Tidsandan och arbetslösheten

En DN-ledare slog nyligen fast att arbetslöshet beror på bristande incitament:
"Arbetet var förr ett tvång för de allra flesta. I dag erbjuder välfärdsstatens trygghetssystem friheten att välja mellan att arbeta eller inte arbeta. Därför har sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna ökat."
Visst, det måste ju vara därför, eller hur?
Detta problem, konstaterar ledarskribenten, vägrar medges av "regeringen, facket, samhällsvetarna och socialmedicinarna". Jäklar alltså, är det bara DN som inser hur det egentligen ligger till? Snacka om att den tredje statsmakten gör sitt jobb.
Cecilia Verdinelli gjorde mig nyss uppmärksam på en ganska talande passage i Ludvig Nordströms "Lort-Sverige" från 1938, där administratörer, kommunalmän och provinsialläkare uttalar sig om samma problem:
"Det finns här i Värmland inte minsta känsla av skam över att ta emot fattigvårdshjälp. Numera. Det har upphört att vara skam att inte kunna hjälpa sig själv. Alla fattiga har blivit vana att bli hjälpta, vare sig dom försöker klara sig eller inte. Och det är inte sagt, att dom säger tack en gång heller. Vi ska ha, heter det. Det är tidsandan."

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback