Dekadans råder här i vår socken för sant
I lördags besökte jag Trollhättans Poesifestival, arrangerad av en förening som heter Dekadans. Det var en klart sympatisk tillställning, även om man kanske inte levde upp till föreningens namn, men jag var tvungen att gå ganska tidigt så jag missade kanske orgierna...
Det bästa inslaget jag fick beskåda var nog Gunnar Hardings och Per Planhammars utläggningar om Beatförfattarna Allen Ginsberg, Jack Kerouac och Lawrence Ferlinghetti. Planhammar hade själv träffat Ginsberg, ett möte som jag tror att jag har läst om i ett gammalt nummer av Den Blinde Argus också. Ginsberg hade öppnat med frågan: "So, Per, are you straight or gay?" Han var tydligen rätt nergången, en sorglig skepnad.
Själv var jag glad över att få byta några ord med Gunnar Harding som jag betraktar som något av en personlig guru efter att ha läst hans fantastiska böcker om Byron, Keats och Shelley, och inte minst den för mig livsomstörtande boken "Den vrålande parnassen" om de ryska futuristerna. Rekommenderad läsning till alla som är intresserade av lyrik!
Sedan tyckte jag det var lite synd att missa Lars Demians framträdande, om inte annat av nostalgiska skäl. "Man får vara glad att man inte är död" lyssnade jag väldigt mycket på en gång i tiden. Han strök omkring där i lokalen och såg demonisk ut, den gamle vivören.
Jag fick hålla till godo med göteborgspoeten Fredrik Nybergs ganska trista uppläsning ur sin nya bok "Det blir inte rättvist bara för att båda blundar", som jag ska recensera i Göteborgs Fria Tidning. Han såg rätt obekväm ut på scen, och texterna var inte särskilt omedelbara, för att uttrycka det milt.
Det var i alla fall på det hela taget ett utmärkt arrangemang, en eloge till Dekadans-folket i Trollhättan!
Nu är det, från det ena till det andra, dags för mig att ta mig i kragen och slutligen ta det där förbannade körkortet, något som legat och irriterat i över ett års tid, som en klåda man inte lyckas klia bort. För att få ett "riktigt" jobb (okej, förlåt mig Vården, men jag betraktar dig trots allt som en tillfällig bekantskap) måste man ha ett körkort. Önskar att jag varit som alla mina andra vänner då det begav sig och bara helt okritiskt gått och tagit det där körkortet när jag var 18, eftersom det var något man bara skulle göra, men på den tiden var jag helt ointresserad. Det får jag äta upp nu. Lite salt och peppar, tack.
Det bästa inslaget jag fick beskåda var nog Gunnar Hardings och Per Planhammars utläggningar om Beatförfattarna Allen Ginsberg, Jack Kerouac och Lawrence Ferlinghetti. Planhammar hade själv träffat Ginsberg, ett möte som jag tror att jag har läst om i ett gammalt nummer av Den Blinde Argus också. Ginsberg hade öppnat med frågan: "So, Per, are you straight or gay?" Han var tydligen rätt nergången, en sorglig skepnad.
Själv var jag glad över att få byta några ord med Gunnar Harding som jag betraktar som något av en personlig guru efter att ha läst hans fantastiska böcker om Byron, Keats och Shelley, och inte minst den för mig livsomstörtande boken "Den vrålande parnassen" om de ryska futuristerna. Rekommenderad läsning till alla som är intresserade av lyrik!
Sedan tyckte jag det var lite synd att missa Lars Demians framträdande, om inte annat av nostalgiska skäl. "Man får vara glad att man inte är död" lyssnade jag väldigt mycket på en gång i tiden. Han strök omkring där i lokalen och såg demonisk ut, den gamle vivören.
Jag fick hålla till godo med göteborgspoeten Fredrik Nybergs ganska trista uppläsning ur sin nya bok "Det blir inte rättvist bara för att båda blundar", som jag ska recensera i Göteborgs Fria Tidning. Han såg rätt obekväm ut på scen, och texterna var inte särskilt omedelbara, för att uttrycka det milt.
Det var i alla fall på det hela taget ett utmärkt arrangemang, en eloge till Dekadans-folket i Trollhättan!
Nu är det, från det ena till det andra, dags för mig att ta mig i kragen och slutligen ta det där förbannade körkortet, något som legat och irriterat i över ett års tid, som en klåda man inte lyckas klia bort. För att få ett "riktigt" jobb (okej, förlåt mig Vården, men jag betraktar dig trots allt som en tillfällig bekantskap) måste man ha ett körkort. Önskar att jag varit som alla mina andra vänner då det begav sig och bara helt okritiskt gått och tagit det där körkortet när jag var 18, eftersom det var något man bara skulle göra, men på den tiden var jag helt ointresserad. Det får jag äta upp nu. Lite salt och peppar, tack.