Inga synpunkter på mina indexeringsprinciper
Jag vill inte låta som Skollärare Chronschough, ni vet huvudpersonen i August Bondesons roman från 1897, som ständigt uttrycker sig med överdriven svulstighet om de enklaste saker.
Men - vilken stilla fröjd och själslig rening som står att finna i det mest monotona arbete som tänkas kan, nämligen inplastning, katalogisering och klassificering av nya böcker till skolbiblioteket!
Ingen vakar över mitt arbete eller har synpunkter på mina indexeringsprinciper eller för den delen mina urvalskriterier vad gäller inköp - jag försöker ge eleverna vad de inte visste att de ville ha.
Det är kort sagt arbete i dess rena, oförfrämligade form, som Lars Gustafsson skriver om sin vän semestersnickaren i Den onödiga samtiden.
Och under lediga stunder på jobbet, som nu, sysslar jag med att samla ihop materialet till litteraturantologin för spanskt bruk, som än så länge går under (det något klichéartade, ska erkännas) namnet Svenska berättare.
Det blir en delikat uppgift för brodern att översätta till exempel stycket ur just Skollärare Chronschough, eller novellen "Kärlek och spannmål" ur Giftas. Men det litar jag på att han fixar, efter tio år i Spanien.
Nu är jag dock på väg hem. Fly mig en kalesch!
Jag läser annan typ av litteratur: Ensamma Vargen-böckerna är nu hemlånade så resten av veckan är räddad!
Jaha ja, ja det ska bli intressant. Det finns för övrigt ett bra absinthak här i närheten som kan komma väl till pass under arbetets gång. In the meanwhile kanske du kan ha godheten att översätta brevet till vår spanske förläggare; jag hade tänkt att övertala honom med en poetisk metafor för nyttan och inspirationen de spanska studenterna kommer att finna i vår antologi, nåt i stil med: "De svenska gårdar som brukades har jord också för latinsk ungdom; där kan de leta mask och fröjdas åt ännu ofiskad gädda".
(Om du vill kan jag kan återge hans hypotetiska svar i översatt skick - "fingra inte på mina ballar".)
Gärna! Menar du förresten att jag ska översätta brevet från spanska till svenska?
Ett absinthak i kvarteret låter utmärkt, särskilt när vi ska arbeta med t ex Strindberg och Ola Hansson. Längre fram i litteraturhistorien kanske en självmordsklippa vore en lämplig inramning (Harry Martinson, Karin Boye, Stig Dagerman, Gösta Oswald, Vilhelm Moberg...).
Ja, varför inte, järnvägsspår är så banala...
Angående brevet var det mest menat som en anspelning på de problem en översättning av "Giftas" och annat kan tänkas ge upphov till. Kolla t.ex. in hur metaforen blir i fri översättning: "La vieja tierra labrada de las fincas suecas también ofrece riquezas a la juventud latina; ahí encontrarán lombrices y se regocijarán pensando en los lucios que aún están por pescar."
Som sagt, det blir en delikat uppgift det här.
Jakob: Indragen i en ny abortdebatt (vet inte varför jag gillar att låta som en abortmotståndare) hittade jag en blogg som jag tror du gillar "www.omduvisstemittnamn.blogg.se". Den är full av episka utlämnande dikter. Ingen jädra sprawl där inte.
Hörde att regel nummer 1 med översättning var att man alltid översätter till sitt modersmål. Finns det ingen spanjack som är intresserad som är intresserad av Ola Hanson? I Tyskland är han välkänd. Sverige flödar ju av latinamerikaner som skulle kunna översätta.
Det börjar låta som en allt godare idé, Gustaf. Att översätta egna grejer är långt mindre problematiskt än att göra dito med andras, framförallt om det är äldre texter. Men det finns mycket annat att ta med i beräkningen också. Hur ska man t.ex. översätta "gädda" och förmedla konceptvärlden och associationerna som omger denna nästan mytologiska varelse (och som tas för given på svenska, i Sverige) till en spanjor på spanska utan att det faller platt?
Martin: har skrivit om problemen med översättningar paa min blogg om du är intresserad:
http://gredemo.wordpress.com/tag/litteratur/ernst-junger/. Kommentera gärna!
Förutom naagra översatta texter av Ernst Jünger diskuterar jag även problematiken med att översätta t.ex. stämningar som för en svensk är tydliga. Som ur en Jonas Gardellbok. Hur översätter man "familjen satt paa lördagskvällen och tittade paa bingolotto"? För en svensk är det knökat med associationer. Men för en fransman eller en spanjor finns det ingen associationstrampolin.
Har aldrig tänkt paa att en gädda skulle ha en associationskedja. Tyckte din översättning var bra.
Har ni faatt pekuniärt stöd för er antologi förresten?
Gustaf: har nu kikat lite på din blogg, det tycks vara ett dynamiskt forum. Framförallt fann jag följande kommentar intressant: "En för bra översättning kan likaväl förstöra texten, inte dess läsvärde nota bene, utan det som den berättar och perspektivet den skrivs ur. Därför ser jag hellre fotnoter och efterord än försvenskningar."
