Childe Jakob

Historien om västerlandets undergång och mannen som stod bredvid med ett leende. (c) Jakob Simonson

Ursäkta fotbollstjatet. Jag har inte hängt med så mycket i den senaste vändan i debatten som "rasar" på "kultursidorna". Jag hänvisar till Hannas blogg. Jag skulle gärna ha en liten debatt igen, det vore spännande att se om något förändrats.

Jag följde dina länkar och fann diskussion om OEI intressant. Jag läste båda artiklarna i expressen. Svaret från Malte fick mig att fundera över om det är en sammansvärjning från OEI eller ej.
Axxess som Johan Lundberg skriver i publicerar visserligen poesi, vilket en kommentar i den blinde argusen hävdade att de inte gjorde. Men de utgår från kanon s.a.s. Malte som själv har publicerats i OEI hävdar att det är en tillfällighet och att OEI har högt till tak och publicerar det mesta.
Min fråga: Är det så att det finns för få vägar för ny poesi att ta sig in på marknaden, dit de flesta faktiskt vill? Och om OEIs utgivning därför blir så betydande?
Eller kan man prata om en sammansvärjning från Raataama och gänget?
Om vi tar många litterära rörelser som t.e.x beatsen som ligger mig varmt om hjärtat så är en del av deras framgång att de var noga med att hjälpa varandra. De sålde s.a.s åt varandra. Surrealisterna i Frankrike som hjälpte varandra är ett annat exempel.
Ska inte polare ta hand om varandra?

Ska polare hjälpa varandra? Självklart. Men den provinsiella självgodheten som t.e.x. Raattamaas och Daniel Sjölins (DN) kommentarer utstrålar är lika kväljande som naiv. De tycks leva i villfarelsen att det som de och deras polare skriver kommer att ha någon betydelse för framtida generationer, när det i själva verket kommer att vara bortglömt om tio-femton år - liksom ungefär 99 % av allt annat som skrivs. Vad beträffar svensk litteratur så har den i princip aldrig haft något inflytande utanför landets gränser, Strindberg möjligen undantagen. Men jag antar att det är kul att leka att ankdammen är en ocean, det skulle väl vem som helst med tillräckligt god flytförmåga tycka (mig själv inkluderad). Som på den här bloggen - här kan man raljera utan större opposition nuförtiden. Det skulle vara kul med lite mer fjädrar i kölvattnet, även om det förmodligen inte skulle vara särskilt uppbyggligt. Men varför skulle det vara det? Hittills har väl ingen försökt skaffa sig ökad insikt om den andra sidans dygder, efter vad jag har förstått, så varför börja nu?
Dong...

Det är i alla fall sant att svensk litteratur är fasansfullt tråkig.

Gustaf:
Förutsättningarna är ändå kapitalt olika mellan beatsens och språkmaterialisternas respektive situation.
Man kan väl säga att Ginsberg och kompani helt enkelt var tvungna att hjälpa varandra för att slå sig fram i det konservativa litterära klimat de befann sig i, där blasfemier och obsceniteter inte sågs med blida ögon av etablissemanget. Det fanns ett verkligt konservativt motstånd som gjorde sitt bästa för att försöka bekämpa dem, exempelvis ställdes ju Ginsberg och hans förläggare inför rätta för att ha skrivit och gett ut dikten "Howl" - en så kallad obscenity trial som också Henry Miller utsattes för.
I vår tids samhälle ser ju verkligheten annorlunda ut. Blasfemier - vem bryr sig? Obsceniteter - beställ dem gärna på Internet så slipper du rodna i bokhandeln. Språkliga experiment - skicka in stipendieansökningarna parallellt med manuset till Bonniers.
Normupplösningen är ett faktum som man kan begråta eller bejubla (jag gör det senare), men ett faktum är det likafullt. Raattamaa och kompani försöker dock bortse från detta och spelar avantgardets roll. De gör sitt bästa för att framstå som ett subversivt och streetsmart avantgarde i opposition mot den etablerade smaken, men i realiteten tillhör de själva etablissemanget och har privilegiet att bestämma ramarna för diskussionen om estetik inom poesin.

