Förtrycket är aldrig längre borta än närmaste folkpartist
I Gustav Adolfsskolan i Landskrona förbjuder man andra språk än svenska - både på lektioner och raster - en handling helt i Gustav II Adolfs anda - nu inleder vi slakten av de otrogna hundarna!
I morronsoffan sitter Jan Björklund och säger att det är bra att skolpolitrukerna skrider till handling mot det eskalerande kaoset i skolan, och att han inte är den som ska säga till dem hur de ska komma till rätta med sina problem. För några veckor sedan föreslog även några Volk-partister i Malmö att det skulle införas i skolplanen att endast svenska får talas i skolan.
Dessa skolpolitruker, eller för att tala med Peps Persson: "dessa jäevla keukar" (hur är det förresten med skånska, denna östdanska dialekt, får man tala det i Landskrona?) är barn av samma anda som alltid försökt förbjuda det avvikande var det än dykt upp. Samer och tornedalingar som blev misshandlade för att de pratade sitt eget språk på rasterna kan vittna om deras kusliga mission. Även bohuslänska (dialekten jag själv talade en subtil variant av som barn) var faktiskt bannlyst i de bohuslänska skolorna åtminstone fram till sextiotalet. Själv hade jag turen att växa upp på åttiotalet och slapp bli örfilad för att jag använde ord som "bärlfärl" i stället för det svenska "skitful".
Vi vet ju att en viss "poet" i Lund som gillar Ted Hughes är folkpartist, säger det mesta.
Förbud är aldrig den optimala lösningen. Jag citerar den subversive electropoeten Midget Fantasy: "Right wing conservatism, puts a hand to your mouth, building a system that cannot last". Något för dig, Jacko B?
Bra rutet! Det är ju skrämmande, det där.
Skepp och skelett vilken nyfascism!
Jag blundar för verkligheten denna helg och beger mig in i filmrum där alla världens språk är tillåtna, kort sagt jag drar till göteborg med tillhörande filmfestival.
Hör gärna av dig om du vill se film, filma (jag har kamera!) dansa disko eller spela spel. Jag är nåbar på 0762-205858.
Ja, kontrollstaten breder ut sig.
Och det är partierna som kämpar för frihet som är förbudsivrare, förlåt "frihet".
GA-skolan har dock ändrat sej nu, man får prata andra språk på rasterna.
Men det är ju skönt för alla andra städer som också missköter sej, nu kan man slänga allt i soptunnan Landskrona, och klappa sej själv på axeln.
I ärlighetens namn ska man veta att Landskrona är en mycket utsatt stad, olik alla andra storstäder beroende på koncentrationen, det finns inga vänster- eller högerkulturella getton där man kan känna sej säker och veta hur allt ska vara. Man lever ständigt mitt i verkligheten, som dock inte är så hemsk som den utmålats med enbart svart pensel. Givetvis också beroende på att Landskrona inte är en storstad men med de problemen mitt i Nordens största storstadsområde. Synd bara att politiker och andra inte fattat det tidigare.
Att förbjuda andra språk på rasterna är befängt. Speciellt som definitionen av "svenska" inte direkt finns, och egentligen bara en skrivbordsprodukt som Gustav Vasa lanserade på sin tid. Anledningen då, liksom nu, är kontroll. Skulle vara intressant att höra hur kravet skall efterlevas? Språkpoliser i skolorna? Eller kameror och mikrofoner a la Orwells 1984? Intressant också att det är Folkpartier LIBERALERNA som står bakom det här förslaget...
Men jag tycker att du drar alla liberaler över kam, Jakob. Skulle JAG vara förtryckare? Lägg av!
En annan sak är att "vänsterfolket" tenderar att måla allt svart eller vitt, onyanserat vid minsta aning av misstänkt högerbris. Det är okreativt tänkande.
Vad vi vill ha är bra beslut, oavsett politiskt läger!
Johan: Jag syftar på folkpartistiska politiker, vilket är något annat än de som röstar på Folkpartiet, kanske i tron att detta parti fortfarande skulle representera någon form av liberalism utöver den ekonomiska.
Elias: Jag gör mig redo för allt det ovanstående!
Handen på hjärtat, det finns väl inget parti som funkar fullt ut. Att rösta är att kompromissa.
Jag har ingen koll på vad som egentligen har hänt på skolan i Landskrona. Men att det har varit problem har jag förstått då de stängde skolan en vecka. Tycker att det är bra att det har nått riksnyheterna så det blir debatt. Att gå långt åt ena hållet är bra för att få folk att fundera och ifrågasätta.
Samtidigt att förbjuda andra från att prata sitt egna språk är löjligt. Istället tycker jag lärarna ska lära sig lite somaliska, arabiska, etc vad eleverna nu pratar på rasterna.
Att bara hacka på folkpartiet som du min gode vän älskar att göra tycker jag är för lätt. Sossarna, som jag älskar att hacka på, var ju de som bestämde att bohusländskan inte fick pratas. Dessutom är det det vänstra blocket som har varit så rädda att verka nationalister att de inte har vågat ta tag i problemen på skolorna. Att istället peka med hela näven istället för lite grand är jag ingen vän av. Men det skapar i alla fall en diskussion som är välbehövd.
Skickade några idéer om Ryska huset förresten. Kolla in.
Så vitt jag har förstått var upptakten till detta makabra förbud att några barn med annan bakgrund än svensk talade med varandra på ett modersmål inga lärare på skolan förstod. Dessa elever hade även haft med sig smällare eller om det var raketer och avfyrat inomhus i skolan vid vid flera tillfällen.
Anledningen till att förbjuda andra språk än svenska var så att elever inte skulle kunna plandera djävulskap utan att någon vuxen på skolan hade en chans att förstå och ingripa.
Folkpartister eller ej - att vara så komplett oförmögen att man tror att språket är ett problem i sammanhanget är mig totalt oförståligt. Är det så förbannat svårt att se att detta är ett uttryck för en frustration och eller understimulans av de som arbetar på skolan. Språkförbistringarna är ju bara ett ohyggligt sätt att slösa bort något som skulle kunna vara en fantastisk tillgång - två- eller flerspråkighet
Johan: Nej, jag håller med dig, det går inte att fullt ut sympatisera med något parti, vilket var en anledning att jag en gång i tiden lämnade Ung Vänster. Jag var rätt engagerad, men varje gång man skulle argumentera för något fick man höra: "men så där tycker ju inte vänstern...". På senare år har jag dragits mer och mer till någon form av individuell anarkism, där till exempel Max Stirners och Henry David Thoreaus idéer känns intressanta, även om den senare knappast talar om politik i vår mening.
