Dekadans råder här i vår socken för sant
Det bästa inslaget jag fick beskåda var nog Gunnar Hardings och Per Planhammars utläggningar om Beatförfattarna Allen Ginsberg, Jack Kerouac och Lawrence Ferlinghetti. Planhammar hade själv träffat Ginsberg, ett möte som jag tror att jag har läst om i ett gammalt nummer av Den Blinde Argus också. Ginsberg hade öppnat med frågan: "So, Per, are you straight or gay?" Han var tydligen rätt nergången, en sorglig skepnad.
Själv var jag glad över att få byta några ord med Gunnar Harding som jag betraktar som något av en personlig guru efter att ha läst hans fantastiska böcker om Byron, Keats och Shelley, och inte minst den för mig livsomstörtande boken "Den vrålande parnassen" om de ryska futuristerna. Rekommenderad läsning till alla som är intresserade av lyrik!
Sedan tyckte jag det var lite synd att missa Lars Demians framträdande, om inte annat av nostalgiska skäl. "Man får vara glad att man inte är död" lyssnade jag väldigt mycket på en gång i tiden. Han strök omkring där i lokalen och såg demonisk ut, den gamle vivören.
Jag fick hålla till godo med göteborgspoeten Fredrik Nybergs ganska trista uppläsning ur sin nya bok "Det blir inte rättvist bara för att båda blundar", som jag ska recensera i Göteborgs Fria Tidning. Han såg rätt obekväm ut på scen, och texterna var inte särskilt omedelbara, för att uttrycka det milt.
Det var i alla fall på det hela taget ett utmärkt arrangemang, en eloge till Dekadans-folket i Trollhättan!
Nu är det, från det ena till det andra, dags för mig att ta mig i kragen och slutligen ta det där förbannade körkortet, något som legat och irriterat i över ett års tid, som en klåda man inte lyckas klia bort. För att få ett "riktigt" jobb (okej, förlåt mig Vården, men jag betraktar dig trots allt som en tillfällig bekantskap) måste man ha ett körkort. Önskar att jag varit som alla mina andra vänner då det begav sig och bara helt okritiskt gått och tagit det där körkortet när jag var 18, eftersom det var något man bara skulle göra, men på den tiden var jag helt ointresserad. Det får jag äta upp nu. Lite salt och peppar, tack.
"Tack för det som varit, och farväl du som var min vän - när tuppen gal har jag farit, och jag kommer nog aldrig igen." Demians soundtrack till uppbrottet 1994 som du kanske minns. Läser nu om den amerikanske fotografen Edward Weston's äventyr i Mexiko och hans bekantskap med Diego Rivera et al. Han platade en hel del murales där. Spännande uppbrottstid det ocksa, krutröken fran revolutionen drev omkring i luften, bohemerna och vivörerna samlevde med idealister och anarkister och alla tycktes frodas under en kort period.
Körkort. Jag minns att jag avskydde det, mest av allt snacket i korridorerna pa gymnasiet, det var som om masspsykosen fran ön - mardrömmar om mopeder - hade kommit tillbaka med löften om lycka i den bräkande skocken. Moralpredikning pa hög niva pa körskolan under teorilektionerna, helt i stil med polisens skräckscenarier om vad haschrökning ofrankomligt leder till (minns ni bildspelen pa mellan och högstadiet: "Den här tjejen som ni ser ligger död med en spruta i armen pa golvet till en toalett pa Stockholms Central...", mer som en kurs i svensk trafiketik än ren kunskapsförmedling.
Jag fick tretusen spänn av far för ändamalet och vallades in. Fast jag vägrade bräka om det. Fast bräkandet kan man aldrig helt komma undan - förr eller senare star man där pa skolgarden och väntar pa att ens dotter ska komma ut och haller den minsta dottern under armen och pratar med andra fäder och mödrar om barnens dygnsrytm, avföring och allmäna hantering. Som att ta körkort pa nytt.
Nyberg har ju ändå skrivit några fina rader. Särskilt minns vi "Att läsa en bok är som att bli knullad i röven" (en subtil passning till de gamla grekerna) och "Jag överraskas av min fekala förmåga".Han lär vara öisare också.