Och Raattamaa har schyssta dreadlocks. Jakob du har helt rätt och instämmer till fullo.
Martin: på ett område är svensk litteratur ändå i topp: barnlitteraturen. Och det är inte bara fru Lindgren utan Selma med Nils Holgersson. Några fler kommer jag dock inte på nu. Men barnboksförfattarna klassas ju ändå inte lika högt som eliten.

Karaste broder och systrar,
Mitt litterara ointresse till trots(har inte last en bok pa fyra ar) tycker jag nog att detta ar en intressant diskution. Den tycks handla om manniskor som leker att de provocerar, nar de i sjalva verket uppvaktar det litterara etablissemanget. Muy curioso.......
Snart kommer jag och flickebarnet och halsar pa i Svedala. Den 20;e juni landar vi, och jag hoppas pa glada moten med syskon och slakt. Speciellt dig, Jakob(eller Djapock, som Lilian sager), som jag inte har talat med pa mycket lange. Jag ser fram emot saftdrickande pa plattform, musselplock i Sorgrav, aventyr i "skaui" och planering av framtid.
Kom; det blir kul!

Hej Folk!
Jag & Tomas har numera också en blogg, om än av lite mer tillfällig karaktär än Djapocks mer gedigna dito.
Har ju mailat er såklart, men av erfarenhet vet jag att om man vill få ut nåt till familjen så är detta skiten! Pöss & kram en masse!

Käraste bröder, systrar och vänner,
si syster Sandra har gått och gift sig!
Det var ett överraskande och glädjande besked, minsann.
Jag höjer en ljudlig skål (en kopp svart te så här på söndagseftermiddagen) för brudparet, som jag hoppas hörs hela vägen till Södermalm.
Festen? Låt oss ta den till midsommar!

Tack för skålen och jo, te känns helt rätt såhär efter en hel helgs firande!
Midsommarparty låter härligt men först och främst tycker jag att vi ska fira att vi får chansen att träffas så många på en och samma gång. Händer tyvärr alltför sällan!

Martin: Jag försöker förstå det du skrivit men vet inte riktigt om jag tolkar dig rätt,
menar du att man, eftersom 99% av det som skrivs idag kommer att vara bortglömt om 15 år och eftersom svensk litteratur inte har någon större betydelse utanför sveriges gränser, inte ska bry sig om att skriva eller läsa ny och svensk litteratur?
Jag förstår inte riktigt. Om någon tycker det är trevligt här och nu att läsa t.ex. Raattamaa och är villig att lägga ut pengar på en Raattamaa samling - vad har det då för betydelse för den personen om samlingen i fråga inte läses utanför sverige och glöms bort om femton år?

det intressanta med det exempel du gav är att det visar hur vissa kritiker kan inbilla sig att ett epigonartat applicerande av aktuell filosofi ska revolutionera skrivandet - nu är det deleuze som gäller, för ett antal år sen var det wittgenstein och då kunde man i svenska diktsamlingar finna samplade rader ur hans böcker som signalerade teoretisk medvetenhet från författarens sida; jag tror nog såväl wittgenstein som deleuze på sikt verkligen kan förändra skrivande och tänkande - men de rapporter om tillägnandet av mästarens termer och idéer som ges ut som diktsamlingar är inget annat än symtom på att filosoferna ifråga läses av generationens intellektuella, de är inte själva del av den mycket mer subtila förändringsprocessen; de är mer att jämföra med anteckningsblock som legat framme vid läsning och åhörande av föreläsningar.

Erik: Nja, det var ju inte direkt det jag ville säga - snarare att det finns en milsvid skillnad mellan den betydelse Raattamaa och co. har eller kommer att få för den svenska litteraturen, och den de tycks anse sig besitta. Och den svenska litteraturens begränsade inflytande understryker deras provinsiella attityd till sitt eget skrivande. Därmed inte sagt att de ska lägga ner att skriva, för tusan...
Men jag erkänner: jag är förmodligen ute på hal is när jag talar om "betydelse för den svenska litteraturen", för vad innebär egentligen det? Allt är väl en fråga om var man sätter sina mål. Och just nu tycks de inte vara speciellt stimulerande. För mig, märk väl - det här är en åsikt, inte ett kollektivt manifest... Så skriv på, pågar och pigor, by all means.
Gustaf: du har rätt i att svenska barnböcker (och deckare) har haft ett stort internationellt genomslag. Och var genre har naturligtvis sitt eget litterära värde. Men vad som är intressant är när man hittar en väg förbi formlerna och använder genren som avstamp för någonting annat - att abolera formen och börja från scratch kan naturligtvis vara kul och stimulerande för den som ägnar sig åt det, och för de som deklarerar sin sympati för dessa oerhört sofistikerade koder, särskilt när det backas upp från etablissemanget. Men att förvänta sig att folk ska intressera sig för det på bred front är ganska naivt så här långt in i litteraturhistorien.

