Ett nytt tidskriftsstöd - några alternativa strategier


Formerna för vårt nuvarande tidskriftsstöd, beskrivna i ett inlägg nedan, lider av svår korruption och bör genast förändras i grunden. Slopa det gamla och för in något nytt, mer rättvist, med omedelbar verkan! Några idéer till hur detta ska gå till kan återfinnas på nära håll - det ena förslaget är redan genomfört i vårt västra grannland, det andra las fram av Johan Ehrenberg på senaste Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.


Låt oss först ta en titt på hur de inrättat det i Norge, "den sista sovjetstaten" för att tala med Björn Rosengren:

För 2008 lanserar Norsk kulturråd en ny ordning med inköp av allmänna kulturtidskrifter til folkbiblioteken. Detta innebär at hela 2008-årgången av följande tidskrifter kommer att finnas i alla folkbibliotek över hela Norge: Samtiden, Vinduet, Vagant, Syn og Segn, Kultmag, Marg, Norsk Shakespeare- og teatertidsskrift, Bokvennen, Kunsthåndverk, Z, Nytt Norsk Tidsskrift, Arr, Fett, Levende Historie og Historie. Av dessa tidskrifter är Tromsø-baserade Marg den yngsta med knappt ett år på nacken, medan 117 år gamla Samtiden är den äldsta. 

Över 40 andra tidskrifter har fått stöd på från 30 000 till 100 000 norska kronor. Totalt har Kulturrådet fördelat närmare 4,5 miljoner norska kronor på tidskrifter i denna omgång.


En helt annan tanke på prenumerationsstöd - eller kanske snarare tidskriftsstöd i allmänhet - är den som Johan Ehrenberg har framfört, bland annat på ett miniseminarium vid förra årets bokmässa - läs mer här
http://www.alba.nu/artikel/artikel.php?id=391.


Det hela går ut på att stödja distributionsledet för tidskrifter istället för produktionsledet. Alla Sveriges 3.200 bibliotek skulle i så fall ha möjlighet att beställa prenumerationer på vilken tidskrift som helst, och få kostnaden betald från Kulturrådet. Med en teoretiskt möjlig upplaga på 3.200 exemplar skulle därmed en hel del av dagens kulturtidskrifter höja sin upplaga rejält. Det handlar här, som jag uppfattar Ehrenbergs förslag, om en möjlighet snarare än ett tvång. Har man inte plats för alla tidskrifter så väljer man helt enkelt bort ett antal som man inte tycker passar in på just det biblioteket. Men eftersom det är gratis för biblioteken kan det tänkas att man ändå chansar lite och provar på okända tidskrifter som man kanske inte skulle ha brytt sig om annars.

Jag lutar personligen mer åt Ehrenbergs förslag, av ett antal skäl. Den demokratiska folkbildningsaspekten är förstås den viktigaste (om nu våra kära borgerliga führers bryr sig om en sådan aspekt, vid närmare eftertanke troligen inte, men what the hell). Det skulle bli en enorm mångfald av kulturtidskrifter att välja mellan för medborgarna, att läsa gratis på biblioteken runtom i landet.
108 tidskrifter får i år ekonomiskt stöd av Kulturrådet, till en sammanlagd kostnad av 15 miljoner, en i och för sig nog så liten summa i budgetsammanhang. Jag tror inte att det här stödet skulle bli särskilt mycket dyrare, och folkbildningsaspekten är ju som sagt ovärderlig. För tidskrifternas del skulle det givetvis röra sig om mycket mer pengar på fickan varje år, och de skulle potentiellt kunna synas i varje liten håla runtom i hela Sverige.


Antalet tidskrifter på ett bibliotek har ju också visat sig höra ihop med antalet besökare - se Biblioteksföreningens forskningsrapport "Fler besök och utlån" på http://www.biblioteksforeningen.org/.

Även ur den aspekten skulle alltså detta förslag vara förmånligt för biblioteken.
Vad säger ni?


Kommentarer:
Postat av: Bo I. Cavefors

Utomordentligt bra initiativ.

Situationen är fullkomligt horribel, som den alltid varit när det gäller Kulturrådets tidskriftspengar. Det finns gammal dålig tradiion i att förstärka redan goda kassor och låta svaga kassor sina.

Under de senaste decennierna har jag undrat varför man från Kulturrådets sida inte är av ren politisk kulturegoism villigt ta initiativ till några enkla och föga kostnadskrävande reformer. När det gäller kulturpolitik är tyvärr den nuvarande arbetarregimen lika slapphänt som de tidigare arbetarregeringarna.

