Gunnar Ekelöf in memoriam - "Till Svensson"
Hundra år sedan Gunnar Ekelöf föddes, poeten med de många ansiktena och de många stilarna. Var han kanske vår mest mångsidige diktare? Jag sitter och bläddrar i den nyutkomna volymen av hans Samlade dikter och blir helt förundrad och förstummad över bredden. Det senare är inte så bra när man ska recensera. Har jag tagit mig vatten över huvudet här?
En sådan gammal favorit som Ekelöf, som följt mig sedan jag själv började plita ner mina första egna dikter i gymnasiet, går det överhuvud taget att få på pränt vilken betydelse han haft för mig och alla andra som intresserar sig för svensk poesi?
Det finns en Ekelöf för alla. Surrealisten. Romantikern. Mystikern. Vardagsfilosofen. Den vrånge outsidern. Till och med språkmaterialisterna kan nog hitta en liten skärva här och var som de ömt kan omfamna och skära sig på. För min del håller jag kanske "En Mölna-elegi" högst. Men Diwan-trilogin har alltid utövat sin mystiska lockelse. Och Färjesång är ju en helgjuten samling, inte ett ord ligger fel. Och så vidare.
Jag ska inte bli så högtidlig här, för det tyckte inte Gunnar själv om, vilket han påpekar i den här ganska okända dikten från 1949. Den trycktes första gången i Svenska Dagbladet och finns också med i en grisskär åttiotalsvolym sammanställd av min gamle lärare Anders Mortensen. Dikten är riktad till Svensson i oss alla, Svensson i honom själv. Jag gillar den skarpt.
Till Svensson
Du frågar: är det mödan värt att leva
när kanske livet nästa dag skall tas ifrån oss
och när det bästa vi kan vänta
är mera politik och flera andens restriktioner
(om inte just nu kroppens)?
Tar du dig inte själv för högtidligt?
Det där med "mödan värt" och "meningen med allt"
är inte mycket mer än pretentioner.
Det är i sådana atombomben låg gömd.
Du föddes med den! Din är också skulden,
just din, Pettersson, just din, min anspråkslösa Svensson,
just din är också skulden! Sänk dina anspråk!
Att du lever beror på att du är född.
Du skall inte fordra någon mening med det.
Livet är inte skyldigt dig eller sig självt någon sådan.
Livets mening är livet självt och ingenting annat,
ja, jag menar det: Livet är verkligen Tinget i sig!
Sänk dina anspråk! När du sänkt dem tillräckligt,
först då skall atombomben bli meningslös och kriget onyttigt.
men det är sant: För det behövs en annan vetenskap...
Nå! Du som är så pigg på nyheter, sätt dig denna dag
och börja med att bara vara. Gör dig så oberoende du kan!
Sätt dig exempelvis och lär dig stoppa dina strumpor själv.
Man lär sig inte heller stoppa hålen i sin nutidssjäl
med annat än anspråkslöshet.
En sådan gammal favorit som Ekelöf, som följt mig sedan jag själv började plita ner mina första egna dikter i gymnasiet, går det överhuvud taget att få på pränt vilken betydelse han haft för mig och alla andra som intresserar sig för svensk poesi?
Det finns en Ekelöf för alla. Surrealisten. Romantikern. Mystikern. Vardagsfilosofen. Den vrånge outsidern. Till och med språkmaterialisterna kan nog hitta en liten skärva här och var som de ömt kan omfamna och skära sig på. För min del håller jag kanske "En Mölna-elegi" högst. Men Diwan-trilogin har alltid utövat sin mystiska lockelse. Och Färjesång är ju en helgjuten samling, inte ett ord ligger fel. Och så vidare.
Jag ska inte bli så högtidlig här, för det tyckte inte Gunnar själv om, vilket han påpekar i den här ganska okända dikten från 1949. Den trycktes första gången i Svenska Dagbladet och finns också med i en grisskär åttiotalsvolym sammanställd av min gamle lärare Anders Mortensen. Dikten är riktad till Svensson i oss alla, Svensson i honom själv. Jag gillar den skarpt.
Till Svensson
Du frågar: är det mödan värt att leva
när kanske livet nästa dag skall tas ifrån oss
och när det bästa vi kan vänta
är mera politik och flera andens restriktioner
(om inte just nu kroppens)?
Tar du dig inte själv för högtidligt?
Det där med "mödan värt" och "meningen med allt"
är inte mycket mer än pretentioner.
Det är i sådana atombomben låg gömd.
Du föddes med den! Din är också skulden,
just din, Pettersson, just din, min anspråkslösa Svensson,
just din är också skulden! Sänk dina anspråk!
Att du lever beror på att du är född.
Du skall inte fordra någon mening med det.
Livet är inte skyldigt dig eller sig självt någon sådan.
Livets mening är livet självt och ingenting annat,
ja, jag menar det: Livet är verkligen Tinget i sig!
Sänk dina anspråk! När du sänkt dem tillräckligt,
först då skall atombomben bli meningslös och kriget onyttigt.
men det är sant: För det behövs en annan vetenskap...
Nå! Du som är så pigg på nyheter, sätt dig denna dag
och börja med att bara vara. Gör dig så oberoende du kan!
Sätt dig exempelvis och lär dig stoppa dina strumpor själv.
Man lär sig inte heller stoppa hålen i sin nutidssjäl
med annat än anspråkslöshet.