Det kan hända att jag hackar onödigt mycket på folkpartiet här, men det beror nog på att man av dem väntar sig ett mer vidsynt tänkande, mer verklig liberalism helt enkelt, än av moderaterna som ju är de som bestämmer. Det ska dock bli intressant att följa idédebatten bland de socialliberala och se om de i någon mån kan ta tillbaka initiativet från batongliberalerna.
Jag har alltid misstänkt att du under den salongsanarkistiska huden är ultraliberal. Skönt att ha med dig i gänget!
Började läsa Thereaus Walden. I början är den intressant men efter ett tag visar han sig vara stockkonservativ.
Dock att han inte vill betala skatt tycker jag är sympatiskt.
Ha ha! Vänta nu.. sa jag att jag var ultraliberal? Du läser mina kommentarer som Fan läser Bibeln...
En kommentar fran Baskien angaende sprakpolitik som kanske kan vara intressant att läsa om i detta sammanhang:
Trespuentes är ett litet samhälle som ligger vid floden Zadorra, sex eller sju kilometer väster om Vitoria. Där finns bland annat en medeltida bro med fjorton valv som sträcker sig över floden, och på andra sidan bron en grusväg som leder upp till en grästäckt kulle, där det en gång låg en romersk stad kallad Iruna-Veleia. En stor del av murarna som omgärdade detta samhälle har grävts fram. Att döma av murarnas omkrets var staden på kullen ett av de största romerska fästena på den Iberiska halvön. Det har länge saknats pengar för att gräva fram resterna efter bebyggelsen, men ett regionalt transportbolag bestämde sig för nagra ar sedan för att sponsra de arkeologiska arbetena, och sedan dess har flera viktiga fynd gjorts. Bland annat hittades stentavlor med text på baskiska, den dittills äldsta lämningen av skrift på detta språk.
Fyndet väckte stor uppmärksamhet i de lokala medierna. Språkvetare från universitetet i Vitoria bildade en forskningsgrupp som samarbetade med arkeologerna för att klargöra huruvida tavlorna var autentiska eller inte. Det spekulerades i huruvida de hade författats av en lärd man från Alexandria, för det hade också hittats andra tavlor med skrift på egyptiska och grekiska, men det var inte i första hand det som man fann intressant. De baskiska texternas syntax och morfologi var nämligen av det slaget att forskarna, om det nu skulle visa sig att tavlorna kunde dateras till romartiden, skulle kunna dra nya och minst sagt revolutionerande slutsatser angående det baskiska språkets ursprung och utveckling.
Forskningen inom detta fält hade stått stilla under lång tid, och upptäckten var av stort intresse för den regionala regeringen, kontrollerad av det baskiska nationalistiska partiet, som har gjort vad de kallade ?normalización linguística? till en av stöttepelarna i sitt politiska program. Den språkliga identiteten likställs med den nationella identiteten, och varje år spenderas det därför många miljoner på att få folk av icke-baskiskt ursprung som bor i regionen att lära sig det lokala språket. Bland annat är alla tjänstemän tvungna att perfekt behärska detta språk, vilket far till följd att man, om man så siktar på en karriär som kommunal rengöringsarbetare, far lov att ta en oerhört krävande examen i baskiska för att kunna komma ifråga för tjänsten. Det resoneras som så, att ju fler som talar språket, ju fler känner tillhörighet till den baskiska kulturen, och dessa individer, är tanken, ska som en logisk konsekvens av sin språkliga och kulturella identitet, vare sig den nu är erhållen på vuxenskola eller inte, naturligtvis rösta på Partido Nacionalista Vasco.
Problemet med denna politik är att det är få som lär sig baskiska under bekväma omständigheter. Ofta blir de som ännu inte behärskar språket (vilket är den stora majoriteten av Álavas invånare) och som därför jobbar med temporära avtal inom den offentliga sektorn, tvungna att studera efter jobbet. Och baskiska är tyvärr inte särskilt lätt att lära sig i vuxen ålder, vitt skilt som det är från så gott som alla andra kända språk. En hel del far därför ägna flera år åt att läsa baskiska på vuxenskola ? ett par timmar varje kväll enligt den lokala regeringens bedömning av vad som krävs för att man ska göra optimala framsteg ? för att slutligen kunna ta sin länge efterlängtade examen och på detta sätt få en fast tjänst. Att under flera års tid inte kunna koppla av efter arbetet på grund av politiskt motiverade krav far naturligtvis till följd att många lär sig avsky allt vad det baskiska språket och den baskiska kulturen heter, och istället rösta på oppositionen för att deras egna söner och döttrar (när de väl far några, för utan fast jobb är det få som blir beviljade lån för att kunna köpa hus, gifta sig och bilda familj) ska slippa gå igenom samma helvete som de själva.
När språket nu dessutom inte har några kända rötter och bara talas på en mycket begränsad yta i Spanien och Frankrike är det lätt för dessa människor att dra slutsatsen att baskiska är ett litet, artificiellt pådyvlat språk som det inte borde vara värt besväret att studera och vars inlärning för många dessutom leder till en fatal kombination av dåliga löneavtal och bristande fritid. Den baskiska regeringens språkpolitik har således mötts av ett visst socialt motstånd, särskilt i Álava där det är relativt få som talar baskiska, och blivit till en polemisk och ofta hett omdebatterad fråga i parlamentet.
Stentavlorna i Iruna-Veleia innebar en möjlighet för regeringen att legitimera det baskiska språkets historiska existens och betydelse, och det dröjde därför inte länge innan fyndet utvecklades till en politisk fråga. Professorerna i forskningsgruppen, som hade olika politiska övertygelser, var inte överens angående tavlornas autenticitet och smutskastade varandra på de regionala tidningarnas opinionssidor. En förtvivlad arkeolog försökte med vetenskapliga argument att presentera sina objektiva resultat av utforskningarna men nobbades av medierna, som av förklarliga skäl hungrar efter polemiska debatter, beroende som de är av tittarsiffror och läsare.
På detta sätt har något så spännande som de nyupptäckta spåren efter en urgammal civilisation i slutändan förvandlats till en fråga om huruvida den regionala regeringen borde tvinga på folk att lära sig baskiska eller inte. I debattens hetta har man helt tappat intresset för spekulationerna kring det vardagliga livet i den romerska staden, vad för slags existens männen och kvinnorna som bodde där en gång i tiden kunde ha haft, vilken sorts relation de hade till bergen, floden och slätterna som omgav dem ? trots att det är samma berg, flod och slätter som stadsborna i Vitoria dagligen skymtar mellan husen när de vandrar gatan fram på väg till eller från arbetet. De gamla murarna sluter sig kring fascinerande hemligheter från forna tider, mysterier som kanske hade kunnat sätta perspektiv på den moderna människans liv, men som det rådande samhällssystemet i första hand finner relevanta för sin förmåga att generera reklamintäkter eller skaffa väljare för fortsatt politisk kontroll.