1) Inför sänkt portoavgift för böcker, tidskrifter och dvd/cd. Enkelt. Vid inlämningsdisken på Posten, Hemköp, ICA,osv, halveras den normativa avgiften. Enkelt: ingen adminitration, inga blanketter, ingen kontroll av vad som enligt Kulturrådets något subjektiva uppgfattning är "bra" eller "dåligt".

2)Locka ett femtiotal bokhandlare riket runt att ta emot kommissionsexemplar av tidskriftsstödda tidskrifter, med redovisningsskyldighet men utan tvånget att behöva returnera icke-sålda exemplar, som av bokhandlaren kan slängas på soptippen eller realiseras... "Svinnet" för Statens Kulturråd torde bli helt ointressant, men man gör en kulturpolitisk insats genom att se till att ett brett urval tidskrifter finns tillgängliga från Haparanda till Smygehuk.

3) Slopa alla ekonomiska stöd (gäller även bokutgivning) till utgivare/förlag som på andra verksamheter tjänar tillräckligt mycket pengar för att för prestigens skull även kunna ge ut en och annan tidskrift och/eller olönsam bok.

4) Skapa ett speciellt stöd (inom Statens Kulturråds domäner)där fattiga tidskrifter (tidskriftsutgivare) kan söka bidrag för att honorera skribenter/artiklar som gärna vill publicera sina åsikter i tidskriften X men som eftersom tidskriften X är fattig tvingas publcera åsikterna i tidskriften Y.

Till slut: situationen är tydligen lika beklämmande idag som på 1970-talet. Jag gav då bland annat ut tidskriften Radix - och var priveligierad eftersom den politiska situationen och de personliga konstellationerna var gynnsamma. För drygt tio år sedan gav jag ut tidskriften Svarta Fanor. Då var det andra tider, men jag fick trots allt tidskriftsstöd. Men det hjälpte föga när den politiska makten samtidigt gick in för nyliberal marknadsekonomi, portoavgifterna marknadsanpassades, osv. Exempel: jag hade ett drygt tiotal prenumeranter i London. Istället för att sända exemplaren via Postverket hade det blivit billigare att med billighetsflygets flyga Sturup-London och med tunnelbanans färdtjänst lägga tidskrifterna i prenumeranternas brevlådor. Det visar på orimligheten med regeringarnas kulturpolitik, om man nu överhuvudtaget skall kalla det kulturpolitik.

Postat av: Boel Schenlaer

Ja. Jag säger ja, men inte till vad som helst!Ovan nämnda förslag är än fler goda exempel än vad sittande och liggande beslutsfattare och handläggare har åstadkommit på över 30 år och säkert finns bland oss mångårigt yrkesverksamma redaktörer än fler ideer tillika konkreta planer på hur tidskriftsstödet grundligt skulle kunna göras om, komplett. Vilka vet bättre än vi? Vi som genomför kvalitativa tidskrifter, såväl inopportunt, i antagonistisk motvind, oavlönade, ändå hoppfulla och stridbara. Varför frågar de inte oss? Ja, det vet vi också svaret på. Personligen har jag sedan hösten 2003-2007, alltså under 4 år som redaktör publicerat 18 utkomna nummer av just peositidskrift. Hittills har det renderat mig exakt noll kronor i stipendier och jag hoppas på löneförsänkning strax igen. Men, såsom ryktet gick, internt bland Kulturrådsfolket:
De vill bevara vår stridsvilja, därmed tar de åt sidan en del av, det vill säga samtliga ekonomiska medel, för vi får inte bli för bekväma och bortskämda med just pengar, för då tappar vi vår revolutionära kämparanda. Att eldsjälen är odödlig och står i direkt kontakt med den andliga, kanske till och med den gudomliga kraften, det går de inte på! För dem lurar vi inte i brådrasket! Tidsskriftsstödet är sedan starten inte bara en fråga om popularitet hos kulturparnassen, den är också en klassfråga; tidsskriftsklassfråga, lika tidlös som vilken klassfråga som helst. Och nu har stödet inte längre heller ett ekonomiskt övre tak, nästa takgräns torde vara himlen själv! Men, cave canem! En sak är att kritisera stödet nu, 2008. Vi kanske borde spara krutet? Inom ett par år kanske till och med vi enträgna kritiker med något sorgset i ögonen tittar i backspegeln och tycker oss vilja se något positivt i forna dagars bidragssystem,som ändå i jämförelse t-i-l-l d-e-t y-t-t-r-e, eller likt en chimär, åtminstone ville likna ett demokratiskt system i sin naiva uppbyggnadsform? Glöm inte bort att ta den svenska naiva, likväl cyniska, grundhållningen i beaktande. En girig, oempatisk och tillspetsat ironisk låtsad oskuldsfullhet i temperamentet, som i brist på eget lidandes erfarenheter helst lägger över skulden på andras andliga erfarenheter. Ironien i vårt land är andlighetens karies.Vad vi kan vara så gott som tvärsäkra på, är att hela Kulturrådet, inte bara detta tidsskriftsstöd, men hela systemet av stöd, kommer att stöpas om i en fullståndigt annan, möjligen groteskt oigenkännelig/ igenkännelig form, (beroende på hur klarsynt man vill skåda skeendena),någon rättvis finns hur som helst aldrig att uppnå, men en annan form, hur som helst, fullbordad av en förmodligen ännu grövre, ännu mer odemokratisk stöpslev, menar jag. Riksrevisionsverket är ju, (till exempel Riksrevisionsverket),liksom den sittande regeringen, hack i häl på Statens Kulturråd, bland annat vad gäller en enkät som försöker fånga kulturrådsbidragstagares erfarenheter kring bakåt i tiden liggande (förlegade) bidragsformer, innehållande frågor att svara på om jäv förekommit, och huruvida Statens Kulturråd uppfyllt granskningsskyldigheter, redovisningsskyldigheter och ifall bidragstagaren anser att kulturrådspengarna utgör ?enda?, eller ?en möjlig? grund för framtida sponsring. Personligen vägrar jag tjalla, till och med vägrar jag tjalla på Statens Kulturråd,åtminstone i enkätform - varför enkäten oavkortat hamnade i sophinken. (Enkäten innehåller alltså dessvärre inte enbart frågor att besvara kring ledamöters subjektivitet i klanderliga, uddlösa försök till att hålla begrepp som "kvalitet" och "utgivningsrutiner" som sköld framför sitt inkompetenta handläggande och ofta inbördes prestigemässiga bidragsbeslutande, ha, ha.)Nu till några andra personliga reflektioner:
Kunde man inte också tänka sig en referensgrupp,-vilken ju trots allt består av en ytterst liten skara sakkunniga - med tillräcklig kunskap om kulturtidskrifter UTAN dessa ledamöter med en direkt koppling till redaktioner- eller styrelser (eller annan direkt koppling) till just dessa tidskrifter. För jösse namn! Det finns i Sverige naturligtvis mängder av kunniga människor med tillräcklig läsförmåga, intresse för och erfarenhet av kulturtidskrifter, personer vilka inte alls är direkt inblandade i redaktionerna, som medverkande, eller som inte ens sitter som styrelseledamöter. Ofta beskylls Sverige,rättmätigt sett till befolkningsmängd och kulturutövare per capita, för att vara en ankdamm, men i detta fall anser jag snarare att man skyller på det befintliga, offentliga ankdamms-Sverige för att till sin (referens)grupp, med bibehållen svågerpolitik, välja in de närmaste, de jävigaste, de som tigger mest om mer och mest inflytande. Och n-ä-r får vi se ett Statens Kulturråd med en redovisande, offentliggörande hemsida? VAR, jag frågar VAR, finns riktlinjerna för HUR, VARFÖR, NÄR, HUR LÄNGE och på vilka grunder dessa personer väljs in för att bli ledamöter och beslutsfattare? Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Och VILKA kriterier ligger till grund för detta, både nu och då, till allom upplösta begrepp "kvalitet"? Och hela Kulturrådet har alltför länge genomsyrats av bristen på insyn, översyn och tillsyn, av just dessa referens-och arbetsgrupper. Att ett bidragsbeslut inte innefattar skriftliga formuleringar, inte ens heller muntliga motiveringar har sedan över 30 år undergrävt allas förtroende för detta Kulturråd och blir på ett ut, deras undergång eftersom inte bara tiden hunnit ikapp systemet, men också systemet inte oljats med de demokratisk förtecken som vi FAKTISKT i vårt land kräver av en statlig myndighet. Så lätt lurar inte systemet oss heller, annat än att vi låter det gå under, med högere eller vänster fot först. Ett beslut som inte går att överklaga är ett allt igenom skadligt beslut, inte bara för demokratin, utan också för just de verksamheter som initierats och upprätthålls av individer, som i de flesta fall oavlönat, flyger varandra i strupen eller faller varandra i talet, vad gäller uppenbara "orättvisor", "jäv-insinuationer" och andra utfall av "öppen avundsjuka" och "grinig brist på sportmanship". Som bidragssökande, med bifall eller avslag, är man alltså mer ?rättslös? än i det juridiska fältet?

