KKK - Korrupta kulturpotentaters Kulturråd
Ryska huset har under sin femåriga existens ännu inte fått plats kring Kulturrådets köttgrytor. Förra året var det den utmärkta tidskriften Serum som räknades ut i åttonde ronden av dessa korrupta kulturpotentater som utgör referensgruppen för kulturtidskrifter.
Korrupta? Ja, kan man säga något annat om en sammanslutning som sitter och fördelar bidrag till varandras tidskrifter?
Av referensgruppens sju medlemmar är fyra i en rad fall jäviga. Det erkänner Statens kulturråd i sina egna handlingar. Men man anser att man löser det pinsamma förhållandet genom att dessa medlemmar går ut ur rummet när just deras tidskrifter behandlas. Någon som tror att de välkomnas tillbaka in i rummet med ett käckt: "Tjena, jo, den dåliga nyheten är att vi just halverade erat stöd, men de goda nyheterna är att kaffet är klart"?
Statens kulturråd klarlägger i sina egna handlingar i samband med fördelningen av produktionsstödet för 2007 att följande medlemmar i referensgruppen är jäviga: Lars Gustaf Andersson (Film International, Lyrikvännen, Aorta, Kritiker/Ariel), Viktoria Jäderling (Re:public Service), David Karlsson (Ord & Bild) och Aleksander Motturi (Glänta, Dokument, Aorta).
Av de uppräknade jävstidskrifterna får till exempel Film International 500.000 kr och Glänta hela 600.000 kr, vilket var två av de högsta summorna som utdelades i år.
Referensgruppens ordförande, David Karlsson, är före detta redaktör för tidskriften Ord & Bild, den kulturtidskrift som räknat i antal år erhållit största summan statliga bidrag. I år tilldelades de 550.000 kr - över en halv miljon för fyra nummer alltså. David Karlsson är dessutom ordförande för Nätverkstan i Göteborg, som har i uppdrag av Kulturrådet att förbättra distribution och marknadsföring för Sveriges kulturtidskrifter. Detta uppdrag inbringade två miljoner kronor, medan Tidskriftsverkstan i Malmö som tidigare år haft bidrag för att driva Tidskriftsbutiken, fått se sitt bidrag sänkt. Kulturrådet baserade sitt beslut på synpunkter från referensgruppen, där David Karlsson sitter som ordförande.
Vilken rundgång va, hörni? David Karlsson måste springa ut och in genom dörrarna som i en sängkammarfars när de här besluten fattas.
I sin hejdlöst underhållande roman Myggor och tigrar jämför Maja Lundgren kultursveriges maktberusade män med camorran i Neapel, och onekligen börjar korruptionen i detta sammanhang ta sig rent kriminella former. Jag tror inte att den skulle passera i någon annan sektor i samhället än just kulturen. Här krävs det minst en kommissarie Cattani som kan röja upp i kulturmaffiaträsket.
Ett litet PS, saxat från SVT:
Nepotism i Kulturrådet
Publicerad 23 oktober 2007 - 18:57
Chefen för Kulturrådet, Kristina Rennerstedt, får massiv kritik för sitt sätt att sköta rådet. Var åttonde anställd har slutat de senaste två åren.
Hon har anställt en väninna som avdelningschef, en son till en annan väninna som handläggare och sin sambos dotter som timanställd, uppger SVT:s Kulturnyheterna.
Dessutom säger flera av varandra oberoende källor med insyn i Kulturrådet att det är en hård och toppstyrd organisation där de anställda är rädda.
Tack för att du håller diskussionen levande, Jakob. Det lilla klippet från SVT:s Kulturnyheterna är skrämmande, men förvånar mig inte.
Litteraturstödets utformning är väl i nuläget egentligen ännu värre än tidskriftsstödets, även om situationen är så att säga besläktad. En av fem i arbetsgruppen är Ida Börjel, hyllad författare på OEI Editör. Samma bokförlag som i princip får igenom alla sina ansökningar om litteraturstöd, med ett enda undantag vad jag kan se.
I ärlighetens namn vet jag inte hur länge Ida Börjel har suttit i arbetsgruppen. Ordföranden Ulf Olsson har suttit i fyra år och avgår vid årsskiftet. Helt klart är i alla fall att OEI Editör under flera år har haft väldigt lätt att få igenom sina ansökningar om litteraturstöd, genomsnittet är ju att 60 procent av ansökningarna får avslag.
Kultursverige, kulturspanien, kultureuropa... kalla det snarare antikulturens sammansvärjning.
Inavel har aldrig lett till något positivt.
Hög tid att förflytta operationerna till hemliga baser, etablera ett kontaktnät av infiltratörer och dra igång en seriöst subversiv verksamhet som eroderar hela cancersvulsten inifrån. Är det nån som är med?
Det är faktiskt bara två av de som nämns ovan som ingår i referensgruppen längre:
http://www.kulturradet.se/templates/KR_Page.aspx?id=1727&epslanguage=SV
Att tro att man kan få ihop en referensgrupp utan någon jävssituation är i det närmaste banalt. Det är väl ändå bra om det är ledamöter i denna grupp som är kunniga. Då är det ju inte så ovanligt att man under sitt liv kommit i så nära kontakt med någon tidskrift att det uppstår jäv.
