Ett enskilt rum på Östra sjukhuset
rosslande andetag markerar sekunder
Jag drömmer om en lång vandring
Var är jag när den verkliga natten tänder sina lampor,
och de som roar sig med ironi sover djupt i mjuka sängar
kanske bär jag på ett ansikte som kommer fram i mörker
Jag får vara dina ögon den här natten, du får nya klockan sex
Anar du vad som väntar dig på andra sidan?
Din mor såg ett lodjur vid vägkanten
och det förflyttade sig in i dig
Ögonen, klorna, allt fanns där
långt innan du föddes
En stege leder till nedersta grenen, där sitter ett äpple, rött
Barnen står tysta i nedre högra hörnet
Mellanrummet mellan dina andetag
Det snöar utanför fönstret, stora vita luftiga flingor
det är ett litet, kringskuret liv, men ändå ett liv
Om hösten flyger alla svalor till de varma länderna,
men om någon blir fösenad fryser den
så att den faller död ner, blir liggande där den fallit,
och den kalla snön lägger sig som ett täcke över den
Ingen vit kostym, ingen vit kista
När en av oss är på väg upp
rasar den andra neråt
det doftar rött ljus och stängda dörrar
My gosh. Riktigt bra! Nu blev jag inspirerad.
Vilken makalöst bra dikt, Jakob! jag är helt tagen, vet inte hur jag ska kommentera, saknar redskap för lyrikanalys, kan bara uttrycka min stumma beundran....helt underbart!
Ruggigt bra! Jag började gråta när jag kom till:
"Jag får vara dina ögon den här natten, du får nya klockan sex
Anar du vad som väntar dig på andra sidan?"
De raderna berörde mig mycket. Vet inte varför. Måste tänka på det. Du är så bra, Jakob!
Du borde skriva något om dagens urspårade situation i rättsstaten. Du förstår kanske att jag syftar på razzian mot Pirate Bay. Kina är ingen bra förebild, Bodström!
Ja kanske den bästa...jag håller med Alex: Nu blev jag inspirerad. Hurra! Jag skriver ut och översätter och ikväll ska jag sortera ut de som inte gillar det de hör. Elin är Stalin. Förlåt.
Jag ska skicka den till min litteratur-professor om jag får.
Jag har försökt vara ironiker länge nu, men jag börjar undra om det ens är möjligt? Det skulle vara lättare, tror jag, men vaddå, det är ju ALLT vi talar om.
Tack alla! Vilka fina kommentarer. Dikten är inspirerad av ett nattvak för några månader sedan, jag satt vid en sjuksäng och prognosen såg inte bra ut, och det fanns inget att göra så det var bara att sätta sig ner och skriva ner vad som föll en in medan den sjukas bröstkorg höjdes och sänktes...
Det här var en bra dikt (för att nu aterga till grundläggande och uttrycksfulla adjektiv).
Nu vill jag veta om vi far chans att ses i sommar: allt star pa spel.
Aahh!!! Bring the noice! Jakob, är det överhuvudtaget möjligt att få tag i dig via telefon... nu igen!?
Kare bror,
ja, denna dikt var mycket bra. Har sjalv vakat och kanner igen tankar och reflektioner. rorande hur du lyckades fanga denna stund.
Murkla, liksom broder Martin vill veta om man far se dig i sommar. Det fick man inte i fjol.
Jodå, jag finns i trakten i sommar! Slackar en del i juli, jobbar mest i augusti.
Leve slackandet!
Fin dikt Jakob! Hoppas allt är bra med dig. Jag sitter just nu och försöker skriva en jobbansökan, men istället kommer det nya diktfraser. Vad gör man då? Ansökningsbrevet blir inget vidare, dikterna rätt bra.
/Tomas
Kanske det bästa du skrivit, hombre mio. Instämmer i hyllningskören. Jag fick grymma bilder i skallen. Kommer du till Lund snart förexten?
Señor Tigre; duva kommer snart.
