Låt det här mjuka livet bli mitt

Livet som skolbibliotekarie artar sig riktigt bra, hittills. Fan, vilken trevlig tillvaro att sortera böcker och tidskrifter, morsa på lugna och väluppfostrade ungar som sitter och hänger vid datorerna eller i läsfåtöljerna. Det finns även tid till att sitta och läsa och recensera böcker, just nu håller jag på med Johanna Nilssons "Jag är leopardpojkens dotter". Och i slutet av varje månad en, enligt mina mått mätt, enormt fet lönecheck.
Annat var det när jag blev inkallad för att panikvikariera för en sjuk lärare i går, två lektioner av nervositet och handfallenhet. "Du ska ha SO, de vet ungefär vad de ska göra så det är bara att sätta igång dem".
Jo tack. Ställd inför ett gäng hormonstinna fjortonåringar som fick uppgiften att arbeta fritt och snacka ihop sig i smågrupper om partipolitik började jag svettas ymnigt, en häftig rodnad slog upp på mina kinder och hjärtat slog allt snabbare tills jag nästan trodde att jag skulle få en hjärtattack och falla ner död på stället. "Han dog med tofflorna på". Vilken ljudvolym, vilket kaos...
Efter lektionen vacklade jag ner till mitt lugna bibliotek och där droppade helt andra och betydligt lugnare elever in en efter en. Med försynt min frågade en flicka om hon fick låna "Eragon". Jag ska nog avsäga mig allt lärarvikarierande i fortsättningen, tänkte jag och sjönk ner i en fåtölj med Bibliotekstjänsts katalog och en kopp te.