Pentti och den onda gräsklipparen
Jag citerar:
"Pentti skalv av skräck när jag en dag bad honom stå stilla och hålla min gräsklippare igång medan jag svarade i telefon. Den var ett av dessa skrällen som är hopplösa att starta och jag orkade inte börja på nytt just som jag fått igång den. När jag kom ut var motorn död och Pentti i tårar av rädsla. Apparaten hade brummat och puttrat och varit hotande. Men själv hade han för några år sen skjutit skarpt med en revolver på krogen i Turku."
vilken fantastisk scen! Apropå finländska litterära äktenskap:har du läst Århundrates kärlekssaga av Märta Tikkanen? En riktigt brutal skildring av hänsynslös alkoholism och glödande kärlek.Gjorde stort intryck på mig nån gång på 80-talet.
Förresten så blev jag riktigt upplivad av att läsa senaste numret av vår -ibland-eminenta fackliga tidskrift Journalisten. Där finns en kort intervju med Therese Bohman om- gissa vad? -språkmaterialismen! Klart otippat i en tidskrift som gärna ägnar sig åt ägarfrågor inom papperstidningsvärlden och annat mera konkret materialistiskt...
Roligt! Therese har också hon haft sina duster med språkmaterialisterna på sin blogg, eller i gästboken till hennes Skunkdagbok som det egentligen är. Den rekommenderas, bra skriver hon om högt och lågt, och uppdaterar ofta.
Århundradets kärlekssaga har jag inte läst, men nog finns det gott om alkoholrelaterade dramer i Mia Berners bok också. Pentti är packad nästan jämt och beter sig som en riktig slusk. Men även när han är nykter är han lite otäck, Pentti, som i det stycke jag just läste, angående hans pjäs "Maria och Metodius":
"I pjäsen finns en replik som låter så här, av den lantlige herremannen Bastevig, som säger till sin förtryckta hustru:
De löften jag ger dig är inte bindande. Jag lovar vad som passar min ro och bryter mina löften som jag vill.
Hustrun i pjäsen är inte jag. Inte på något sätt. Men Bastevigs replik är vad Pentti säger till mig. Hemma heter det att löften gör jag med huvudet och det spelar därför ingen roll vad jag lovar. Snarare gör jag det för att komma undan. Mitt skrivande är det enda som spelar någon roll. Löften är inte bindande, om de kan hindra mig i arbetet. Det är detta han kallar deontisk logik, fast Pentti inte riktigt vet vad det innebär. Han använder ordet som en god karamell."
Herr Räv, jag har hittat en massa Bergil-dikter på vinden som måste renskrivas. Vad sägs om helgen 22-23:e sept? Hör av dig!
Det brummar i snaren än en gang! Finns det duvor tillgängliga sa ge dem en pust fran eldkastaren och lat dem flaxa söderut med budskap. Eller kanske flaskpost?
Det är ett mysigt, litet bibliotek!
Arrouuuu! Tigern! Björnen har fullt upp inom den svenska skolfabriken. Jag försöka skicka duva snart.
Pablo: Per Bergil sägs vara i stan, irrande runt på bokmässan, förmodligen befinner han sig på Rum för Poesi senare i dag. Låt oss vittja hans fickor på expressiv lyrik!
Jag bytte till mej PS-boken av en finne på Hisingen under bokmässan 1998 (som jag aldrig besökte eftersom jag badade bastu helveckan, fastän jag var anställd på tidskriftsverkstaden). Han fick en bok av Slas, Västgötalagret, tror jag.
Jag skrev om PS i min fjärde roman, den var viktig för mej, PS-boken, att känna igen mej i.
Två av Tikkanen är också bra. Och Henriks egna sk adressböcker.
Jag ska ge mej på ditt uppdrag nu, när jag har fått en fungerande dator och internetanslutning igen. Har inte hunnit tidigare, trettio minuter på bibblan.
Hej Jakob, PS är en underbar bok, rolig och sorglig och skrämmande. Episoden med gräsklipparen känns väldigt typisk för Pentti, som både var ett stort, hopplöst barn, en jävla suput och ett litterärt geni. Jag kan rekommendera boken "Din Pentti", där Mia Berner samlat brev och köksbordslappar och teckningar. Min lärare på Skurups skrivarlinje, Maria Brynge, lånade ut PS till mig och sade att jag kanske skulle känna igen mig i boken. Det var en stor upplevelse att läsa den, men jag undrar fortfarande lite grann vad det var hon syftade på...