Tack Tomas och björnen! Kul att höra. Lund hade varit kul att besöka snart, vi får se om det låter sig göras under juli... vore skoj att ses. Kanske dikta vidare på Per Bergils produktion?
Björnen, jag har själv en duva redo att flaxa. Jag inväntar din korrespondens och vrider sedan ringarna till max.
Per Bergils produktion är ingenting mot Landsbergis!
Räv: Vi får höras av om det och kolla upp om Per B är ledig.
Tiger: Aye!
Anders: Landsbergis vs Bergil som en Celebrity Death Match hade varit coolt.
Det var då jag som skrev det förra alltså...
I Prag nu senast: döm av min förvåning när jag ser gode Landsbergis stå och smeka en av statyerna på Karlsbron. Per-Axel! utropar jag förtjust. Inget svar. I nästa stund knuffas jag undan av sydkoreanska turister, och han försvinner ur sikte.
Elias den Gode, jag forundras over denna upplevelse. Jag undrar forst och framst huruvida det fanns nagon kansla av helighet i stunden? Vi talar forstas om heliga moment. Vi talar om de stunder i livet man kanner att man smeks av luften, kallas av ljuden osv...de stunder sa sinnena funkar tillammans utan att provocera nostalgi. Hohum. Landsbergis vid en staty i Prag, en oxe under en ung ek i Baskien, doften av blommor i en tradgard pa Bastille-dagen, osv.
Vi ska snart alla plocka musslor pa Orust-stranden. Vill du vara med, kusin E?
När var hur? jag är där!
Stayerna visar sina diskreta leenden i skymningen.
På Karlsbron kan man stöta på de mest mystiska (och mytiska) existenser, Elias! Och även på musselstranden på Orust. Välkommen dit, låt oss ta av oss skorna i strandkanten och plocka musslor i ljuset av den eviga sommaren!
JAKOB! Jag är fast i ett moldaviskt fangelse! Skicka 500 euro snabbt!
Eh... vad är det du har gjort dig skyldig till då, P-A?
Puh, hemma igen. Det var en pärs, men UD fick ut mig till slut. Jag har lite gamla kontakter där... Vad jag gjorde? Ingenting som jag inte trodde var lagligt. Det är tydligen skillnad på folk och folk i det där skitlandet. Glömde nog att trycka lite euro i händerna på vissa snutar... Men jag var ju full! Och när man kommer hem till Sverige, då är det inte ett knyst någonstans. Den enda trösten jag hade därnere var att löpsedlarna hemma säkert skrek ut att "SVENSK KULTURARBETARE I JUSTITIEMORD I CICINAU". Inte en jävla notis blev det! Inte ens Aftonbladet! Det var säkert Göran Hägg som ville att jag skulle ruttna bort i ett gammalt betongruckel från Stalintiden. Han är fortfarande sur för att jag spydde ner hans kavaj när han läste dikter på bokmässan '75. Nåja, faran över. Aldrig mera Moldavien!!!
Jag beklagar verkligen dina östeuropeiska blamager, Per-Axel, men man måste väl säga att du har en sällsynt förmåga att sätta dig själv i klistret, så kom inte och skyll på Göran. Jag vet att ni är ovänner. Du och jag har ju haft ett och annat ihop genom åren, jag minns till exempel de ljumma sommarkvällarna med Tältprojektet, men det har ju alltid varit svårt att jämka samman dig och Göran Hägg.
Varje gång vi stöter ihop på Söder påminner han mig förresten om mysteriet med den där osten som försvann på PEN-klubbskonferensen i Alger 1971. Det är nog dags att reda ut det här en gång för alla!
För femtielfte gången! Det var inte jag som tog den osten! Det var Göran Skytte!
Asså, jag må bara vara 15 år.. men jag vet vad en bra dikt är när jag ser den... men denna var fantastisk... helt otrolig... skrev själv lite när jag kom hem ifån S:t Lars Mentalsjukhuset i Lund... ha det bra...