Childe Jakob

Historien om västerlandets undergång och mannen som stod bredvid med ett leende. (c) Jakob Simonson

Jakob: alltid kul att ses i skolan, även om det känns något stelt då man uppträder i sin professionella (?) roll, vilket man inte är van att mötas i. Jag hoppas på att det blir mer tid över efter att betygen är satta nästa torsdag. Då tar vi fika och snackar om The Nurse framtidsplaner!

Oj, det finns ju massor. Har du fått ett uppdrag eller är det en egen idé? Drottningens juvelsmycke är ju bra. Och så måste förstås Selma Lagerlöf vara med - kanske ett utdrag ut Kejsarn av Portugallien?

Ett måste Sara Lidman. Förslagsvis ett utdrag ur Hjortronlandet eller Regnspiran. Finns hon översatt till spanska? Det måste vara svårt att fånga hennes exakta språk i en översättning, tänker jag mig.

Förresten, jag tycker att både GENDER och The Nurse skall föräras till Länkarna. Och den där Midget Fantasy - vars personöde vi inte ännu fått ta del av - kanske också är intressant. Midget är ju ändå en unik kulturyttring, en subversiv sådan som sparkar åt ALLA ideologiska håll....

En novell av Stig Dagerman som jag gärna skulle ha med i antologin är "De röda vagnarna", som börjar så här:

"Det var nog en förfärligt sjuk människa som klev upp på tåget. Konduktören, som stod på perrongen och gnodde med tummen på sin blankaste knapp, sparkade plötsligt ett gnistrande isstycke över kanten, och det sprack med ett på sitt sätt kraftigt klingande men inte alls skrämmande ljud mot en skena. Mannen som förmodades vara sjuk spratt emellertid häftigt till och böjde med en besynnerligt krängande rörelse sin överkropp över grinden, som om han måste kräkas. Portmonnän, en nyckelknippa, den tunna bruna biljetten flög ur en ficka och landade bakom honom. Men den sjuke - om han nu var det - märkte ingenting.
- Hallå där, ni tappade någonting! skrek en ung flicka i vintergrön sweater och med en ljuv silverslinga spänd över ena bröstet. Hon passerade vagnen med käcka enmeterssteg och var långt borta innan orden ännu hunnit slå ut sina klor och fästa. Men mannen hängde nu orörlig över plattformens bakre kant och såg den splittrade isbiten smälta i den starka solen. Den gula smältande snön sjöd som lava i spåret, sot och olja drev in i pölarna, de glittrande rena isstyckena sögs in i de orena munnarna.
Sjukligt blek, läpparna strängartat spända, axlarna smärtsamt sammanpressade, blicken liksom insugen i sina hålor av hemliga magneter, de tunna vita händerna ömkligt fastklamrade vid järnet - konduktören genomstacks av en värkande ömhet, bände sakta upp mannens ena hand, kupade den och tryckte tyst de tappade föremålen i hans kalla handflata."

?Liten salongsmusik 1943? av Göran Tunström den är genialisk!

Hanna: Det är Martins idé, tänkt som ett arbete. Det är nog inte många av de här författarna som är översatta till spanska så det blir nog ett pionjärarbete det här.
Harry Martinson känns ju förresten given, gärna något ur Kap Farväl!, en sjömansberättelse därifrån som jag gillar mycket är "Sjösagan som aldrig hände", den inleds så här:

"Jag skall nu berätta en sjösaga, som inträffade i byn Viadurra å ögruppen Syrsorna.
Äventyret i den var mig både spännande och roligt, och när jag tänker på det efteråt myser jag så gladeligt. Ty det kunde kanske ha slutat värre.
Ovanför Viadurra finns en damm. Mitt i dammen står på pålar ett persiskt lusthus med safirfärgade fönstermosaiker och ett spiraltorn av platina. De härligaste persiska schalar hänga på klädstreck och fladdra utåt dammen. I lusthuset bo - under tider då de tycka det är roligt - sexton odalisker, resliga, sköna och i besittning av stor visdom.
Endast sjömän om vilka man bevisat att de inte ljuga få komma dit ut. Sjömän som äro kända för att ljuga måste för att komma in redogöra för minst sju naturligheter - det är paviljongens namn på sanningar. Ännu är det inte många som klarat provet. Men naturlighetens visa paviljong väntar ännu tåligt i dammen.
Jag behöver väl knappt nämna att jag med det snaraste var på väg upp till denna damm. En underjordisk kanal förbinder den med havet, så den har det klaraste havsvatten i tillopp varje dag, alltefter tidvattnens rörelser.
Jag gick alldeles ensam dit, ty det var ingen ombord som trodde, att det var något med dammen. Ett sladderrykte i Viadurra hade förgiftat atmosfären och utspritt den lögnen att paviljongen endast vore en upplagsplats för gamla tomma och sura ölkrus. Detta trodde nu inte jag på, utan begav mig så sakta uppåt, i kvällningen en lördagskväll.
Jag kom aldrig dit och däri ligger sgan, som börjar nu: en saga utanför ämnet (ämnet var annars kärleken).
Som jag gärna ville ha en bukett med när jag gick, klev jag innanför ett ståltrådsstängsel för att plocka några eldröda vildblommor som växte och vaggade där på den inhägnade ängen. Det hade börjat åska. En fem eller sex åskor drevo omkring på himlen som svarta säckar. Molnen harskade sig vresigt över ryggen på mig där jag böjde mig ner för att plocka. Så plockade jag väl åtminstone femton blommor av den eldigaste skönhet och art. Brydde mig inte ett dugg om åskan som puttrade vilt uppe i skyarnas väldiga sjok.
När jag bröt femtonde blomman, slog blixten ner i stängslet. Det skrällde till litet. Ja, det var inte så litet. Det var som om en hel värld av bleckdunkar sprängts. Men jag var på väg till naturligheternas paviljong. Jag bröt den sextonde, sjuttonde och sedan flera och flera, tills jag inte räknade längre, av bara lusten att plocka, för att sedan få ge.
När jag var nöjd med min bukett, märkte jag med häpnad att blixten inte gått ner i marken, utan stannat vid stängseltrådarna, följt en av ståltrådarna utefter och börjat fara runt stängslet. Nu dansade den runt inhägnaden med ursinnig fart. Den bildade en vitglödande gloriering omkring mig. Jag var instängd av blixten. Det var just en underlig belägenhet, så glorievacker den nu var. Med buketten i hand satte jag mig på en sten för att grubbla. Va i fasingen skulle jag nu göra?"

Ja, hur gick det sedan? Läs Kap Farväl, gott folk!

Hejhopp vi ar i Madrid och det ar mycket trevligt har. Halsningar fran Alex, Nilsson, Elin och modern. Vi aterkommer med fler forslag!

Jag har allt tittat in på ditt inlägg om en svensk antologi. Men har ännu inte kommit på nån. Men jag ska fundera mer intensivt. Nåt av Slas till exempel. Kanske från boken Om vänskap funnes eller nåt sånt heter boken om när han och pär rädström möts i paris och sen åker till Italien. Eller från Brev till en hembygdsförening. nåt av det starkaste jag har läst. till och med värre än Wir kinder von bahnhof zoo som jag tvingas läsa nu wegen meines Deutschstudiums.

Då min vän har jag efter mången vaken natt äntligen kommit fram till två författare som inte får förbises. Den ene är död och den andre fattar jag inte att han fortfarande lever. Fritiof Nilsson Piraten är den döde och ett utdrag från Bock i örtagård bör medkomma i antologin. Den andre är Slas. Antingen kan man ta något ur Om vänskap funnes som handlar om dels när han och Pär Rådström möttes i Paris och drog i väg till Italien, samt när Slas träffar Pär för sista gången och de firar en bisarr jul tillsammans, likväl finns det en del till om när Nicklas Rådström och Slas ser hårdkokta amerikanska filmer tillsammans. Den andre möjlige Slasboken är Brev till en hembygdsförening och är nåt av det starkaste jag har läst. Slår t o m Wir Kinder vom Bahnhof Zoo i jävlighet som jag tvingas läsa inför eftermiddagens tenta. Kommer jag på nån färskvara hör jag av mig.

Då min vän har jag efter mången vaken natt äntligen kommit fram till två författare som inte får förbises. Den ene är död och den andre fattar jag inte att han fortfarande lever. Fritiof Nilsson Piraten är den döde och ett utdrag från Bock i örtagård bör medkomma i antologin. Den andre är Slas. Antingen kan man ta något ur Om vänskap funnes som handlar om dels när han och Pär Rådström möttes i Paris och drog i väg till Italien, samt när Slas träffar Pär för sista gången och de firar en bisarr jul tillsammans, likväl finns det en del till om när Nicklas Rådström och Slas ser hårdkokta amerikanska filmer tillsammans. Den andre möjlige Slasboken är Brev till en hembygdsförening och är nåt av det starkaste jag har läst. Slår t o m Wir Kinder vom Bahnhof Zoo i jävlighet som jag tvingas läsa inför eftermiddagens tenta. Kommer jag på nån färskvara hör jag av mig.

Som du förstår har det blivit nåt fel. Trodde alla mina försök hade försvunnit i etern och nu här i Lund upptäcker jag att varenda rackare publicerades. Hur det har skett förstår jag mig inte på.

Jakob, det härjar en försynt, mörkhyad man i biblioteket. Vad falls?!

Jakob, det härjar en försynt, mörkhyad man i biblioteket. Vad falls?!

Det är Ted, han hjälper till i uppehållsrummet och även i biblioteket när jag har lektioner. Just nu är det tre spansklärare sjuka, så jag får rycka in en del... jag hoppas han inte härjar alltför hänsynslöst!

hemma igen- här kommer utlovade förslag: Selma Lagerlöf förstås, och det stycke i Gösta Berlings saga där ett gäng med människor som är ute och åker häst och släde blir jagade av vargar. Bra litteratur, action och lagom långt avsnitt för att platsa i en antologi.
Och apropå vildmark- varför inte Astrid Lindgren och Ronja Rövardotter? NEJ, jag tycker inte att hon borde ha fått Nobelpriset i litteratur, men nog är just den boken både välskriven och fantasieggande?

Nej, du. Härja var ironiskt uttryckt. Han stryker mest omkring; tyst, skygg. Lite som om att han ursäktade sin existens, inte störa, inte synas... Eeh... Han läser väl inte bloggen?!

Ja, han är onekligen en mycket diskret figur. Jag tror inte han läser denna blogg, he he.

The plot thickens... Bokaj, jag skriver snart med mer konkreta förslag pa tillvägagangssätt för antologin.

Apropa slika forum sa har just samlingen "Tolkien and Modernity 2" (ed. Thomas Honegger, Walking Tree Publishers), i vilken jag medverkar med en analys av Aragorns heroiska utveckling, kommit ut. Finns att skaffa pa Amazon t.ex.

Johan: att du inte pallrar dig ner hit sa genomför vi en expedition i bergen. Har skaffat en ny kamera med ökade möjligheter till bilder pa skymningssökande.

Bokaj: Ryska Huset. Är bilden pa grottmänniskan (Juan Ramón) fortfarande aktuell för ett omslag?

Jag vill ocksa diskutera en annan idé med den gode brodern - projektet "Den Inre Idefjorden".

Fragan är bara - var finns Tiden?

Jakob: bra, jag blev lite orolig när jag gör narr av honom...

Martin: Det låter intressant! När är du tillgänglig för sådan aktivitet?!

tja, sture d sa klart, kan inte för mitt liv minnas vilken av hans böcker som börjar med att huvudpersonen bränner operalibretton pa ett tag, men det stycket borde vara med & sa säfve, vad & hur mycket som helst fran ivan aguéli eller gorilla. agneta pleijel ocksa

http://absolutnoise.Hej Jakob, The Nurse har blivit uppmärksammade påen franska blog för svensk musik. Fick ett berömmande brev från denna fransyska!

blogspot.com/2006/12/scoop-nick-cave-is-funny-guy.html

Jag fick inte den franska länken (French Connection) att fungera, Johan... men det var en kul länktext på fransk engelska, Nick Cave is funny guy, syftar det på min sånginsats tro?

Lars: (Är det Lars Palm?) Sture Dahlström är ju förstås given i antologin! Bra att någon annan än jag nominerade honom. Men boken som inleds med rituellt brännande av operalibretton känner jag inte till, nån annan som vet?
Agneta Pleijel - ja, jag gillade "Lord Nevermore" väldigt mycket. Kanske skulle man ta med ett stycke därifrån.

Det borde väl vara Den galopperande svensken.

Ja, jag tror hon syftar på rösten. I och för sig sa hon att låten var komisk... den är ju egentligen ganska tragisk, eller hur?

Testa följande adress: http://absolutnoise.blogspot.com/

Hummelhonung?

Johan: Januari är en bra manad.

Jakob et al.: S.D. maste fa spelrum - "Jag tänker ofta pa Céline är min favorit". Det finns en obetalbar scen i den boken där huvudpersonen har smugglat över Céline fran Danmark i en kontrabas och far rusa till en spelning i Lund innan han har hunnit hjälpa honom ut ur instrumentet. Céline sitter alltsa kvar i basen under jammet och ylar nästan ofrivilligt med till musiken men vill inte kommentera saken efterat.

Ovanstaende är alltsa min kommentar.

Så kommer gästabudets slut. En lång rad av slädar kör upp på gården. Herrarna ta på sig pälsarna. Damerna söka sina kläder i avklädningsrummets förtvivlade oreda.
Den unga grevinnan har haft brått att få lämna denna förhatliga bal. Hon är först färdig av damerna. Hon står leende mitt på golvet och ser på förvirringen, när dörren slås upp och Gösta Berling visar sig på tröskeln.
Ingen man har dock rätt att tränga in i detta rum. Gamla damer stå där i sitt tunna hår, sedan de ha lagt av de prydande mössorna. Och de unga ha vikit upp klänningskjolarna under pälsarna, för att de styva volangerna inte ska tryckas under färden.
Men utan att akta på de hejdande ropen störtar Gösta Berling fram till grevinnan och griper henne.
Och han lyfter henne i sina armar och rusar ur rummet ut i förstugan och därifrån ut på trappan med henne.
Inte kunde de överraskade kvinnornas skrik hejda honom. När de skynda efter, se de bara hur han kastar sig i en släde med grevinnan i famnen.
De höra kusken smälla med piskan och se hästen sätta av. De känna kusken, det är Beerencreutz. De känna hästen, det är Don Juan. Och i djupt bekymmer över grevinnans öde kalla de på männen.
Och dessa förspilla inte tiden med många frågor, utan störta till slädarna. Och med greven i spetsen jaga de efter kvinnorövaren.
Men han ligger i släden, fasthållande den unga grevinnan. All sorg har han glömt, och yr av äventyrets berusande fröjd sjunger han med full hals en visa om kärlek och rosor. Tätt intill sig håller han henne tryckt, men hon gör intet försök att fly. Hennes ansikte ligger, vitt och förstenat, vid hans bröst.
Ack, vad ska en man göra, när de röda läpparna blekna bort under hans ögon?
Kyssa, naturligtvis kyssa de bleknande läpparna, de slutna ögonen, den vita pannan.
Men då vaknar den unga kvinnan upp. Hon kastar sig undan. Hon är som en spänd fjäder. Och med hela sin kraft måste han kämpa med henne, för att hon inte ska kasta sig ur släden, tills han tvingar henne, kuvad och darrande, ner i slädens ena hörn.
- Se! säger Gösta då helt lugnt till Beerencreutz. Grevinnan är den tredje, som Don Juan och jag för bort denna vinter. Men de andra hängde kring min hals med kyssar, och hon vill varken kyssas av mig eller dansa med mig. Kan du bli klok på dessa kvinnor, Beerencreutz?

Men när Gösta körde från gården, när kvinnorna skreko och männen svuro, när dombjällrorna klingade och piskorna smällde och allt var rop och förvirring, blevo de män, som vaktade majorskan, underliga till mods.
"Vad står på?" tänkte de. "Vad skriker de för?"
Med ens slogs dörren upp, och en röst ropade åt dem:
- Hon är borta. Nu far han med henne.
De ut, springande som galningar, utan att se efter om det var majorskan eller vem det var, som var borta. Lyckan var med dem, så att de till och med kommo upp i en bortilande släde. Och de foro både länge och väl, innan de fingo veta vem man förföljde.
Men Bergh och kusin Kristofer gingo i god ro fram till dörren, sprängde låset och öppnade för majorskan.
- Majorskan är fri, sade de.
Hon kom ut. De stodo, raka som pinnar, på ömse sidor om dörren och sågo inte åt henne.
- Majorskan har häst och släde här utanför.
Hon gick då ut, satte sig i åkdonet och körde bort. Henne förföljde ingen. Ingen visste heller vart hon for.

Utför Broby backar skyndar Don Juan mot Lövens isbelagda yta. Den stolta springaren flyger fram. Stärkande iskall luft viner om de åkandes kinder. Bjällrorna klinga. Stjärnor och måne blänka. Snön ligger blåvit och skiner av sin egen glans.
Gösta känner poetiska tankar vakna inom sig.
- Beerencreutz, säger han, se, detta är livet. Så, som Don Juan ilar bort med denna unga kvinnan, så ilar tiden bort med människan. Du är nödvändigheten, som styr färden. Jag är begäret, som fängslar viljan. Och så ryckes hon, den maktlösa, allt djupare och djupare nedåt.
- Prata inte! ryter Beerencreutz. Nu kommer de efter oss.
Och med vinande piskslag eggar han Don Juan till allt vildare fart.
- Där är vargarna, här bytet! utropar Gösta. Don Juan, min gosse, tänk, att du är en ung älg! Störta fram genom busksnåren, vada genom myren, ta ett språng från fjällryggen ner i den klara sjön, sim över den med modigt upplyft huvud, och försvinn, försvinn i den täta granskogens frälsande dunkel! spring, Don Juan, gamle kvinnorövare! Spring som en ung älg!
Fröjd fyller hans vilda hjärta vid den ilande farten. Jubelsång är för honom de förföljandes skrik. Fröjd fyller hans vilda hjärta, när han känner grevinnans kropp skaka av skräck, när han hör hennes tänder skallra.

Läs noga slutet av den här texten. Faktum är att det alltså inte är några vargar som jagar efter Gösta Berling och Ebba Dohna i det här stycket ur Gösta Berlings saga, det tycks bara vara Gösta som tillåter sig en och annan poetisk metafor. Troligen tyckte Mauritz Stiller att jakten behövde spicas upp lite i den klassiska stumfilmsscenen, och valde att ta den försupne prästen på orden!

Margareta Krook tolkade grevinna utsökt om jag minns rätt. Alltså i en något modernare filmatisering än Stillers. Även i den blir de jagade av vargar "på riktigt".

Martin: Jag tar detta i beaktande... imorgon tänker jag tror jag... Jag har dock min gymnasieklass, men eftersom det endast är tre timmar i veckan borde det vara enkelt att ta semester från den tjänsten.

Vad gäller den här antologin så tycker jag antolologiredaktörerna bör läsa vad ALEXANDER WEISS publicerat. Det finns ett trettiotal titlar. I hans texter finns estetik, etik, politik, humanism, förtvivlan, sårbarhet, egensinnighet på gränsen till oåtkomlighet. Och så vidare. AW passade inte in i den tid han skrev om och till(1960-talet till 1980-talet), Men jag har en stark känsla av att hans texter bättre förstås av en yngre generation än av hans egen generation.

Jakob, jobbade du inte igår? Jag tittade förbi, men ack. Ingen svarade på telefonen heller... Snyft.

Johan: Nej, jag var på Aniara och köpte in nya böcker, efter avslutningen. Måste göra slut på det sista av de avsatta biblioteksmedlen innan året är slut. Synd att vi missade varann! Jag hör av mig alldeles strax på ett mer omedelbart vis.

Cavefors: Kul att du skriver här! Du är ju ansvarig för att ha publicerat en del av de klassiker som borde komma med i antologin. Ett par titlar av Sture Dahlström bland annat. Alexander Weiss har jag inte nån koll på, men jag ska leta på biblioteket, verkar värt att undersöka.

Strindbergs "ett halvt ark papper" förstås. ur tror jag "12 sagor"

Hur då? Och när?! Hjälp!