Bräk: Min körlärarinna fiser. Förutom det så tycker hon om att tala om tredje världskriget (apropå domedags-teman) och stringtrosor. Varje måndagseftermiddag är en fröjd.
Det var väldigt vad du siktar högt Jakob! Ett "riktigt" jobb med körkort i bagaget. Jaja...
Av olika anledningar såg jag Lars Demian fyra kvällar i rad på Victoria i Malmö, våren -94 när den skivan var ganska ny.
Av andra anledningar hamnade jag också varje kväll på krogen Krokodilen som råkade ligga just vid Lars D´s hotell. Backa Hans var också där. Nicko och Anders som är med i Weeping Willows. Och den lille fiolspelaren. Och Lars, en trevlig man, visade det sej efter fyra kvällar/nätter på Krokodilen.
Dom sista två Victoriaspelningarna fanns jag på gästlistan och blev tillägnad en sång. Stort för en författarwannabee, rumlare.
Lasse visade sej vara så fin som han sjöng ibland. Han gav mej tvåhundra spänn sista natten på Krokodilen så att jag skulle kunna dricka lite till och ta mej hem till Folkhögskolan där jag bodde.
Av helt andra anledningar var stadd vid kassa senare den våren, och Lars Demian skulle spela i Stockholm, där jag råkade vara.
Han blev ganska förvånad när jag tog mej backstage och betalade tillbaka dom tvåhundra spännen, som han hade sagt att jag inte behövde återgälda.
Kul beskrivning av Dekadens för övrigt...
Martin: Japp, ett utmärkt soundtrack till en långväga avfärd var det. Det var också 1994, det. Börjar kännas som väldigt länge sedan nu. Men om ungefär ett år är det kanske dags för avfärd till ett annat land igen. Seychellerna hägrar, siktar man dit så kanske man hamnar i Schweiz. Eller nåt. Vad som helst låter bättre än ett vårisigt Göteborg, just nu.
Edward Westons berättelse låter intressant, jag har alltid varit svag för skildringar av konstnärsmiljön i Mexico city vid den tiden. Det var i de kretsarna som Trotskij hängde tills han fick en ishacka i huvudet. Diego Rivera var misstänkt för det mordet eftersom Trotskij hade en affär med hans fru Frida Kahlo och eftersom Rivera var känd för sina spontana vålsdåd, men som vi vet visade det sig vara en sovjetisk agent som låg bakom det hela. Rivera sägs dock ha uttalat sin besvikelse över att han inte hann före. Faktum är att jag träffade en gubbe i Mexico city, farbror till min värdfarsa där, som hade träffat Trotskij i egen hög person. Jag var mycket imponerad och frågade ut honom, men tyvärr var gubbstackarn senil och kunde inte riktigt redogöra för saken. Min värdfarsa berättade dock att gubben talade sanning, att han hade umgåtts i de här politiska och konstnärliga kretsarna på den tiden. Cool grej.
Jonas: Det var storsint gjort, både av Lars Demian och av dig! Krogen Krokodilen låter som ett skumt ställe. Kanske något i stil med Röda rummet i Göteborg - minns du den märkliga konversationen vi hörde där senast, Anders?
Verkligt intressant, Trotskij och allt. Röda rummet borde låta testa sin personal för alla kända och okända könssjukdomar.
Det slog mig just att Herr Nyberg borde ha kopplingar till R.R., med tanke på hur han skriver.
Jag är så svag för bloggar som innehåller uttryck som "den gamle vivören"!
Körkort är för övrigt för klent begåvade människor. jo men det är sant, jag har läst det nånstans.
Körkort är klart överskattat, jag vet, jag har haft ett en gång och jag saknar det inte. Vi ägde också en bil i något mer än fem år. En ganska fin vit bil som kostade sextiotusen (plus en jävla massa i bensin och lagningar och försäkringar. Och den gången när vi körde hem från Tyskland och en röd lampa lyste och jag sa till Johanna att det är som med bensinen, det finns alltid en reservtank. Det fanns det inte. tjugotretusen kostade det.)
Vi sålde bilen i höstas, fick sexton tusenlappar i näven en blåsig dag ute på gatan. Det var skönt. Det ska vi åka till Spanien för.
Mopeder är ännu mer överskattade, men det är en annan historia.b
Som ren kuriosa kan jag upplysa om att Lars Demian är gift (eller ogift) med Izzy Youngs dotter.
Judit: Jaså minsann? Izzys dotter och Lars Demian, det var en intressant allians, helt klart. The plot thickens...
Jonas: Körkort är helt klart överskattat, ja (och kanske är det till för klent begåvade), framför allt på arbetsmarknaden! Om inte alla hade krävt det så hade jag nog aldrig ens funderat på att lära mig förpesta Moder Natur på detta vis. Mopeder lärde jag mig också att avsky för många år sedan. Tacka vet jag cyklar!
Jakob: Känns som det finns stoff till en artikel nu... Ett Lars Demian tema!
Karin: För klent begåvade är kanske överdrivet, ja rent av förtal. Däremot kan man diskutera hur beroende vi egentligen är av bilar? Allt kan, enligt mig, spåras till två typiska personlighetsdrag hos människan: lättja och egoism. Dessa karaktärdrag har varit till vår för- och nackdel genom tiderna. tyvärr har det lett oss till avgrundens rand med tanke på miljöproblem.
Jag tänkte inte alls på jobbaspekten. Har man ett drömjobb på lut och det jobbet kräver körkort, så ska man givetvis ordna det om man kan.
Jag tänker på frihetsaspekten. Det finns så mycket (särskilt i amerikansk littteratur och musik) förknippat med bilen, dra iväg. Men i dom flestas verklighet, om man är hyfsat vuxen, så är det mest stålar och jakt på parkeringsplatser långt ifrån där man heslt vill vara med matkassarna.
Att körkort skulle vara för klent begåvade människor tycker jag är klent begåvat skrivet.
Ja, det där med klent begåvade var nog mest raljans från Karins sida skulle jag tro, annars får man avfärda 80% av Sveriges befolkning eller så (vilket ju i och för sig vore kul).
Ja, det finns ju många frihetsmyter kring bilen som de flesta sväljer med hull och hår, och sen sitter man där och betalar försäkring, parkering och underhåll av ett bensinslukande monster. Personligen tycker jag att den verkliga friheten ligger i att slå sig ner på ett tåg eller en buss med ett par timmar att göra precis vad man känner för, typ läsa, skriva eller snacka med medresenärerna.
Ner med bilarna!
Men det förutsätter ju att man inte bor på landsbygden och har familj och barn, förstås. Då är det nog svårt att komma runt behovet av bil i dagens läge.
Men vem vet, om några år kanske man har ersatt bensinen med naturliga drivmedel (jag har hört talas om en teknik som går ut på att spjälka väteatomer, om jag minns rätt, det innebär att en bil kan drivas av vatten), och då kanske jag ändrar ståndpunkt!
Det är ju en smula klent begåvat skrivet av mej att skriva att det är klent begåvat att skriva att körkort är för klent begåvade.
För visst förstod jag raljansen, men ibland kan man inte låta bli.
Det skulle nog bli en ganska jobbig samling människor att leva med, dom resterande 20 procenten, om vi valde att avliva bilfolket.
Karin: Jag förstod allt ditt skämt. :)
Jakob: bör inte Jonas Bergh skriva artikeln?
Jonas: Du är lysande!
Johan: Eftersom jag alltid utgår från att männsikor menar allvar, Tack så mycket, jag gör mitt bästa.
Jag skrev faktiskt en artikel till Kvällspostens kultursida när Lars Demian skulle komma till KB. Om hur det var ett självklart och rätt val för Lars att ta sej bort från burleskeriet, för att slippa bli manierad, när han gav ut skivan Elvis, Jesus och jag(hette den så?). Kanske inte en helgjuten platta, men ett rätt steg, ansåg jag.
Precis som jag beundrar till exempel Thåströms steg på nödvändiga stigar, som ingen annan vill gå på. Men någon måste. Eller, Thåström måste, och han har väl råd.