Martin: Någonstans i mitten förlorade jag dig. Efter abolera, vilket berodde på att jag först och främst inte förstod ordet. Jag slog upp det i dataprogrammet och fick ordet abolition: efterskänkande av straff. Men det kan du väl inte ha menat. I min etymologiska ordbok hittade jag det inte heller. Så jag tänkte: Mannen bor ju i Spanien, kanske har svanskofil smygit in. Jag slog upp ordet och det närmaste jag kom var abolir i Diccionario de la lengua española. Det är från latinets abolere.
I min engelsk-latinska ordbok (pocket oxford) hittar jag tre ord som kan slå in (jag börjar låta som Heidegger utan hans auktoritet). Jag kan inte de latinska ändelserna och därmed återger jag de tre förslagen som ändå har samma stamm med ändelser:
1. aboleo, evi, itum: abolish, destroy;
2. abolesco, levi: cease, be extinct, fall in to disuse;
3. abolitio, onis: abolition, abolition, cancellation, annulment.
Efter att ha läst vidare och med en amatörs kunskap i lingvistik vill jag påstå att "ab" är ett prefix som talar för bort av någonting. I svenskan har det blivit "av" förmodligen, emedan de reaktionära engelsmännen och tyskarna har behållit "ab" som det är. I min tyska ordbok beskrivs prefixet som ett som handlar om "avlägsnande".
Nu tillbaka till det spanska ordet abolir: transitativt verb som också är defectivo. Efter ett visst sökande har jag inte hittat vad defectivo kan vara för slags verb. Transitativt betyder att det kan användas med ackusativ, alltså direkt objekt. Ordförklaringen är "Derogar, dejar sin vigencia una ley, precepto, costumbre etc." Derogar slår jag upp och det betyder avskaffa. Lägg märke till prefixet! En översättning av resten: lämna en lag, en föreskrift, en tradition utan giltighet.
Antingen handlar det om en anglocism, eftersom ordet finns på engelska, eller en svanskofil från Martins sida, eller varför inte för en latinofil.
I alla fall vill jag våga mig på ett försök att tolka texten. Och jag ser nu att jag har helt missförstått dig. Du pratar om sprawlarna och hur de snarast har skapat en metapoesi, genom att de ha frångått allt och istället ägnar sig åt rent formexperiment. Och med den förståelsen, eller min tolkning (kan man kalla den hermaneutisk jag utgick ju ändå från din spanska historia och försökte frångå min egna ignorans)håller jag med dig. Klart som fan att vanligt folk inte förstår när de lärde pratar grekiska, för att parafrasera talesättet.
Detta är inte skrivet för att ironisera över det du har skrivit utan jag blev så road av sökandet efter betydelsen av ordet abolera att jag får använda engelskans carried away för att beskriva min sinnestämning, eller mitt förfarande.

Det är förstås vanskligt att alls hålla en litteraturdebatt. Frågan är vad man ska ha den till?

Gustaf: en svanskofil, på min ära! Det händer med jämna mellanrum, meningen var förstås "avskaffa". Snacka om att prata så att folk inte fattar vad man säger...
Anders: en mycket bra fråga.