2008-01-11 @ 00:40:33
URL: http://www.postscriptum.se
Postat av: Helena

Det är inte så enkelt att få bibliotek att prenumerera på gratis kulturtidskrifter som man kanske skulle önska och tro:
http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=4473

2008-01-11 @ 10:00:33
URL: http://tidskrift.nu
Postat av: Jakob

Ett opartiskt inlägg i frågan, från Kristianstadsbladet, är såpass intressant att jag citerar det i sin helhet här:

Tidskrifternas bidragsdjungel

Publicerad: 12. januari 2008 01:15

Kulturtidskrifter
Går det att rättvist fördela bidrag till kulturtidskrifter? Kultursidans tidskriftsskribent Peter Viktorsson dyker ner i de nya bidragsbeloppen från Kulturrådet och funderar över varför en del får mer, andra mindre.

Kulturrådet har fattat beslut om 2008 års produktionsstöd till kulturtidskrifter. 105 tidskrifter (av 147 sökande) får dela på 16,3 miljoner. Åtta nya tidskrifter har tillkommit, bland dem Subaltern, Tidskrift för litteraturvetenskap och musiktidskriften Ondskan. Tio har blivit av med sitt stöd, såsom Balder och Nova Science Fiction.

Överst tronar Bang, Glänta och Karavan med 600000 vardera, följda av Ord & Bild och 00TAL (båda 550000) samt Paletten (500000). Lägsta stödbelopp är 25000, en summa som ett tjugotal tidskrifter tilldelas.

Bland dessa märks poesitidskriften Post Scriptum, som fått sitt stöd halverat jämfört med föregående år. För några veckor sedan aviserade PS redaktör Boel Schenlær att sänkningen innebär att tidskriften läggs ner. På kulturtidskrifternas samlingsplats på nätet, tidskrift.nu, har frågan diskuterats flitigt.

Det kan tyckas höra till sakens natur att somliga anser sig förfördelade när det rör sig om stöd och bidrag. Men ibland kan det vara de små, små detaljerna som gör det. Och för de mindre tidskrifterna kan 25000 göra skillnad. Ifjol fick deckartidskriften DAST Magazine samma besked som PS nu fått: sänkt bidrag från 50000 till 25000. 2007 blev året då DAST gick i graven ? dock med ambitionen att återuppstå som nättidskrift under 2008.

Anledningen till att PS stöd sänks sägs vara brister i såväl kvalitet som utgivningsrutiner. I fråga om det förra kan synpunkter och argument stötas och blötas i det oändliga. Personligen anser jag att PS är nog så bra som Konstperspektiv (som tilldelas 350000) och avsevärt mycket bättre än Tidningen Boken (som likaså fått sänkt bidrag, men ändå kammar hem 100000). Och så där kan man fortsätta, var och en efter tycke och smak.

Den sortens jämförelser blir emellertid sällan rättvisande. Produktionsstödet syftar till mångfald och spridning, och i den mån direkta jämförelser i kvalitativt avseende låter sig göras bör nog tidskrifterna verka inom samma område.

För PS vidkommande ligger sålunda Lyrikvännen närmast till hands, och den senare är tveklöst den bättre av de två, men huruvida den därmed är värd 225000 mer i bidrag är inte lika självklart. Kanske den kvalitativa skillnaden främst avspeglar skilda ekonomiska förutsättningar?

Utgivningsrutinerna är enklare att bedöma. Och visst, PS är allt som oftast försenad och av utlovade fyra nummer per år blir det två dubbelnummer ? ett förfarande som onekligen kännetecknar mången kulturtidskrift. Men på den punkten tycks Kulturrådets ledamöter, eller kanske rättare: referensgruppens medlemmar, mindre nogräknade. Åtminstone när större summor ska delas ut.

Stödet till 00TAL är oförändrat sedan 2007, alltså 550000. Under fjolåret förmådde 00TAL ge ut ett dubbelnummer. Förvisso ett riktigt bra nummer, det ska sägas, men med över en halv miljon på fickan vore det väl nästan mer anmärkningsvärt om man misslyckades. Inför nästa nummer kan redaktionen hur som helst skratta hela vägen till tryckeriet.

Sett till utgivningstakten är det också en smula förbryllande att Fronesis stöd har ökat med 50000 och därmed hamnar på 400000. En tillbakablick på det gångna året visar att Fronesis gav ut ett enda nummer. Inte heller här finns anledning att ifrågasätta kvalitén, men med 350000 på fickan? ja, ni fattar.

Kulturrådets beslut kan inte överklagas. Men beslutet att lägga ner en tidskrift kan alltid omprövas. Penningen förgår, poesin består ? trots allt?

Peter Viktorsson

kultur@kristianstadsbladet.se

2008-01-18 @ 15:38:59
Postat av: Jakob

Och här rasar diskussionen vidare, nu faktiskt med bemötande från referensgruppens medlemmar:

http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=143414

2008-01-18 @ 17:44:19

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback