"En mycket ung man"
Hej kära läsare och bloggdeltagare!
Som ni märker så försöker jag undvika att blogga eftersom jag har alldeles för mycket annat att göra, arbetet tar 40 timmar i veckan och utbildningen och tidskriften slukar fritiden. Men som i alla såna situationer så dras man till det förbjudna, och under dagen kom jag på mig själv med att sitta och dagdrömma om en serie storslagna memoarbetonade blogginlägg som skulle få samlingsnamnet "En mycket ung man".
Titeln är hämtad från Gustaf Hellströms utmärkta roman som utspelar sig i Lund för ungefär hundra år sen.
Första avsnittet skulle heta "En mycket ung man i Malmö" och utspela sig i det lilla kollektiv som utgjordes av mig, Isak och Jenny och senare även Kim, och naturligtvis skulle episoden med de förrymda ungdomsbrottslingarna från Råbyanstalten finnas med, de som fick bo hos oss (vilket i förlängningen innebar sotdöden för vårt lilla kollektiv).
Nästa avsnitt - "En mycket ung man i Grekland" - skulle utspela sig under min äventyrliga sommar i den grekiska övärlden, och där kan jag utlova mycket alkoholdimmor och kvinnoaffärer.
"En mycket ung man i Lund" handlar sen om några förälskelser och förhoppningar, de första stegen på en vinglig akademisk bana samt de första machetehuggen in på poesins snåriga stig. Efter detta var jag fortfarande ung, men inte en mycket ung man längre.
Ja, som ni märker skulle det här projektet vara i stort sett ogenomförbart, dels på grund av att vissa personer skulle känna sig otillbörligt utlämnade (inte minst jag själv), och dels på grund av tiden det skulle ta i anspråk. Förmodligen skulle avsnitten svälla och delas upp i ett tiotal subavsnitt, och jag skulle frestas att lägga till fler personer, platser och referenser tills det hela började likna nåt slags generationsroman. Dessutom - kommentarsfunktionen, jag skulle nog tvingas ta bort kommentarfunktionen...
Det blir nog inget med det här, vi får nöja oss med det här meta-memoarinlägget.
Lysande! Där är ju dessutom storslaget att bloggen lever ett liv utan din närvaro, inget att skämmas för!
Meh, din teaser.
Nu tar jag mig friheten att använda kommentarerna som frågelåda: om man klickar på länken, föreställer då den tredje bilden uppifrån självaste Ryska Huset? Det ser rätt läskigt ut i såna fall. Typ... goth-modernism... en stil vi inte ser varje dag.
Du har väl aldrig varit rädd för att lämna ut dig. Kör hårt. Ge alla andra namn och sen kan jag tjäna mig en hacka på att berätta vilka alla är till kvällstidningarna.
Ursäkta att jag inte har svarat på dina mejl. Det kommer. Lustigt sammanträffande att vi båda skrev om memoarer idag. Även om mitt inlägg inte handlar om mig.
Var inte rädd. Du kan bara bli stämd för förtal och det är bra marknadsföring.
Ja, nu behöver du bara Oscar Nilssons kurs!
Therese: Det gothmodernistiska huset på bilden verkar ligga i Malmö, men nog var det läskigt alltid. Nej, det riktiga Ryska huset ligger i Lund, på Stora Södergatan 29. Det finns några bilder därifrån i tidskriften Ryska huset nummer ett 2003, tagna av Gunnar Ardelius, ungdomsromanförfattare in spe. Han bodde också där ett tag.
"Du är god". Kanske en fortsättning på söndag då?
JA! Den festen kommer jag ihåg mycket väl. De förrymda anstaltsflickorna som ropades in från gatan, spontaneous prose i köket och en del andra saker. Hehe... Första gången jag träffade Jakob också, är jag tämligen säker på.
Räven, två biljetter till Mr D:s konsert är bokade. Jag kommer till Gbg på söndagen 1/4 från Sthlm.
Pablo Björn:
Ja, det var en av de bästa festerna, det. Och det var nog första gången vi träffades, ja. Jag vill minnas att det var några som stod på balkongen och ropade in folk, för att ännu fler skulle få ta del av denna fantastiska fest, och så råkade det vara de förrymda anstaltstjejerna som hörsammade ropen. De stannade sen i tio dagar, har jag för mig.
Biljetter - glimrande! Då blir det dylanologisk uppladdning från den första april.
(jag lovar att inte översätta fler Dylan-texter här på bloggen i samband med detta)
Oj, i tio dagar?! Det visste jag inte! Jag är rädd att jag vet vilka två det var på balkongen... Men det är nog bäst att inte nämna några namn...
Vilka konsekvenser det kan bli av att man är lite i hammaren. Jag, Tigern och en annan icke-nämnd kumpan (en av dem på balkongen) är också ansvariga för att ha injicerat Le Bombe (Martin Karlsson hette han va, som Albert skrev om i Ryska Huset #2 eller #3) med spontaneousprose- bacillen och tillsammans med skildringar av det vilda livet på folkhögskola fått karln att tillbringa två år i Skurup. Så det kan gå!
En fantastisk fest var det i alla fall! Jag undrar om den inte är dokumenterad i Tigerns gömmor (spontanprosatexterna borde finnas kvar) och är väl dessutom skildrad i en av hans romaner?
Tackar för trevlig samkväm i söndags. Häxan, poltergeisten... Skall börja med regel-appendixet inom kort.