Svanskofil blev fel. Jag försökte göra ett nytt ord med samma betydelse som anglocism, men mindes endast ordet anglofil. Nervbanefel.
Vad kan man använda för roligt ord, när man pratar om en förspanskning eller hellre en försvenskning av ett spanskt ord?
I alla fall säger det en del om hotet som uppfattas från engelskan och därmed utbytet mellan svenskan och det nämnda.
Jag vet att Viktor Rydberg förfasade sig över tyskans inflytande på 1800-talet. Förfasades man i lika grad av franskan? Tror inte det då franskan var adelns språk.
I vilket fall som helst ser man inte den spanska insmygningen i språket. Nu förfaras man istället över persiskans inflytande i förorterna. Svenskan är under attack från alla håll! Kommer vi att dö nu?
Anders: självklart ska man ha en litteraturdebatt. Det är kul.

Vad jag tänkte på var att debatten verkar bli ett substitut för litteraturen.

Gustaf: how about "en cervantin"?
(För pedanteriets skull: anglicism är ordet.)
Anders: kanske kan vi köra ett DM i litterär femkamp (poesi/prosa/essä/epos och, tja, ballad, kanske) och avgöra de här viktiga frågorna med en allmän röstning?

Skalar for Sandra gor aven jag, i ett glas appeljuice, hukandes bland tomat- och paprikaplantor.
Vi ses snart!

Gustaf och Martin: jag hyllar era alltid sköna inlägg!
Martin: livstecken... ett brev... snälla?!
Sandra: hjärtliga gratulationer!
Jacko B: jag är glad för din skull och fira det skall vi göra inom kort!
Alla andra: ny singel med GENDER på fredag! Hurra!

tusen plataer,
menar du att filosoferna ar viktigare i den 'subtila forandringsprocessen' an poeterna? Hur forklarar du isafall Martin Heidegger's uttalande att den mest betydande influensen pa hans tankande var Holderlin? Till exampel. It's a give and a take, man

Dags att röja upp i släktgröten här och hålla fram dagens DN, inlägg från Aorta-Carl, m fl, apropå den senaste tidens debatt.

Elin: när jag läser Heidegger får jag ofta intrycket att symbiosen filosofi - poesi är central i hans tänkande. Kan poesi vara råvara utan filosofi? Är filosofisk råvara relevant utan poesi?
Johan: jag vet, jag vet... hoppas att kunna skicka en flaxare snart. Annars kanske jag hinner före själv. Hur ser det ut för dig i juli? Och... ny singel? Vilket är temat?

Å andra sidan kan filosofi få ödesdigra konsekvenser för poesi (eller försök till sådan). Jakob vet vem jag tänker på, hans namn börjar på O.

Martin: Kul idé! Jag tar dig på orden och kommer härmed med en förfrågan till alla som läser denna blogg att skicka in sina dikter och prosastycken (högst 2000 tecken) till nedanstående mailadress, så publicerar jag dem löpande här framöver, med möjlighet till kommentarer från läsarna, positiv och negativ kritik. En text per person. Kanske sitter ni och ruvar på en guldgruva som bara väntar på att friläggas.
Heh, det här blir kul!

Får man delta som någon annan? Jag sitter på en guldgruva av opublicerade dikter av O. Nilsson!

Elin Josefin, jag menar ungefär detta: filosofer är ibland viktiga för poesins utveckling (och för konsten och tänkandet allmänt) - som heidegger, wittgenstein, deleuze; men deras kraft ligger inte i att de får ett gäng unga att vifta med signalorden (rhizom t ex), utan visar sig på subtilare sätt, utan att de stadfästa orden kanske alls används; en diktsamling som flashar deleuze- eller heideggerord är oftast intressant bara som dokument över en tillägnelseprocess / inget av detta hindrar att det ibland kan vara så att poeterna ligger före filosoferna och påverkar dem, som i fallet hölderlin...