XYZ: Det måste vara en ganska nysammansatt referensgrupp, mina uppgifter var från september. Arne Ruth är ett bra val som ordförande, en mediekunnig person som inte har några band till kulturtidskriftsvärlden men mycket publicistisk erfarenhet. Minst två jäviga medlemmar återstår dock, och självklart är det både möjligt och önskvärt att undvika jäv - det borde vara ett krav om man ska syssla med fördelning av stöd att man inte själv tjänar på vad gruppen tar för beslut. Inte det minsta naivt eller banalt, snarare är din tro på att man trots jävighet i gruppen kan fatta objektiva beslut rätt naiv.
Snarare cyniskt, än naivt?
Korruption och nepotism och ryggdunk kompisar emellan har det funnits. Fördelen med internet är att numera behöver man inte pengar från statliga organisationer eller råd. Istället måste man ta bort den fixa idéen att papperstidningar är bättre. Och pengar tjänar man ändå inte på litteraturtidskrifter. Internet är kulturens räddning. Skit i kulturrådet. De vill bara skydda,hjälpa, sko sig själva. Ryska Huset borde bli helt nätbaserad.
I nuläget har Gustaf helt rätt, då kan publikationerna ske snabbare. Å andra sidan går det inte att jämföra en pappersprodukt med en dataskärm: även fast Aftonbladet finns på nätet köper väl merparten pappersvarianten? Folk vill ha mer än ettor och nollor!
Ja, vad gäller tidskriftsstödet för Ryska huset har jag mer eller mindre misströstat. Och det är dyrt att trycka utan bidrag.
Men å andra sidan tycker jag också att det är en milsvid skillnad mellan papperstidskrift och nättidskrift. Känslan av att hålla i den och bläddra i den är överlägsen, och jag tror även läsningen blir påverkad - med en papperstidskrift kan man koppla av, ligga och läsa mer noggrannt. Datorn inbjuder mer till stressat skummande.
Det finns ett alldeles pinfärskt förslag från Boel Schenlaer om att gå ihop med några små tidskrifter utan stöd och bilda en bred litteraturtidskrift där varje redaktion gör ett nummer var, och komma ut med kanske tio nummer om året. På det viset kan man öka resurserna utan att varje tidskrifts särart går förlorad.
Själv tycker jag att det låter intressant, vad säger ni?
Diskussionen kan följas på http://www.tidskrift.nu under rubriken Diskutera.
I sak håller jag med om att en tingest är roligare än ettorna och nollorna. Dessutom känns det mer som ett dagsverke när man har än tidskrift att skicka iväg än efter ett bloginlägg. Schaenlers förslag är bra, även om jag tycker det är bättre att gå ihop och göra en enda och inte splittra den mellan numren. Dessutom tror jag det är bättre för varumärket, då man vet på ett ungefär vad man får varje gång.
Problemet är dock många kockar... Men samtidigt kan redaktörernas ego krympas och förhoppningsvis kan något bra komma ur det.
Nyliberala vindar på Kulturrådet, förvisso redan en korrupt organisation. Johan Staël von Holstein ny ledamot av Kulturrådets styrelse. Nej, det är tyvärr ingen skämt.
http://www.aftonbladet.se/kultur/notiser/article1507241.ab
Ja, det ar stralande, vem kan passa battre att basa for fordelningen av bidrag till kulturen an mannen som skrev foljande passage pa sin blogg for nastan ett ar sedan:
"Som kapitalist och liberal tror jag inte på bidrag, och jag gillar bara skatter och avgifter när de är direkta och kopplade till avsikten att försvara allas vår frihet, för individ, nation och marknad."
Detta beslut starker min uppfattning att Kulturradet ar ett javla skamt.
Såg nu, sorgligt detta, men inte oväntat.
Okej, jag har sagt det förut, men på nåt vis gillar jag Holstein för hans utmanande av Jantelagen. Här är en visionär (?) som vågar sticka ut hakan och säga den obehagliga sanningen. Jag menar: hellre en ärlig råkapitalist än ränksmidande sossar med dubbelmoral som vi såg för mycket av under 1990-talet. Hans roll i Kulturrådet kan å andra sidan diskuteras...
Hej Jakob! Sent omsider läste jag detta, hinner inte med så mycket läsande för tillfället... men jag tackar dig för ett jäkligt bra inlägg i debatten. Situationen blir ju bara mer och mer befängd. Boels förslag om att gå ihop om en tidskrift låter förvisso bra, men jag ser problem också... men gör man ett nummer var ska det nog kunna fungera, även om, som Gustaf var inne på här ovanför, det kan vara svårt att hitta en fast läsekrets på det viset.
Ett litet klarläggande angående Serums nedläggning; det var aldrig så att vi fick indraget stöd, vi låg kvar på "ingångslönen" 25 000 och tröttnade helt enkelt på att vi trots ökande kostnader och en ökad ambitionsnivå inte ansågs vara värda mer. Och jag har inte ångrat beslutet att lägga ner tidskriften en sekund - även fast jag saknar den jäkligt mycket själv. Men vi återuppstår ju som blogg nu... tråkigare, javisst, men i nuläget enklare.