Johan: I flykten, på Nordhemsgatan! Nu är jag hemma, som du märkte.

När det gäller 1960-talet och framåt förstår jag att valet är svårt för en del, men det är bara för att folk är så dåligt belästa. Självklart skall jag vara med som den mest fulländade representanten för svensk efterkrigslyrik, eller för svensk lyrik överhuvudtaget! Ipso facto.

Jag vet att det dock är svårt att välja ut vilka av mina epos som skall vara med, men "Offside I Karpatiska Bergen" är självskriven samt något ur samlingarna "Slovenska nätter" (t ex "Ljubljana våt som en bäck" eller "Stentorsken"), "Landsbergis i Danmark", min fantastiska debut "Lustans lakej" (JA, det var från den samlingen som Johan Kinde snodde namnet till sitt sketna blippblopp-band) samt Brodings favorit "Röda Röven över Stockholm". Sådär, där har du lite att välja mellan Jakob lille.

/P.A Landsbergis

Aha, Landsbergis! Ja, jag tar mitt ansvar och saxar en bit ur mitt nötta exemplar av klassikern "Lustans lakej" från 1967:

"Jag sa hastigt adjö till mina föräldrar på Malmö Centralstation och klev på tåget till Paris. Samma kväll var jag framme på Gare du Nord och tog en taxi till det slitna lilla hotell vid Montmartre där jag skulle tillbringa sommaren, detta under förespeglingen att jag skulle studera franska.
Hotellvärden, Monsieur Boisvain, var en fetlagd, högröd man och hans hustru var en blek, kedjerökande neurotiker. De hade dock en dotter, som jag från första gången jag såg henne inte kunde ta mina ögon från. Hon hette Nicole och var, som jag, nitton år.
Medan hennes föräldrar var korta, fula och oansenliga, hade denna underbara flicka amazoniska proportioner. Hon kan inte ha varit kortare än 1.85, hade långa välsvarvade ben och ett par mörka ögon som tycktes fulla av hemligheter och dunkla önskningar. Det var första gången jag träffat en kvinna som inte bara var oerhört lång utan också fantastiskt attraktiv, och jag var helt betagen av henne.
När vi skakade hand lät jag min tumme glida förföriskt över hennes tumrot och betraktade hennes reaktion spänt. Hon särade på sina läppar och jag såg hennes tungspets kvickt glida mellan dem.
Nåväl, mademoiselle, tänkte jag för mig själv. Du ska bli min första erövring i Paris!
Kanske låter det som en befängd tanke från en späd nittonåring, men faktum var att naturen och turen utrustat mig med ett starkt självförtroende, kanske till en del beroende på mitt hjärtekrossande utseende. Jag var helt enkelt en mycket stilig ung man, och jag har ju redan berättat om mina tidiga erövringar i Eslöv. Sanningen var att jag fram till den dagen inte hade blivit nobbad av en enda kvinna. Men jag hade ju inte varit med på banan särskilt länge heller, inte fler än cirka trettio fåglar hade dittills flugit min väg.
Men hur skulle jag nu gå tillväga för att lägra denna galliska Salome, denna välgrillade fransyska med så mjälla lår att jag inte kunde vänta en minut till med att sätta tänderna i dem?"

Ja, hur gick det för den unge Landsbergis? Ni får helt enkelt leta upp "Lustans lakej" på biblioteket, eller kanske nåt antikvariat. Kanske har Daniel Granér något annat parti av denna bok att föreslå?

Hehe, ja det där är en klassiker, men som vanligt lyser varningslampan för hybris när Per-Axel är igång. Mitt exemplar av "Lustans Lakej" är för närvarande utlånad till Anders Ö, men jag minns att scenerna i Eiffeltornet är bra, eller scenen där frackklädd och på arv förmögen ungdom, som skjuter champagnekorkar på arbetare som är på väg till morgonskiftet, får spö av den berserkgående unge hjälten. Landsbergis visar upp en stor ambition i sina tidiga verk och en litterär ådra som för tankarna till både Strindberg och en ung Sture Dahlström.

Ett par av Anna Maria Lenngrens korta, vassa alster är ju ett måste.

Och inledningen till Arne Sands _Trollkarlens lärling_.

//JJ