en kastad handske
Förlåt att jag varit borta från bloggen så länge kära läsare, men jag var helt enkelt tvungen att dra mig undan från alla fans och journalister som trängde sig på mig från alla håll och kanter och avkrävde mig svar på frågor om livets mening och Gud och samhället, och vem är jag att svara på sånt? Jag är ju bara en vanlig bloggare. Dessutom var jag med om en mystisk motorcykelolycka utanför Woodstock, NY, och bröt nacken och svävade mellan liv och död ett tag. Så jag drog mig undan offentligheten ett tag. Hoppas ni förlåter mig.
Allvarligt talat har jag haft en smärre poesikris. Jag är helt enkelt född för sent på jorden. Jag skriver något så urbota urmodigt som existentiell, romantiskt inspirerad poesi. Hör själva hur pretentiöst och pinsamt det låter. Det är en poesi som är för sentimental och bakåtsträvande för att falla några förlagsherrar i smaken. "Poesi" förresten, numera är det modernare att prata om "textterränger", som om det naturliga för poesi vore att den är svårgenomtränglig. Tur att jag har bloggen.
"Bloggen hjälpte mig verkligen, skriv det här i tidningen, för jag var nere men uppe på fem". se där, jag inspireras t o m av lättviktiga popstjärnor snarare än dessa poeter, förlåt, textterrängsträdgårdsmästare, som skriver om golv och wettextrasor, om det nu överhuvud taget går att förstå vad de skriver om utan en doktorsexamen i nutida språkmaterialistisk poesi (förlåt, Textterränger).
Jag skriver hellre om... håll i er nu... Kärleken och Döden och Samhället. Men de ämnena är ju ganska utslitna och det går ju inte att säga så mycket och det där längre, eller hur, Anna Hallberg? Förlåt, jag hade lovat mig själv att inte nämna några namn nu när jag blivit uppläxad av en annan bloggare som tyckte att man skulle vara försiktig med den svenska poesiscenen, den är så liten och bräcklig och kan gå sönder om man ruskar om den.
Nej, det är just den senare inställningen, och förlagens extremt restriktiva utgivningspolitik som gör att den svenska poesiscenen (förlåt, textterrängen) mest består av en massa fega opportunister med några gyllene undantag. De som till äventyrs blir upprörda över det jag säger kan ju känna sig fria att se sig själva som en av dessa gyllene undantag. Men hör av er igen om fem år, när den språkmaterialistiska flugan dött ut och alla som hängett sig åt den därför sysslar med något helt annat. Jag väntar med spänning!
Känns som en fin inställning du har. Råkade också ut för en motorcykelolycka i nämnda område men börjar komma på fötter igen och arbetar nu hårt med ett skilsmässoalbum.
"Tiden kommer att ge mig rätt!" är mitt nya favorituttryck. Jag tar varje chans att använda det. Här passade det ju till och med. Toppen!
Johan: Jag gick igenom det där också ett tag, men nu har jag blivit frälst och ägnar mig mest åt gospelrock och att predika mot de otrogna. "Satisfied mind" är f ö en riktigt bra låt (allvarligt talat), jag trodde inte att jag skulle hitta något som helst av värde på Saved men där var den ju, den lilla pärlan. Upptäckte den genom Jeff Buckleys försorg.
Therese: "Tiden kommer att ge mig rätt", det är ett bra uttryck, lagom högdraget och som kan reta gallfeber på vem som helst som tycker annorlunda. Var det inte Fidel Castro som sa "Historien kommer att frikänna oss"?
Alla Dylans "religiösa" plattor är underbara. Just för att han var så utskälld, skapade han i skymundan några av sina bästa verk. Visst är texterna enklare än någonsin, men känslointensiteten desto större. Det mänskligas närvaro i musiken, och kontrasten med närheten till det gudomliga - funkar för mig.
So you've been there too. Har själv rekryterat Mark Knopfler som gitarrist och har börjat i bibelskola.
Satisfied Mind är apbra. Hela Slow Train. Delar av Saved är också underskattade. Finns en del på 80-talet som inte alls är så dåligt. Många "60-tals"-artister har ju lite problem 80-talet men till själva sångerna sett så finns det vissa Dylan-grejer som är rätt makalösa (bortsett från produktionen då).
Andreas: Visst, Dylan rör sig ju genom hela sin utgivning mot en större och större uppriktighet, för varje skiva tar han ett kliv till. Det är nog delvis därför jag gillar Another side of Bob Dylan så mycket, det är där, arguably, Dylan först bryter med sin offentliga persona som protestsångare, och börjar med en helt annan typ av protest. Chimes of freedom och To Ramona är väl de finaste exemplen.
Johan: Fan, du ligger alltid lite före! :)
Dylans 80-tal är både över- och underskattat på samma gång, alltså överskattat när plattorna först dök upp - de sålde fortfarande som smör på Dylans namn efter vad jag förstått. Men jag tycker synd om den nybörjare som vill upptäcka Dylan och först köper Dylan and the dead eller Knocked out loaded. I efterhand är däremot 80-talet väldigt underskattat. En låt som Brownsville girl tycker jag hör till det allra bästa Dylan gjort sedan 70-talets slut. Och Oh Mercy är inte alls så pjåkig.
Om man plockar bort political world från Oh mercy så är det en av de bästa skivorna som nånsin gjorts. Most of the time, Shooting stars, Man in long black coat etc...Series of dreams spelades ju också in för Oh mercy men didn't make the cut...då har man inga låga krav...
Är "sentimental" och "bakåtsträvande" lovvärda attribut för poesi?
Nej, det är affekterade invektiv som diverse exegeter kastar på poesi som de inte tycker är tillräckligt framåtsträvande och experimentell.
(när jag kallade min egen poesi sentimental och bakåtsträvande så var jag lite ironisk, läs fortsättningen så framgår det. Ursäkta att jag är lite retlig, jag för ett krig här just nu)
Jo, jag förstod nog ironin - och krig är alltid underhållande, åtminstone på avstånd.
Ja, lite mindre blodigt så här med ettor och nollor (mest nollor... närå, hö hö).
Dylans åttital är helt ok om man lyssnar på allt och plockar bort de värsta låtarna...inte de bästa som han själv gjorde. Oh Mercy är skitbra, förutom att den väldigt suggestiva produktionen drar ett lite för tungt lass, någon låt kunde tagits bort. Det här är alltså bara rent tyckande.
Jag vet f ö fler som gillar de religiösa plattorna mkt. En person jag känner väl föredrar t o m Saved framför New Morning!