Childe Jakob

Jag blev så sorgsen när jag förstod (alldeles nyligen faktiskt) att Suedes fantastiska låt "So young" i själva verket handlar om något så opoetiskt och idiotiskt som att skjuta i sig heroin. "Let´s chase the dragon" är en omskrivning för hur det känns när heroinet virvlar in i blodet och skapar en känsla av eufori. Och jag som trodde att det var ungdomens yra euforiska stämningar det handlade om. Jag är faktiskt riktigt besviken. Det här var en låt som, tillsammans med de övriga på Suedes två första skivor, var viktig för min tidiga ungdom, från 1993 och fram till kanske 1998 eller så, när Brett Anderson hade jagat draken lite för flitigt och Suede började bli riktigt trista.

Because we´re young
because we´re gone
we´ll scare the skies
with tiger´s eyes, oh yeah
So young, so gone
let´s chase the dragon, oh...

Det ser kanske inte så märkvärdigt ut i tryck. Men lyssna på hur Brett Anderson fraserar texten, hur han verkligen sjunger ut, hur Bernard Butlers stilfulla gitarrspel elegant ramar in de här raderna, så får ni receptet på hur man fullständigt förför en indiegeneration som sedan tio år senare skulle rodna så fort gubbrockbandet Suede kom på tal.

För mig har ingenting fortfarande i musikväg lyckats bräcka känslan av att sitta med Dog man star och Suede i hörlurarna på färjan från Aten ut till de gungande öarna som skulle rycka mitt liv ur den behagliga slummer det dittills hade befunnit sig i, ur skolans trygga famn in i ett moras av hopp och tvivel, misslyckande och framgång, svält och extas. Och Suede, liksom även Stone Roses och The Smiths, utgjorde soundtracket under den sommaren. De låtarna har fastnat för alltid i minnet och kommer aldrig att raderas. Jag kan dem alla utantill och kommer förmodligen att stå och skråla "Because we´re young, because we´re gone" timme efter timme på äldreboendets karaokekvällar år 2060.