Att sprak sa ofta utvecklas till en politisk fraga, censureras eller förbjuds, tyder pa att det är ett kraftfullt vapen för att skapa identitet och andra möjliga världar. Därför tror jag att det är viktigt att göra skillnad pa sprak som sadant, som en naturlig kommunikationskanal människor emellan, och vad man väljer att göra med det.
Gisp, det här blev langt och didaktiskt, helt i Matthew Arnolds anda, är jag rädd.
Salve.
Martin: skicka genast ovanstående inlägg till DN Debatt eller [email protected] eller [email protected] Eller gp eller svd eller annat forum med möjligen fler läsare än denna blogg.
Uhum, ja, jag vet inte, det är ett stycke hämtat ur boken jag just har skrivit färdigt. Tänkte försöka fa ut den pa nat förlag, egentligen... Hur funkar det med copyright i Sverige?
Bokaj, kan du inte skicka din postadress via email sa far du snart en försändelse.
Martin: copyrighten har du själv om du inte har förhandlat bort den med något förlag eller någon arbetsgivare. Det är faktiskt ganska vanligt att folk publicerar utdrag ur böcker eller rapporter eller statliga utredningar som debattinlägg.
Ja, jag kan väl ge det ett skjut da, som sägningen gar, for whatever it's worth...
Martin: Jag tycker verkligen du ska skicka in den. En väldigt intressant text.
Och som alla vet: Baskerna är inte riktigt kloka!
Har själv bott i norra Spanien så jag vet. Lärde mig till och med lite baskiska. Kul språk fast jag har glömt allt.
Jakob: Förklara mig skillnaden mellan ultraliberal och anarkist. Jag minns en galen tysk som jag pratade med i ett nu stängt antikvariat i Göteborg. Han berättade om en kurs han höll i anarki. Han placerade alla stolarna i en ring och gick in med deltagarna utan att förklara vem han var. Alla satt tysta i ringen och väntade på ledaren. Till slut dristade någon till att fråga vart kursledaren var. Då förklarade han vad de hade gjort och diskussionen blev väldigt givande, berättade han.
Jag tycker det är fantastiskt att folk går kurs i anarki.
Gustaf: jag ar lite osäker pa det här, och fragan kanske är känslig, men har du en bakgrund som lajvfantast pa Orust? Namnet tycks bekant... Det är nagot som jag har fragat mig under det senaste halvaret men aldrig fatt för mig att ta reda pa.
Och ja, baskerna är inte sällan rätt sjuka i huvet, bade de som bär txapela och de som föredrar annan utstyrsel.
Jakob, vet du att du har folkpartiet i dina gener? Din mormor satt i kyrkofullmäktige- möjligen också kyrkorådet- i Vänersborg som ledamot för folkpartiet.Har hennes efterlevande tagit någon skada? Något att utreda för nästa generation kanske.
Din mor har också ägnat dagen åt att fingranska den björklundska ballongen om betyg åt alla barn. Som visar sig vara ett kraftfullt slag i luften(om nu en ballong kan vara det): Allt han talar om är redan möjligt att göra för den skola som vill.
Martin: bok på gång med posten?????
Japp, skickar den straxens filimaxens.
Gör jag, alltsa.
Martin: jag såg "Da Vinci koden" igår och den känns som ett led i ditt inlägg om språkdebatten i Baskien... Skön historier förresten, både din och Dan Browns.
Martin: Jag tycker också att din text verkligen bör publiceras på större forum, då får du mer uppmärksamhet inför framtida utgivningar! Något nytt om Mirluc? Skriv mig ett brev och berätta!
Jakob: Festen?! Ring mig är du snäll.
Johan: jag har lyssnat igenom Midget (jag har en ledig eftermiddag, som ni kanske märker...) och gillar dina profetiskt häcklande röster (Warzone framför allt).
Bokprojektet är ett slags omvänd Da Vinci kod pa sätt och vis, om det nu var det jag syftade pa. Brev kommer snart, har skrivits nu under eftermiddagen.
Mirluc har ingenting med saken att göra, men han lever sitt eget liv nagonstans och kommer kanske tillbaka under aret.
Gustaf: läs hellre Thoreaus "Walking", "A Week on the Concord and Merrimack Rivers", och "Life Without Principle". Walden är uramerikansk, det blir inte mer amerikanskt än sa, den har en nästan mytisk status för manga amerikaner med en romantisk nybyggaranda - men det är Amerika pa 1840 talet, och det var nagonting, ehm... helt annat än vad det är idag.
Enligt min asikt personifierar Thoreau nagonting sa ovanligt som en sympatisk amerikanism - det handlar om att hoppa av taget innan det nar en alltför hög hastighet, att man ska lita till det vilda man bär inom sig, att undvika kapitalismens lögner om en lyckligare tillvaro baserad pa konsumtion, att förenkla sitt eget liv och samhället. Ingenting mer radikalt har skrivits i USA om att hitta en fungerande plats at det vilda i samhället och ta ett steg tillbaka fran den hysteriska konsumtionskulturen - John Muir, Aldo Leopold och Rachel Carson kommer inte ens i närheten, möjligen Gary Snyder pa senare ar - men som sagt, det framgar bättre i "Walking" och "A Week" än i Walden.
Att han sen är en asket med lite väl torr humor emellanat är en annan femma...
Thoreau suger snopp!
För ordningens skull: Skolan stängdes inte i en vecka, den stängdes en dag.
Anledningen till att man ville endast att svenska skulle talas var att ingen kunde vara oförståeligt elak då. Ska man jävlas så ska man jävlas på svenska, eller möjligen amerikanska (nysvenska). Det hade inget med att smida planer att göra.
Problemen på skolan började givetvis inte med några smällare, och det är det stora problemet, man borde ha tagit tag i missförhållandena tidigare. Man borde gräva i skiten, det har man ännu inte gjort, det verkar inte ligga i någons intresse.
Att peka med hela handen är nog bra, men att föra en exkluderande politik (som Folkpartiets skolpolitik), anser jag vara förkastligt.
Ja, att Thoreau var homosexuell är en möjlighet som manga har spekulerat i. Vad gäller hans sexuella praxis har inget ännu fastställts med säkerhet.
Det är också tänkbart att T. bara är skräp, ungefär som folkpartiet.
Jajemän, nu är det väl bara benen kvar av karln, om ens det.
Som folkpartiet, ungefär.
Ha ha, det är möjligt, jag har själv inte hört av dem sen Westerberg besökte Agnebergsskolan 1991 eller när det nu var. En mycket god, liberal man, jag har hans autograf.
De rör upp starka känslor där nerifran graven, de där benen...
Martin: Ett mycket intressant inlägg om baskisk språkpolitik, och det visar ju hur illa det kan gå när man kör med språkpiskan från statligt håll. En bra text som absolut bör presenteras för större medier än Childe Jakob (copyrighten är min! Min! - men jag tar generöst nog inte betalt för att texter som först dykt upp här förekommer på andra ställen efteråt)!)
Socialdemokraterna har naturligtvis många synder på sitt samvete i de här frågorna, Gustaf, och bohuslänskan tog jag mest upp för att jag har en egen koppling till den. Vad gäller steriliseringspolitiken och den rasbiologiska forskningen, långt efter andra världskriget, så är det sossarna som får bära hundhuvudet. Jag tycker att det är konstigt att politiker inte lär av historien utan stångas vidare i blindo mot allting man inte förstår sig på.
Att Thoreau bara är skräp numera, käre Anonym, är som sagt en truism. Men hans idéer lever och frodas! Har du någon vettig invändning mot det får du gärna komma med den.
Visst, Milton Friedmans idéer lever och frodas, liksom Hitlers i vissa kretsar, innebär inte att det är något att värdesätta.
Ånej, det slutgiltiga argumentet, att jämföra med Hitler, och här dessutom i den ytterst sluga formen att hans idéer finns precis som Thoreaus! Jag böjer mig för denna uppvisning i skarpsinne.
Martin m. fl.: angående "vildheten" i Thoreaus naturfilsofi (?)... Kan man jämföra detta med Roussous strävan "tillbaka till naturen"?
Anonym: För övrigt anser jag att Friedman inte bör jämföras med Hitler: även om han fick i uppdrag att vara ekonomisk rådgivare åt suspekta fascister i Latinamerika så var han knappast någon ideolog... eller?
Martin: tack för tipsen. Gary Snyder är en höjdare, speciellt hans buddhistiska inriktning. Fast han verkar vara lite torr. Förmodligen ligger det i hans asketiska zenbuddhism. Tacka vet jag norska Mayhem som jag lyssnar på nu. Tyvärr ingen lajvfantat och vi har inte träffats. Men från Orust är jag. Jakob kan berätta närmare.
Jakob: Skönt att du har tagit bort att man måste berätta vem man är. Anonym verkar vara en lustig rackare. Inget fel på bohusländska argumentet. Ett annat argument vore att man inte fick skriva med vänsterhand.
Inte heller ska jag skälla på sossarna med sterlisering etc, det var snarare en Zeitgeist. Fast å andra sidan ligger det ju i vänsterns totalitära renhetskrav. Glöm inte bort att både Hitler och Stalin hade hjärtat till vänster. Och ligger det inte något märkligt fascistiskt i att alla ska ha det lika bra?
Det är en unik förmåga att balansgång mellan kollektivets och individens rättigheter...
Martin, ditt baskiska inlägg i den infekterade språkdebatten (verkar vara ett universellt kymmer) gav mersmak! Bok är på väg till Töllås, är det rätt uppfattat? Ännu ett skäl att bege sig till Sveriges framstjärt då, som västkusten så putslustigt kallas av inflyttade stockholmare.
Hur trivs du med livet nuförtiden? Låter fantastiskt att ha en ledig eftermiddag, sådant har väl inte varit vardagsmat för dig precis!
Swondra: den flaxas norrut. Hade det inte varit för den boken och för översättningen hade jag kunnat ha en ledig manad, men nu blev det en eftermiddag istället...
Allt är i övrigt prima, hur är det själv?
Johan: Rousseau och Thoreau slutar bada pa vatten, men där upphör likheterna. Rousseau är en mycket tam typ vid en jämförelse, han satt vid brasan och tänkte medan Thoreau grävde i träsk för nöjes skull...
Fick du bilderna förresten?
"Vi spela Marti Jones och prata om Thoerau" som Ulf Lundell sjunger i "Klockan och korset"
Friedman var ett exempel, byt ut det mot Guillou, läs mellan raderna, hej.
Gustaf: Under begreppet anarkism finns förstås oerhört många varianter och tolkningar. Men gemensamt för dem alla är att de vänder sig mot etablissemanget, mot centralstyrning, tyngande byråkrati och förtryckande strukturer i samhället. Något som jag sympatiserar starkt med är tanken om direktdemokrati och självförvaltning, och där finns förstås en romantisering av det enkla och okomplicerade livet. Allt sammantaget kan verka naivt och blåögt, men det måste ju finnas ett mål att sträva efter - och är inte tesen att kapitalismens landvinningar ska erbjuda jorden fred, trygghet och säkerhet något mer naiva?
Jakob: jag håller med dig; lokalstyre ökar ju den demokratiska känslan hos medborgarna. Mer direktdemokrati vore inte fel och varför inte lotta fram vissa ämbeten så att ALLA har chansen att vara med i styret, oavsett position i samhället i sann atensk anda!
Jag har dock svårt att se att kapitalismen skulle garantera det ovannämnda, anser ens "kapitalisterna" det? Snarare är det väl så att man kan fråga sig vad alternativet är? För det borde väl gå att kombinera kapitalism, miljövård och solidaritet?! Det handlar ju i grund och botten om folks samveten: om vi bryr oss om varandra borde allt fungera... OM det inte vore för giriga män och kvinnor med egenintressen. Där faller ju kapitalismen som system på eget grepp.
Å andra sidan är det just denna människans stora svaghet - egoism - som gör att jag inte ens på idéplanet tycker att kommunism är en god tanke...
Fasen också... Vad gör vi?!!!
En stilla påminnelse om undertiteln på denna blogg. Frågan är bara i vilken utsträckning vi kommer att stå där med ett leende eller en otäck grimas när skakningen på nedre däck verkligen uppfattas. Bredvid står vi i alla händelser inte. Inte ens Jakob.
Den oerhört intressanta frågan är nämligen vilket styrelseskick skulle klara att genomdriva de nedskärningar av koldioxidutsläpp över hela planeten som krävs för att vi inte ska koka bort?
Det finns stora förutsättningar för att 2007 kommer att bli det varmaste året (globalt) på så där 125.000 år (en ovanligt stark El Nino talar för det)och den klimathype som nu råder kommer innan året är slut att ersättas av klimatpanik.
Då kommer också följande ytterst intressanta räkne-exempel att behöva studeras. Om vi ska stabilisera CO2 på en nivå som innebär att jorden inte värms upp mer än 2 grader (hittills är uppvärmningen 0,7 grader) så måste CO2-utsläppen per person minskas till 0,4 ton per person och år (ppå). I Sverige ligger vi idag på runt 6 ppå. En amerikan på 20 ppå.
Och nu blir det riktigt intressant för att tala med Johan:
"För det borde väl gå att kombinera kapitalism, miljövård och solidaritet?! Det handlar ju i grund och botten om folks samveten: om vi bryr oss om varandra."
Tro det.
Men om inte nu den vanliga marknadsekonomin skulle klara den här fördelningen, ska vi då tro att den kinesiska varianten med den mest ursinniga kapitalism världen skådat under ett kommunistiskt skal, skulle göra det. Eller skulle Jakobs anarkister fixa det.
Det enda land som faktiskt lyckats skapa ett samhälle med en utsläppsnivå på under 0,4 ppå och där folk ändå inte svälter ihjäl och som också har en fungerande sjukvård, är Cuba. Men nog vill vi väl ändå kunna läsa Pippi Långstrump för våra barn utan att hamna i fängelse.
Nilsson: Hej på dig!
...Å andra sidan ligger Cuba i den subtropiska zonen vilket gör att de inte behöver använda så mycket energi för uppvärming, dessutom är landet att betrakta som ett u-land utöver fri skolgång och sjukvård, vad jag vet...
Kina och andra kommunistiska länder har ju alltid prioriterat industrin framför miljön, till och mer än de marknadsliberala staterna...
Nåväl, jag är inte expert på ideologier eller något annat område heller för den delen, men jag dryftar mig ändå att yttra följande tankar:
Jag har svårt att se alternativ till kapitalismen: alla (?) andra system kommer inkräkta på individens rättigheter. En fri marknad där folk får göra som de vill - inom ramen av våra lagar - är enligt mig demokratiskt. Men det är tyvärr troligen inte det optimala systemet för miljövård.
Kanske bör vi stifta globala lagar som verkar positivt för miljön. Endast drastiska åtgärder är tillräckliga för att rädda oss, eller?
Lokalt innebär det att vi måste offra vissa delar av landsbygden för att minska tranporterna? Pendlandet måste minska under rådande omständigheter: bensinförbrukningen, den ogynnsamma och otillräckligt gynnade kollektivtrafiken, den inneboende latheten hos människan mm.
Det lokala - på alla plan - bör därför gynnas. Det gäller allt från produktion till affärer etc. (även direktdemokratin som vi nämnt ovan).
Beroendet av bilen som transportmedel måste omedelbart brytas om vi inte får fram nya miljöneutrala bränslen!
Jag vet att många skulle hävda att kapitalism absolut INTE är ett garant för demokrati. Vissa menar ju att det är pengarna som styr och det i sig är odemokratiskt. Jag medhåller om detta.
Summa sumarum: vi befinner oss i en Moment 22 situation. Demokrati/kapitalism eller miljön?
Det är en oerhört komplex situation som kräver lösningar på många plan: politiskt, ekonomiskt, socialt, beteendemässigt etc.
Det är just detta som gör att vi inte agerar särskilt helhjärtat då uppgiften känns övermäktig.
Det enda som skulle kunna rädda vår lokala och globala miljö är kanske en slags ekologisk diktatur där naturen i nästan varje läge går före individen. (Jag har länge tänkt att skriva en science fiction roman om detta... Martin, det är dig fritt att använda det som uppslag för kommande roman!)
Hur vi än gör så är det främst energiproduktionen och konsumtionen det som måste lösas.
Hur?
Jakob: kul att du kom på festen igår! Jag är ledsen om jag inte kunde ge järnet, men så är jag ju sjuk fortfarande! Hörs angående inspelningar nästa vecka och Talismankväll framöver.
Martin: du missade återigen min berömda gräddtårta...
Mycket djuplodande politiksnack......sjalv lever jag i kapitalismens huvudland, och om detta har jag bara att saga: pengar kan ej kopa lycka. Att se kapitalism pa sa nara hall(min make plus hans familj ar kapitalister i kubik) ar lite skrammande. Tank att pengar kan fa en att kanna sig sa ihalig!
Ja,ja, nog om detta.
Tankte informera syskon skaran och andra intresserade om mina sommar planer. Jag har nu kopt biljett for mig och Lilian. Vi kommer till Sverige den 19;e juni och aker tillbaka den 18 juli. Tjoho! En hel manad! Om nagon vill fira midsommar med oss, sa gar det bra.....
Ok, syskon, avsloja era sommar planer! Jag vill veta....jag vill ses....
Martin: Har du sommarplaner?
Sandra: Ledig i Juli?
Elon: Fraga skolan om examenplaner, for bovelen!
Jak(den trevlige oxen): Sommarledig: ja. Planer?
Min stamma ma lata hard, men jag komma fran langtbortistan och vill ha en ultimat sommarupplevelse. Kara syskon; ta hand om er!
Det är en rolig blogg att följa. Dels så vindlar ämnena, plötsligt blir det Simonssonprivat, djuplodande filosofiskt, politiskt och en och annan fläskläpp: ett utmärkt forum.
Jakob: jag vet inte om du har läst mina idéer om Ryska Huset. Om inte skulle jag vilja att du gjorde det, plus kommenterade dem.
Jag har en annan idéförändring. När jag jobbade i storjouren i Uddevalla fanns det en fantastisk tidning som hette Details. Den finns kvar men är numera skit. I den förekom allt från en man som berättade om sitt liv med aids och hur han ändå kunde ha ett fungerande sexliv, till yogaerfarenheter i Indien, till hur det var att flytta hem till föräldrarna som 30-åring. Människorna var för mig okända, men det var inte så viktigt då texterna var välskrivna och intressanta. Ibland hade de med en intervju med någon kändis, men det roliga var just vardagens exotiska inslag. Tänk om vi skulle låta Ryska Huset bli mindre litteratur och mer en slags samlingspunkt för erfarenheter. Kanske inte lika personlig som din blogg. En spänning mellan min och din. Hör av dig.
Han anfaller, han anfaller!
Ja, nu händer det mycket här, på flera fronter, och det är väl bäst att gå till huvudfronten: hur vår jord ska räddas! Nu ska vi se... klia, klia...
Jag tror på allvar att Jaqcues Chirac är något mycket bra på spåren när han nyss föreslog en världsregering för att komma till rätta med klimatförändringarna. Ett klimat-FN, som står över alla staters och företags särintressen. Jag trodde aldrig att jag skulle instämma i något som Chirac stod för, men en fransman är alltid redo att överraska, tycks det som (se bara www.discosarko.com).
Man måste arbeta både globalt och lokalt, det är ju självklart. Varje individ måste kunna verka i vardagen utifrån ett ekologiskt tänkande, och det gäller då att öka medvetandet om hur farlig vår västerländska livsstil är.
Några anarkister i släptåg har jag inte, Nilsson, som kan fixa detta. Men jag vet att var och en alltid måste följa sina egna övertygelser för att uppnå någon förändring. Och eftersom bilismen står för en mycket stor del av alla koldioxidutsläpp så kan en bra början vara att skaffa en miljöbil! Man måste alltid börja med sig själv.
Då marknadsekonomins grundidé är att ständigt öka den materiella konsumtionen är denna typ av ekonomi inkapabel att ta itu med de här problemen. Faktum är att tillväxttänkandet förmodligen är det mest korkade som någonsin funderats ut på den här jorden.
Och den hisnande aningslöshet som vår kära borgerliga regering uppvisar i de här frågorna vore skrattretande om det inte vore så att det är de som bestämmer.
Ett tokroligt exempel på regeringens hållning är Fredrik Reinfeldts syn på koldioxidutsläppen, som låter ungefär så här:
"Miljön? Ja just det ja. Nej men alltså... okej, det är viktigt med miljö och natur och allt sånt där men... va fan, vi måste ju tänka på vår industri också. Om vi tvingar dem att tänka míljövänligt så gör de inte tillräckligt med vinst och då är det de där jävla kineserna som tar över. Och vi släpper förresten ut så lite här i Sverige så egentligen behöver vi inte bry oss. Nej, vi kör på som vanligt tycker jag!"
Jag kan verkligen förstå att Carlgren har det lite tufft att svara konkret på frågor om regeringens miljöpolitik. Det beror helt enkelt på att de inte har någon.
Han förstärker, han förstärker!
Murkla: Yes, i sommar ses vi! Ska bli kul. I år blir det en riktig semester, då jag inte tvingas jobba, för första gången på åtta år eller så. Annars, USA? Ja, shit.
Att bo och leva i USA måste vara både intressant och skrämmande, i det här miljöperspektivet. I Kalifornien har det ju gått så långt som det rimligen kan göra, och vad gäller miljön har de ju tvingats anta miljöregler som på många sätt går längre än de svenska. Till och med republikanen Schwarzenegger tycks ha insett vad som står på spel, för inte är det väl röstfiske det handlar om när han stiftar nya lagar för att minska utsläppen av växthusgaser? Jag misstänker att det inte är så populärt bland hans väljarskaror...
Han försvarar sig, han försvarar sig!
Gustaf: Details kommer jag ihåg, det var en utmärkt tidning, jag läste ett par nummer på den tiden du nämner. Ryska huset är ju en litteraturtidskrift till största delen, men litteraturen speglar ju världen och samhället (eller borde åtminstone göra det)... jag skriver mer detaljerat i ett mail strax.
Martin: En ny (-gammal) religion således, och den behöver nog lite tid för att smältas och begrundas. Jag sitter på skolbiblioteket, och eleverna arbetar just nu med att "forska" som de kallar det, om liberalism, socialism och konservatism. Alldeles nyss bad en av eleverna mig att ge min syn på liberalism, och i ljuset av den pågående diskussionen här på bloggen kände jag att det var svårt att hålla mig neutral, men jag gjorde mitt bästa! Jag återkommer snart med kommentarer till Fågelskrämman! Kanske kan den skrämma upp en och annan fågel under tiden.
Snart är det för sent att svara på enkäten om bibliotek och kulturtidskrifter! Vill du göra din stämma hörd så ta tillfället i akt! Amelia Adamo lurar bakom närmsta gathörn!
Ja, ge mig iaf en siffra på hur stor procent av RH:s prenumeranter som är bibliotek. Det måste du väl veta på en höft?
Han vägrar svara, han vägrar svara!
[Anders: Om inte J. svarar så kanske jag vågar mig på en gissning? Lund, Malmö, Gbg, kanske Sthlm?)
Ja, och totala antalet prenumerationer? Det är procentsiffran jag är ute efter till min urtjusiga tabell.
Hanna: Ah, förlåt! Jag får höja rösten lite för att överrösta Häroldens utrop, sådärja:
1. Hur stor del av era prenumerationer är biblioteksprenumerationer?
- Det är för närvarande sju bibliotek som prenumererar på Ryska huset, av 57 prenumeranter totalt. Det är inte så många. Siffran har gått ner en smula eftersom det var mer än ett år sen senaste numret kom ut, men detta är vad som gäller nu 2007.
2. Vad betyder biblioteksprenumerationerna för er tidskrift?
- Framför allt handlar det om att tidskriften är tillgänglig för många människor, de som av någon anledning inte vill köpa tidskriften eller inte hittar den i handeln. Den anledningen kan ju vara att vi inte har så många försäljningsställen heller.
3. Spelar biblioteken någon roll för er tidskrift på något annat sätt än rent ekonomiskt?
- Ja, av ovannämnda skäl.
4. Tycker du biblioteken arbetar med kulturtidskrifter på ett bra sätt? Skulle du önska att de arbetade annorlunda med kulturtidskrifter ? i så fall hur?
- Jag tycker framför allt Göteborgs stadsbibliotek har en bra avdelning med kulturtidskrifter, och de anordnar ibland tillställningar där tidskrifterna och deras redaktioner får visa upp sig och berätta om sin verksamhet etc. De hade till exempel en väldigt trevlig liten tidskriftskväll för ca två år sedan där salig Serum och undertecknad höll föredrag för allmänheten. Gratis, kul och informativt. Hoppas jag att det var. I höstas arrangerade de en tidskriftsdag som var välbesökt, där det var många som deltog, inte bara kulturtidskrifter.
Stort tack!
Ett klimat-FN med överordnade, goda och tvingande mål för hela mänskligheten är en vacker tanke. Mycket vacker. Men den kräver fortfarande att vi superkonsumister drar ner på takten tillräckligt mycket så att andra kan kravla åtminstone ett stycke upp ur skiten. Om Chirac har någon lösning på hur detta ska ske utan att våra älskade Börser får svårartad vinterkräksjuka vet jag inte, men jag tvivlar.
Jag sätter gärna hoppet till Krusenstierna. En magnifik text Martin! (läs den ni som inte har gjort det!) Karln (?) förtjänar uppmärksamhet. Jag ser framför mig hur en ny global rörelse växer fram där fågelskrämma efter fågelskrämma placeras ut på framträdande platser och viktiga medier erhåller texter och förklaring från Krusenstiernas vänner.
Mycket bildmässigt!
Han svarar, han svarar!
Att källsortera känns lite fjuttigt när man tänker på den globala miljön som stort. Jag som godtrogen, självutnämnd miljövän sorterar även noggrannt det biologiskt nedbrytbara avfallet (olikt många i Göteborg, ty invånarna är förvånandsvärt slarviga vad gäller detta och kommunen gör det inte mycket enklare för oss stackare...) i små papperspåsar som snabbt läcker och stinker i lägenheten, men okej, jag gör det av rent egoistiska skäl då detta fråntar mig allt övrigt ansvar vad gäller miljöproblem.
Vi är alla skyldiga i vår egenskap som systemdelar, oförmögna att nå sann upplysning. Det känns väldigt oetiskt att spara i fonder när dessa är kuggar i den tillväxtekonomi som förtär oss...
Men samtidigt: jag har det inte särskilt fett ekonomiskt och får ingen ränta på banken. Jag kommer någon gång gå i pension och få en mycket mager pension eftersom många år gick åt till studier, arbetslöshet (statens fel?) och... ja, jag har fortfarande inget fast jobb trots gedigen utbildning. Till detta kommer givetvis studielån som skall betalas.
Säg mig: är jag skyldig till oetisk handling genom mitt fondsparande?
Jakob: socialism/kommunism kan väl ändå inte sägas vara en motpol till marknadsekonomin avseende tillväxt? Jag menar, de socialistiska tänkarna hade väl knappast några lösningar på detta problem, utan var mest inriktade på att kritisera profitörerna dvs. kapitalisternas utsugning av arbetarna? Hur hade de tänkt lösa välstånd till alla för alltid?
'Alas, if this drive should rage! - Supposing the drive to attachment and care for others (the 'sympathetic affection') were twice as strong as it is, life on earth would be insupportable. Only consider what follies people commit, hourly and daily, out of attachment and care for themselves, and how intolerably awful they look as a result: how would it be if we became for others the object of the follies and importunities with which they had previously tormented only themselves! Would one not flee blindly away as soon as our 'neighbour' drew near? And bestow upon the sympathetic affection the kind of evil names we now bestow upon egoism?' Nietzsche, Daybreak (book 2, aph 143)
Trots risken att lata some en masochist sa vill jag uttrycka min beundran for Naturen, Moder Natur, och jag tycker att vi skall omfamna domedagen, ta tillfallet i akt att tanka pa den faktiska mojligheten att manskligheten kan forminskas till lite smuts pa tavlan. Det skulle vara bra for oss. Se pa oss! Eller dom, menar jag. Dom vet inte vart de ska vandra, de segar fram med haglosa hjartan och glommer att just under deras fotter forsoker en maskros eller en champinjon desperat tranga sig fram. (Nilsson: 'Aven en champinjon kan vaxa ur asfalt' Har citerar jag dig fran min skolkalender 1996.) Dom har blivit till bulldozrar och det ar lika bra att den vana gryningen ryter till. Om ingenting drastiskt hander sa dor jag.
Elin: mycket tänkvärda ord, man tackar!
Martin: genial utläggning om Skymningssökande! Påminner en hel del om Lyckokalkylen vi diskuterade för drygt sju år sedan, inte sant?
Funkar det nu?
Tänk om Bush satsade hela försvarsbudgeten för nästa år på forsking istället för att röja i Irak och Afghanistan! Jag är övertygad om att dessa 20,3 BILJONER kronor skulle lösa en hel del...
Att läsa i krönikan i dagens Metro: "...är det bara kapitalism, utevckling och entrepenörskap som kan rädda jorden". Johan Stael von Holstein hyser s en minst sagt stark tilltro till marknadsekonomins förmåga att lösa våra jordiska problem...
Själv är jag mer skeptisk till att lägga vårt öde fullt ut i kapitalisternas händer (är vi inte alla kapitalister i Sverige?!): pengarnas makt är bedräglig snarare än problemlösande. Å andra sidan; om nu människan är egoistisk, så bör det enda sättet att lösa problemen sannolikt att premiera/gynna vinstmaximerande val eftersom individen strävar efter att göra största möjliga vinst? Hmmm.
I grund och botten tror jag att vi bör tänka framåt: vad för samhälle vill vi ha? Det gamla snacket - och tyvärr den av socialistblocket patenterade termen - om solidaritet borde kanske dammas av igen, med ett innehåll som är mer än trött, grå socialdemokratisk agitation och valfjäskande. Medmänsklighet, gott folk, oavsett läger!
Elin: mycket tänkvärda ord, man tackar!
Martin: genial utläggning om Skymningssökande! Påminner en hel del om Lyckokalkylen vi diskuterade för drygt sju år sedan, inte sant?
Fred!
Det blev mycket nu.
Elin: jag bär fortfarande med mig bilden av den övergivna, gigantiska, spruckna asfaltöknen utanför det igenbommade och sönderslagna köpcentrumet. Där gräset, maskrosorna och nyponen sprängt sig livsrum. Jag hade glömt att champinjonerna fick vara med, men det är klart dom får. Det är vackert.
Johan: du och jag kan utan ett uns av dåligt samvete fortsätta investera i fonder. Den natten marknaden kraschar förlorar alla andra också sina pengar. Vi blir således alla jämlika.
Martin: Skymningsbröderna får en ny och förklarande innebörd av detta ytterligare tänk från Krusenstierna. Han må vara förläst på Rosseau och ha sina brister i övrigt, men han tänker synnerligen väl.
Dock är det väl så, att när slyn spränger asfalten, Johans och mina fonder är utraderade och vi alla sitter på ett berg i skymningen för att fundera ut en ny färdriktning, så har Ragnaröken redan varit här, och vårt försök att skapa en ny världsordning för att hejda dess intåg hade sålunda misslyckats.
Jag noterar dock, att vid sidan av denna blogg, pågår just i dessa dagar en intensiv debatt på ledarsidor, i krönikor och lite överallt om just dessa ting.
Men det krävdes lite flås i nacken på västerlandet innan det började kännas som en angelägen fråga. Då har redan halva Afrika torkat bort och en tolvmiljonerns stad som Jakarta står under tre meter vatten. När tiotusen drunknar i Bangladesh, vilket sker med tämligen jämna mellanrum, blir det knappt en notis.
Men det är väl själva Ragnaröken som skymmer vår sikt.
Det gick lite fort här ovan
Gulp. Nu börjar detta kännas rätt tungt! Apokalyps strax?
Apokalyps nu eller sen, snart får här inte plats fler kommentarer.
Jakob: planeten är rätt tung. Det var ju en ny världsordning som var utgångspunkten, men bloggdebatter driver tydligen rätt fritt. Nu ska jag ägna mig åt utförsäljning av förskolor istället. På tal om kapitalismen.
Frid.
Det är nog sant att det redan är för sent att rädda den här planeten, men det är omöjligt att ta det med stoiskt upphöjt lugn. För att inte deppa ihop fullkomligt inför den stundande apokalypsen blir man tvungen att hoppas att det ändå, fortfarande, någonstans, finns något att göra... frid.
Bruno K Öijer säger det bäst och värst:
"Vi kom ur rymden. Ett speciellt stoft av stjärnor sjunger i vårt blod tätt under vår hud. Och långt tillbaka i tiden skapades också myten om kärlekspar som älskade varandra så djupt att de efter sin död lyftes upp till stjärnbilder för att kasta sitt ljus över oss.