Lars har ju gått baklänges tillbaka sen och det finns säkert många som gillar och tilltalas av det. Jag gör det inte. Det var en fas i livet att tycka om Lars Demian, den är över. Precis som Kurt Olsson.
Anektdoter, biografier och allmänna analyser är alltid intressanta att ta del av. Skönt stickspår!
Jonas: He he, Kurt Olsson ja...
Min Lars Demian-fas tog slut för ganska länge sedan. Men han är, ungefär som Kjell Höglund (jag befinner mig i en ständig Höglundfas), en riktig solitär och originell figur som jag alltid kommer att ha stor respekt för. "Elvis och Jesus och jag" har några bra låtar men den tyngs ner lite av den tidstypiska produktionen, låter som att vara instängd i ett akvarium... bra texter dock.
Snälla Jakob, jag börjar snart betvivla din tidigare suspekt märkilga smak... ;) Svara på mitt brev förresten!
Det här måste vara den längsta tid vi fått vänta på ett nytt inlägg från Childe Jakob..?
Jo, Demian, han är en trevlig prick. Det är väl nästan så att man måste ha en Demianfas (jag hade också min där omkring -93, -94 och blev mobbad för detta när jag började skrivarlinjen i Skurup! "Du är väl en sån där som gillar Lars Demian..."), när man går på en massa spelningar och känner att ja visst fan, han vet precis vad allting går ut på. Det var roligt att du skrev om "Elvis, Jesus & Jag"-plattan, Jonas - på ett sätt tycker jag nästan den är hans bästa, för då vågade han bli lite allvarligare, mer personlig. "Aldrig en syster" tycker jag är en otroligt fin låt. Har intervjuat honom ett par gånger, och han är en vettig person, har många bra åsikter.
Jag är förresten en av de där klent begåvade med körkort ;-) Och förutom föroreningsaspekten så är det kul att ha bil.
Anders, jag haller med. Det ar en underlig sak, detta. Ar det nagon som vet om Herr Jak ar i livet? Det sista jag horde fran hans hall var att han hade feber. Och ni har val alla last hans feberdikt...
Det lutar åt en Mars Demian special? Förresten, Jakob, du kan väl ringa mig så FORT SOM MÖJLIGT?
Se dar! Inte ens Johan, en fellow-goteborgare kan fa tag pa honom. Var ar Childe Jakob?
Vem i svenskt musikliv referear oftare än någon annan till storheter som Shelley, Keats och Byron Kerouac, Ginsberg och Gary Snyder ? Jo det är såklart Ulf Lundell. Ska Göteborgs Fria bevaka någon av hans spelningar på Trädgårdsföreningen ? Det vore fantastiskt roligt att läsa en sådan recension!! Minns ni förresten att även Lars Demian sjungit orden: "Kärlekens dagg härjar som hagel slår regnbågens färger i kras/Kärlekens finger slipar sin nagel/strimlar hud i extas..."
Elin, jag har aldrig varit med om att Childe Jakob försvunnit så här. Jag har inget val. Nu skriver jag en efterlysning på min blogg.
Nu är det gjort. Om han inte kommer fram snart får jag svårigheter att övertyga Mikaela om Childe Jakobs existens!
Enligt rapport befann han sig nyligen i Uddevalla, fortfarande konvalescent efter influensa. Kanske kan detta förklara saken.
Det förklarar verkligen saken! Jag kunde gissat på en spontan resa till Spanien - nu var det alltså Bohuslän istället.
Hej kamrater! Jo, nog finns jag alltid, lider bara av paralysis bloggensis. Har mycket att läsa ikapp på Bibliotekarieutbildningen. Sitter som en munk i cellen på Studiegången och bara läser och skriver. Hur ska detta sluta?
Hälsa Mikaela att jag verkligen existerar förresten, Anders! Hade jag varit ett påhitt av dig så hade det förresten varit ett riktigt intrikat prank. Men det är inte första gången min existens betvivlas på denna blogg. Är jag så osannolik?
Nu åter till databaserna.
Databaser? May the lord have mercy on us all - det är ju tråkigt. Hanna pysslar med det där nu också. Jag har paus från uppsatsen, jag. Stenen är redan i rullning, för övrigt. Ditt "försvinnande" är väldigt givande att skriva om. Du får snart låta publicera en bild på dig själv där du går barfota över gatan - som Paul McCartney! Ja, hör av dig.
Databaser är ju så otroligt jävla tråkigt. Jag håller på att bryta ihop varenda jävla gång jag ska öppna MySQL. Snälla någon, krascha internet så vi slipper eländet.
Hurra! Jakob finns fortfarande, vad skont att veta. Vilken tur.
Dubbel-hurra! Maria Murkel har gift sig, inte med Elin Josefin (det vore konstigt iochmed att de ar systrar) men med Steve Alexander som ar far till Lilian Kajsa. Tankte att detta var ett bra stalle att annonsera detta.
Jakob finns, men frågan är väl om Childe Jakob verkligen finns?
Gratulerar till giftermålet, det låter som filmstjärnenamn det där [50-tals-kommentar]!
Sandra Maria och Stig Tomas ber att storligen få gratulera Maria Murkel till giftermålet! Passar på att vinkevinka till Elin Josefin och tacka för senast. Chelmsford var en trevlig bekantskap!
Jakob Jak, så himla synd om dig som inte kunde följa med på Spanienresan! Skönt att höra att din sjukdomsbild ändrats från sjuk av feber till sjuk av databasträlighet. Sistnämnda tillstånd kan nämligen enlig hörsägen botas genom diverse uppåttjack; tråkiga databaser förvandlas med ens till roliga databaser! Bra va!
Jakob, det ursäktar inte bristande dialog!
Bokaj, jag har nya bilder fran skymningsland, om du vill skickar jag en CD. Jag har för övrigt hört att mina donationer blev kvar i Englands land; lite synd nu när det snart blir kavajväder pa dina breddgrader.
När tror du att nästa nummer blir klart?
Swondra, Elin m.fl.: det var en storartad Sverigedelegation som kom till Vitoria; nästa gang blir det blinier med grädde och sylt i askens skugga.
Elin: jag kan inte boka babysitterflyg fran Spanien om du flaxar fran London. Om du kan sa lägg ut sa länge sa betalar jag när du kommer. Glöm inte Yosemite och Big Sur!!! Full rapport kommer att utkrävas inom kort.
För övrigt utvecklas trädhusplanerna vidare. Ge gärna förslag pa träd och framförallt buskar som kan skärma av zonen fran vägen.
Mort: Det basta skulle vara om vi kunde plantera oss en bjorkslyskog och linda in denna i kaprifol, och Maria foreslar klematis (eller 'blomma for dagen' som de ocksa kallas). Jag har bokat flyg, detaljer finns pa din mail.
Swon och Toom: Murkla tackar och bockar. Elin sager kom ater!
Det regnar over Yosemite. De stora vattenfallen dar brusar nog som aldrig forr. Regnet ar sa tungt och hart har, man borde borja roka gauloises, kopa sig en trenchcoat och hitta en grand att skugga in sig i.
I brist på nya bloggar:
Skånebor, GENDER spelar live ikväll denna torsdag på den elektroniska klubben Undercut i Lund. Kom dit!
Pablo Björn skulle säkert uppskatta Gender.
Fragan är bara om djuret befinner sig i Lund eller inte.
Wullter, hur gar det egentligen med Polenkrönikan?
Startar man en blogg tar man ansvar! Skandal!
...men titta för all del gärna in på sockerdricka.nu där jag håller till!!!!:):)
Startar man en blogg så bestämmer man själv, gör precis vad man vill, när man vill.
Martin: Varit fullt upp (har du läst mitt mail?). Nu är det påsklov och tid ges till skrivelser söderut!
Jakob: ja, lov betyder även tillgänglighet AV mig. Låt oss träffas!
Upptäckte nyligen din blogg och tackar för orden vad gäller Dekadans.
Kan också säga att jo, framåt kvällen/natten/morgonen förhöll vi oss betydligt närmare namnet än tidigare på dagen.
Välkommen igen!