Jag håller med. Är språkligt flyt i första hand eftersträvansvärt, eller är det andra kvaliteter i en litterär text som bör framhållas? Vilken är prioriteringen? För förlagen som vill tjäna pengar är det naturligtvis flytet kombinerat med en hyfsad rigör som är viktigast. Men modifierad syntax och försvenskad pragmatik och semantik kan ge upphov till många dumheter.
Pekuniärt stöd hoppas jag på från Svenska Institutet; men förlagen måste nog dessvärre övertygas med förspanskningar, sånt gillar förläggaren jag känner som har låtit översätta "Hummelhonung" till spanska med väntat resultat. Hur ska man annars kunna översätta Norrland till spanska? Jag kan inte ens få grepp om det på svenska...
Om det är ett dynamiskt forum vet jag inte. Men jag tackar för berömet. Att översätta Hummelhonung till spanska laater som ett digert projekt. Fast aa andra sidan kanske inte spanjorerna förstaar Norrland, men den katolska symboliken förstaar de nog bättre än jag.
Jag minns en verklig läsupplevelse. En sydamerikansk bok, "Mannen som läste kärleksromaner" vill jag minnas att den hette. Mannen bor i djungeln och läser om Venedig och försöker förstaa hur staden paa vatten ser ut. Han gissar att husen är byggda paa paalar eftersom det närmaste han kommer hus paa vatten är i Quitos, Peru, och det är hans referensram.
Lycka till med de pekuniära detaljerna. Vi har problem med för maanga bokningar paa hotellet jag jobbar paa och jag sitter med magont och väntar paa allt skäll jag förväntar mig att att faa.
När min första diktsamling översattes till spanska för utgivning i Latinamerika skapade ordet "kroppkaka" stort huvudbry för översättaren, förläggaren och diverse spansktalande vänner. Jag förklarade för en samling latinopoeter vad en kroppkaka är och alla försökte komma på någon liknande spansk rätt. Men i boken står det "albondiga", och det är ju köttbulle. Hela dikten faller med detta, eftersom jag i den liknar en person vid en kroppkaka, med ett rött bultande hjärta begravt någonstans långt inne under all den vita potatisdegen. Ja, det var lite kuriosa, bara. Och översättningen var i övrigt utmärkt.
"Ska man vara helt ärlig är Valhalla plast för stor för Gais".
Tomas: hade det inte varit roligt om de använde maträtten morcilla istället. För er som inte vet är det en nordspansk rätt av blod, lök, salt och peppar. Väldigt gott och man äter det med bröd. Men det ser ut som efterdyningarna av ett Durchfall.
Morcilla... Det tog fem år innan jag vande mig vid denna utmärkta rätt (det krävdes att jag provade varianten från Burgos med pinjenötter i), men nu är den ett givet ackompanjemang på basketmatcherna. Nedsköljes med fördel med något blaskigt spanskt öl - d.v.s vilket spanskt öl som helst.
vill bara rekommendera en blogg full med lustig och olustig poesi: http://www.stupor-mundi.net/ För er som behärskar tyskan är den ännu bättre. Men en hel del är engelskt och svenskt.
Martin: Var det innan du tuviste los cojones att pröva det eller var det helt enkelt una pregunta de sabor? Ska det förresten vara preterité eller imperfekt paa "hade du", dvs. tenías eller tuviste?
Min spanska börjar alltmer dra sig tillbaka. Tyskan har förresten en liknande variant med det förgaanga: als och wenn. Undrar varför vissa spraak har hängt upp sig paa tidsdurationen i det förgaangna?
http://www.youtube.com/watch?v=O9IhgqO4HDk
Gustaf: subjunktiv, är jag rädd: "¿Fue antes de que TUVIERAS los cojones de probar...?" etc.
Svaret: TUVE los cojones de probarlo la primera vez, pero luego pasó mucho tiempo hasta que la morcilla de Burgos me ayudó a alcanzar la iluminación.
Subjunktiv/konjunktiv och preteritum/imperfekt/perfektum funkar ofta på känn. T.ex. hör man ofta på nyheterna: "Un hombre moría esta tarde a consecuencia de...", d.v.s imperfekt där det enligt reglerna borde ha varit perfektum ("ha muerto"). Spanjackerna gör det komplicerat för sig med det förflutna.
T.S. Eliot ville rationalisera bort det: "History is now and England", osv. Frågan är hur han hade tänkt att förhålla sig till idén om den fria viljan utan tidsdimensionen.
Att kalla morcilla för en uppenbarelse äv väl att ta i. Aat en slags blodkorv i Santander som var underbar förresten. Kan jag rekommendera. Det var korngryn i och jag tror t.o.m. herr T Lindgren skulle ha njutit av den anrättningen.
Gustaf: Tack för länktipsen "Stupor-Mundi" och "Om du visste mitt namn". Om du tröttnar på abortdebatter så finns det ju alltid litteraturditon.
En bitvis rätt indignerad litteraturdebatt har nu kommit igång igen i svenska tidningar och littbloggar, den är rätt intressant att följa i sina labyrintiska vindlingar och jag refererar till den i mitt senaste inlägg.