Jag är helt för för pedanteriets skull. Alldeles för lite språkkonservativa och -fascister i Svealand som vågar ryta till. Det är symptomatiskt att F Lindström blir populär som säger att allt är rätt. Alldeles för mycket velour.(Fast han skriver underhållande)
En cervantin, som hänvisning till Cervantes eller? Isåfall vill jag hellre ha en unamunin efter Unamuno.
Som idog hermaneut (dvs. i Heideggers forspår som här diskuteras som en nära vän, själv kom jag inte längre än till de grekiska orden, skrivna på grekiska, dvs. mitten av första sidan och gav upp)slog jag upp ordet och hittade: cervantino: ett adjektiv, "propio y característico de Cervantes como escritor, o que tiene semejanza con cualquiera de las dotes o calidades por que se distinguen sus producciones" utmärkande egenskap hos författaren Cervantes eller den som har likheter med vilka som helst av dennes talang och kvaliteter som särskiljer dennes verk. (avigt översatt men i alla fall) Spanjorerna är förvisso besatta av Cevantes, även om få jag har mött har läst honom, vilket kanske säger mer om personerna jag har träffat, men jag tycker inte att man ska bruka Cervantes namn som spanskt substitut för anglicism.
Ska bli spännande med texterna. Ska de skickas som fil till dig Jakob?
Anders: substitut för litteraturen blir det inte, möjligen får jag ta på mig löjets slöja eftersom jag har läst väldigt lite språkmaterialistisk poesi, och poesi överhuvudtaget. Det är därför jag mest hugger mot ord som jag inte förstår, som cervantin eller abolera.

Gustaf: Jag är ju känd som språkfascist, men för min del bor jag ju i Götaland... jag tycker som du om Lindström, för mycket "anything goes", men han är en hejare på att göra något så torrt som språkvetenskap hejdlöst underhållande.
Vad gäller förspanskningar kan jag föreslå begreppet hispanism...?
Ja, skicka bifogat dokument till min sprayadress, det är det allra bästa sättet!
Detta kan bli en sorts mindre redaktörskontrollerad mutation av Ryska huset.
Apropå Cervantes har jag för mig att broder Martins lärare i filologi i Vitoria betraktade Don Quijote som världshistoriens bästa roman. På sedvanligt ödmjukt iberiskt vis.
Var inte Vitoria självutnämnt till Europas sportsliga huvudstad efter att Alavés blivit tvåa i Uefacupen, förresten?

Jakob: Ja, det är korrekt. Vitoria är och förblir den europeiska stad med störst internationella framgångar vad beträffar sport (per capita får man förmoda). Och här är det kanske på sin plats att påpeka att denna klassificering faktiskt inte bara baseras på faktumet att Alavés kom tvåa i Uefacupen det året - samma år nådde Tau (stadens basketlag) finalen i Europacupen. Således tycks saken vara ganska klar.
Vad beträffar Don Quixote är det ju som alla vet världens genom tidernas bästa roman. Inte så dåligt på första försöket - det får nog vara en spanjor till denna bedrift.
Hispanism kanske vore bra för de territorier som togs av romarna på den iberiska halvön, på den tiden det begav sig. Annars handlar det om en formlös massa av förvirrade lokalpatriotiska yttringar av alla de slag - som att fånga gås på sviktande lina i Lekeitios hamn eller att kasta get från kyrktorn i Aragón, eller var det nu är. I det avseendet passar nog ingen term, och minst av alla "cervantin", som ju inte ens existerar...

Tvåa i Uefa-cupen? Vad är det att komma med?

Joseba Beloki kom trea i Tour de France tre år i rad också. Och Igor González de Galdeano hade den gula ledartröjan i elva dagar. Faktiskt.

Jag vill påminna er om att det var faktiskt jag - om än helt oavsiktligt och mycket naivt - som myntade uttrycket: "Kom, det är kul!" Ja, Martin kan berätta för er.
Martin: temat på kommande singlen är det kvinnliga könets makt, ackompanjerat med diskoinfluerade rytmer.

Martin: du ar bast.

Johan: ja, credits ska du fa for detta ypperliga uttryck! Jag anvander det ofta och mycket.

Murkla: jag hoppas vi får tillfälle att ses i sommar. Det var väldigt länge sedan nu! Men här i Göteborg händer ingenting som du kanske vet...
Jakob: hitta på något imorgon?

Jakob: Hispanism är ett utmärkt ord. Och visst herr Lindström är en fena på att göra språket intressant. Läser nu Homo sum: om det mänskliga hos människan av Birgitta Kurtén-Lindberg, en förövrgit ärkekonservativ humanist, men underhållande skriver hon för det.
Med tanke på Martins motsättning mot hispanism, kanske man kan kalla det det för latinismer.
Spansk nationalism är förövrigt ett roligt tema. Jag har aldrig stött på att folk som är så trygga i sin tro att de har den mest kulinariska konsten, längsta och bästa historien, bäst på fotboll, litteratur, jag vet inte allt. Och det komiska är att spansk kokkonst, bonnamad, för att välja ett av teman, är god, men bäst i världen är den sannerligen inte.