Såna tankar förföljer dig i dag när allt fler växer upp och lever som i kramp, som om de vakat sig igenom ännu en natt, varit uppe och spikat i sina hjärtan, suttit uppe och lyssnat till ett svagt skri av smärta ur själva timret i deras väggar, ur själva asfalten därute, ur själva jorden.
Genom all rovdrift, genom all våldtäkt på naturen har vi samtidigt skändat vårt ursprung, brutit sönder vår egen inre jord. Vi är fyllda av vårt eget utlagda gift, fyllda av ett sorts surt regn som en gång bröt ner byggnader och sten, men som nu bryter ner närheten och tilliten mellan människor och vi får en tillvaro av svek och grymhet där medlidande och medkänsla alltid förlorar.
Vi får en lavin av spruckna förhållanden, vi får en värld där kärleken förvandlats och blivit ett med driften att riva ner och förgöra den man är mest bunden vid och håller mest av. Och det är ingen idé att låtsas som ingenting.
Det här våldsfixerade kalhygget som vi skapat täcker stora delar av jordens yta och vi bär det hela tiden med oss inombords. Det här kalhygget är en plats där pesten kan komma till dig i form av en flicka i guldhår med smultron trädda på ett strå. Det här kalhygget är en plats där du bara ser en ström av gestalter som tvångsmässigt faller på knä och skruvar ut glödlamporna ur varandras livsträd."
Nilsson: Tack, mitt samvete känns genast lite bättre. Jag sparar ju trots allt i bland annat Världsnaturfonden och ta mig tusan om inte i en fond av "Rädda Barnen-typ"... Det är fonderna som gjort att jag kan skriva här och nu, dessutom har de gjort det möjligt för mig att göra magisk musik om kvällarna! Tack alla börshajar!
Det är bra, Johan! Jag hör karl-Bertil Jonssons målbrottsliga röst eka genom huvudet:
"Att ta från de rika och ge till de fattiga".
Nä, men skämt åsido, du har rätt, har man ingen annan möjlighet så måste man.
Tack for svar Jakob. Det blir kul att traffas!
Jag raknar stenhart med att juni manad blir varm och skon. Tack pa forhand, El Nino!
Sommarplaner? Nagon annan? Finns jag....?
Ännu inga klart definierade planer för sommaren fran mitt hall, men det passas in sa smaningom sa att Gabriela och de andra kan träffa dig, Lilian och co. ocksa.
Troligen i juli.
Följer du och Lilian med mig och Hannes till Big Sur? Andra förslag pa excursions...? Hur mycket är du ledig i pask?
"Suva-aara..." som mannen med guldbörsen sa till den förskräckte Jesper pa väg genom skogen mot sitt öde pa galgbacken.
Jakob: Öijer är bra, för att nu använda ett beskrivande adjektiv.
Nilsson: Krusenstierna var förmodligen alldeles för trött pa fransmän (efter en studieresa till balearerna under fransk flagg) och fransk illustration för att orka med Rousseau. Snarare da tysk idealism och amerikansk transcendentalism; de som ligger och spökar är troligen främst Hamann, Herder, Carlyle, Emerson och Thoreau - han skrev atminstone en essä om dessa gentlemäns inflytande pa hans teorier.
Johan: Lyckokalkylen minns jag. En annan produkt av illustrationstänkande är jag rädd... Har den nagon gang fungerat i praktiken?
Vart tog Härolden vägen, den var ju kul!
Härolden låter hälsa att han har andra uppdrag för stunden men återkommer snart.
Martin, du vet lika bra som jag att den funkar i viss mån. Det är ju en kalkyl och inte exakt vetenskap. Det var ju du som sade att om inget annat så synliggör Kalkylen de beslut som bör fattas. Den är kanske vår enda hjälp mot De Onda Rutinerna!
Johan: det är nog bra att strukturera sina strategier och prioriteter, men det borde väl egentligen ske intuitivt för en människa med nagotsanär god självkännedom? Men fran det ena till det andra, min gode Wullter: inom kort tror jag mig kunna ordna en fästning i bergen och da far du ver tusan böfvlar kravla dig söderut och hälsa pa... än sa länge har jag bara utforskat ett lämpligt äventyrsomrade i Cantabria, men i morgon har jag stämt möte med en mäklare och da kan jag kanske applicera Lyckokalkylen med lite bättre underlag... Det finns mycket och billig mark att skaffa i de kantabriska bergen, med eller utan fästningar, kanske nagot för djur, vänner och familjemedlemmar i Sverige att tänka pa nu när Ryan Air flaxar till Santander?
Hm, det låter mycket intressant! Både antologin med svensk litteratur på spanska och äventyr i de spanska bergen. Jag återkommer snart, måste återuppladda de mentala batterierna först bara!
Martin: du anar inte hur många människor som bara passivt låter chanserna gå förbi... jag tillhör denna grupp. Lyckokalkylen är vårt redskap till att agera, vår strategi för ett bättre liv. en fästning i Bergen låter spännande!
Jakob: bio imorgon lördag?!
Det later mycket intressant med excursion i Big Sur!
Jag har dock aldrig tagit med Lilian ut pa overnattningsaventyr i naturen och vet inte riktigt hur hon gillar det....Jag vill inte forstora upplevelsen for dig och Hannes(trott bebis, skrikande bebis, langsam bebis etc...). Jag far nog ta och tanka over det hela en stund.
Tyvarr sa ar mitt pasklov redan slut nar du kommer, vilket ocksa ar en faktor att overvaga. Jag vill garna, men maste se till att jag inte missar skola och sant...
Men, snart ar du har! Det blir valdigt trevligt att ses. Sist gang var val forra julen?
Martin: Ja! jag ar jatte sugen pa att traffa Gabriella. Det blir kul att presentera kusinerna for varandra.
Det later spannande med excursion till Big Sur...Det vore valdigt kul att ta med Lilian, men jag vet inte om jag vagar! Dels sa har hon aldrig varit pa overnattningsaventyr i naturen, dels ar jag radd att forstora upplevelsen for dig och Hannes(skrikande bebis, trott bebis, langsam bebis etc...). Jag far nog ta och tanka over det hela en stund.Tyvarr sa ar mitt pasklov redan slut nar du kommer, vilket ocksa ar en faktor att overvaga. Jag vill garna, men maste se till att jag inte missar skola och sant...
Snart ar du har! Det blir valdigt trevligt att ses. Sist gang var val forra julen, tror jag.
Hoppsan...
Han laddar batterierna, han laddar batterierna!
Paddan, Jakob, paddan! Moder Jord kastar upp och nybildas?