Childe Jakob

Måndag morgon, november, regn och syrener i blom. Måste pigga upp mig lite med min Martialis, och jag kan förstås inte låta bli att dela med mig av denne den roligaste av romare.
Martialis (ca 38 - 104 e.Kr.) var en kvick satiriker i det gamla Rom, som var berömd i sin samtid men eftersom det inte fanns någon copyright eller författarersättning på den tiden var han hänvisad till den hjälp han kunde få av rika och mäktiga beskyddare.
Det bästa han skrev var de tolv epigramsamlingar som publicerades under åren 84-102. Ordet "epigram" betyder egentligen "inskrift", men kom med tiden att beteckna korta och kärnfulla dikter med satirisk udd och ofta en överraskande vändning på slutet.
Dikternas ofta skabrösa natur har fått många klassiska latinare genom åren att rynka på näsan. I min utgåva av Martialis från 1956 skriver den tidstypiskt moralistiske översättaren Håkan Strömberg så här:

"Detta drag hos Martialis får ses mot bakgrund av den lössläppta tidsandan. Säkerligen stod Martialis också ofta under tvånget att tillfredsställa en mer pockande än förfinad publiksmak. Han var en välsedd middagsgäst, som emellertid måste göra skäl för sig genom att bidraga till underhållningen vid dåtidens herrmiddagar."

Här kommer några epigram av den lössläppte romerske skalden, håll till godo!


En sådan fru som din kan ingen karl finna:
Marulla har dig sjufalt gjort till far, Cinna.
Men inga fria barn ni lyckats samavla,
ty själv finns du ej med på barnens stamtavla,
och ingen vän har lyft dem över slavståndet,
och ingen granne, trots det korta avståndet.
I slavars slafar är den grödan framdriven:
i barnens anletsdrag står moderns skam skriven.
Den ene sina negerlockar bär prydligt;
att han är kocken Santras ättling, är tydligt.
Man på den andres tjocka mun och apnäsa
kan Pannychus´, atletens, faderskap läsa.
Den tredje strax sin far med blickens glöd röjde
för den som bagarn Dama sett, den rödögde.
Den fjärde, präglad av den lena hyns vekhet,
har av din älskling Lygdus ärvt statyns blekhet:
du utan risk för straff kan sonens kropp bruka.
Den där, med huvud spetsigt som en toppkruka,
med sina långa åsneöron kan vifta;
hans tillkomst narren Cyrtas råkat anstifta.
Åt dina döttrars hår du färg ej har givit:
har Crotus, den flöjtist, den svartas far blivit,
lär fogden Carpus för den röda ansvara.
Du kunde bli en verkligt barnrik man, bara
eunuckerna du äger vore manbara!

*

Ser du den enögde där, vars ögonhåla ses rinna
under en panna, som fräck lägges i slipade veck?
Se ej på honom ned: ej större tjuv står att finna;
ej ens Autolycos var värre i forntida dar.
Att man väl bör se upp med den gästen, bör du besinna:
ursinnig kastar han då ögon, som hade han två.
Tjänarna oroligt se pokaler och skedar försvinna;
undangömd vid hans barm mången servett hålles varm.
Grannen, vars dräkt glidit ned, han vet att på kläderna skinna;
ofta han klädd i två mantlar från bordet ses gå.
Skulle en sovande slav ha lämnat sin lampa att brinna,
tvekar han ej: såväl lampan som lågan han stjäl.
Bakom betjäntens rygg, om han intet annat kan vinna,
söker han, listig och hal, stjäla sin egen sandal.

*

Avunden mången förtär, min Julius, kärast bland vänner,
för att jag är populär, avunden många förtär.
Avundens plåga är svår, för att hopen, som genast mig känner,
pekar på mig där jag går, avundens plåga är svår.
Mången av avund blir grön, för att tvenne kejsare gett mig
trebarnsrätten som lön, mången av avund blir grön.
Avunden blomstrar spontan, för att jag med en lantgård försett mig
och med ett hus i stan, avunden blomstrar spontan.
Avunden grönskar perenn, för att ofta jag blir inviterad
såsom en omtyckt vän, avunden grönskar perenn.
Mången av avund förgås, för att älskad jag är och värderad.
Måtte då alla förgås, vilka av avund förgås!

*

Var gång du reser dig upp från stolen - jag ofta har sett det -
sitter din klänning tvärt, Lesbia, fast i din stjärt.
Först du med höger hand, sen med vänster, helt utan lätthet
söker rycka den ut; tårögd du lyckas till slut:
så sitter tyget i press i den gräsliga knipa och klämma,
som din yppiga bak bildar - en otrevlig sak!
Vill du veta, hur du skall förhindra ditt fel att dig skämma?
Undvik att sätta dig ner eller att resa dig mer!

*

Alla de löften du gett, när du natten igenom har druckit,
sviker du dagen därpå. Pollio, drick även då!


(Översättning: Håkan Strömberg)