Bah!

Hej igen. Jag försöker ringa dig nu, kanske får jag tag i dig innan sommaren är till ända.

Hallå?!

Johan: ja vi far allt se till att ses. Sist vi sags hade jag val en stor mage......nu blir Loppan 2 i september. Det ar hog tid for mote!

Och idag fyller Murkel år, hipp hipp HURRA!

Hurra!
Det drar ihop sig... Du ser väl till att flaxa med annat bolag i år, förresten? Det här med motorer som faller ner bland indijanberg är ju rätt onödiga grejer, särskilt så här på sommaren då det är varmt och kvavt i Saltsjöbaden.

Jaså, Jakob är på resande fot! Det förklarar varför han är totalt omöjligt att få tag i. Ja, där ser man.

Anders: nej, ovanstående var alltså riktat till Murr. Angående Jakobs whereabouts vet jag lika mycket som du.

Ave Maria! Leve Maria! Hoppas du blivit väl firad, det kommer mer sånt på svensk mark. Ska bli ytterst trevligt att ses snart.
Anders: Jag hör av mig strax...

Ok, bra att du är funnen, går till hospitalet nu! :)

Hejhopp jag är också glad att du är tillbaka Jakob! Ville bara få bekräftat att ni också kommer till Töllås för att fira allehanda händelser på midsommar...
för övrigt håller jag starkt på Lindströms anything goes. Det finns alldeles för många petimetriga(?) språkpurister på mitt jobb som tar orimliga tidsrymder i anspråk för att förkunna vad saker och ting VERKLIGEN heter och hur OKUNNIGT det är att använda andra ord än de vederbörade lärde sig i skolan 1958. Tröttsamt.

Tack for hurrarop, allihop. Borjar redan svettas lite latt infor tanken pa
oceanflaxande......hoppas pa att inte behova spendera tid i Saltsjobaden(clever!) i ar.
Vi ses snart!!!
Hurra for Lucia idag, forresten!

Modern: visst behöver man inte vara petimetrig. Men det finns en viss språklust i att veta vad som är rätt, eftersom det ger en frihet att veta när man skojar till det i talet eller skriften. Sen att man kan göra ofrivilliga fadäser är en annan sak.
Förnärvande bor jag i landet Tyskland, ett mer hierarkiskt samhälle än Sverige och det märks tydligt också i hur språket används. Den informalitet som finns i Sverige kommer mig till nackdel här (jag jobbar som receptionist på ett hotell) eftersom jag kan låta onödigt tvär eller tölpaktig.
Delvis är därför den laissez-faire som härskar i Sverige skön, men samtidigt blir de skolungdomar och senare vuxna som inte behärskar svenskan till viss del socialt handikappade.
Det handlar därför inte om hur det lät 1958 utan om att nå en viss bildningsgrad där man fritt kan välja om man vill tala med bönder på bönders vis eller på göteborska.

Childe Jakob försvann, allt försvann, fontänen i parken stannade av, mitt i sitt fall..

Det här är för knasigt!

Jag hittade dig på hitta.se men där har du ett annan mobilnummer, en som hette Anna svarade...kolla själv in på sidan/länken :)

Hallå, Jakob?

Hasch-Jakob!

Jakob är åter! Han ska i skrivande stund enligt uppgift befinna sig på Gais-match mot Solna AIK. Jag hälsar välkommen åter och firar med speciellt inlägg i min följetong på temat Fanshawe/Simonson.

Hej Jakob! Länge sen! Har du lust att bli medlem i Romantiska Förbundet?

Andreas: Självklart. Jag skickar ett mail!

Jag ramlar av stolen.

Det här är löjligt. Varför kan du inte bara svara i telefon?

Sådär! Framme i Gbg! På återhörande imorgon!

Jakob, snart kör vi igång Mutant!

vad är en språkpurist?

svara gärna till min hotmail



[email protected]