga gränser för resultatens giltighet och att hans "eviga sanningar" och "ovedersägliga insikter" bara är sanna för honom och hans aspekt på världen. Det borde vara en plikt för honom att söka efter andra insikter, som människor i andra kulturer utvecklat med samma grad av visshet. En framtida filosofi borde ha en sådan fullständighet. Först då skulle man förstå historiens formspråk, den levande världen.
Här finns inget varaktigt och allmängiltigt."
Så när ska Oswald Spengler avlösa Walter Benjamin som historiefilosofisk krambjörn för lattesippande filosofidoktorander och kulturredaktörer? Ska vi säga att hajpen börjar här?