Flykt undan mörkret
Man tog sig fram i äventyret genom att välja olika alternativ som presenterades för en längs vägen. Om man hade valt fel alternativ kom man till en väldigt nedslående ruta, där det stod:
"Ditt liv och ditt uppdrag ändar här."
Nu har vi återigen spelat ett litterärt äventyrsspel, den här gången inte ensamma var för sig utan som en dynamisk duo, där Martin som bor i Spanien och forskar i litteraturvetenskap står för det litterära och vetenskapliga finliret, medan jag som är en arbetslös, kämpande poet står för de retoriska och poetiska knepen och greppen. Vi kämpade oss fram mellan namnlösa bestar och hemska spöken.
Till slut kom vi fram till en ruta där det stod:
"Ditt liv och ditt uppdrag börjar här"
Hej J. Jag hittade ingen mejl-länk, så du får ursäkta att skriver off-topic här i själva bloggen. Tänkte bara hälsa. Det var värst vad hett det kan vara på lilla poesiscenen. Det är tur jag har dragit mig undan, mina nerver nuförtiden skulle inte tåla sånt skäll. Lycka till med allt! /Martin
Det är inte alls off topic! Det är helt on topic!
Nej, det var knappt att mina nerver tålde den hets jag fick utstå från mina namnlösa belackare. Som en förklaring till hetsen kan jag meddela att jag hade den oerhörda fräckheten och lågheten att kalla Raattamaas dikter för bullshit. Det var i samband med att M. på Otidskrift kallat en dikt jag skrivit för klyschig och enkel, och föreslog att jag skulle starta en community för "Vi Kristian Lundberg-epigoner" i stället, så skulle jag se att jag fick många nya fina vänner. Det var det som fick mig att börja på allvar hata.
Viva hate! /Morrissey
All you need is love /John Lennon
Två sidor av samma sak. Det är viktigt att man får lov att tänka och tycka om poesin med hela paletten av känslor och åsikter. Det som däremot är förödande är den likgiltighet och trötthet som åtminstone jag känner inför den trista poesi som ges ut i dag under samlingsbeteckningen "språkmaterialism".
Mina fiender som förföljt mig i flera veckor vet inte vilken oerhörd tjänst de gjort mig. Jag flyger nu fram genom inspirationens dunkla skyar med vingar limmade av kärlek och hat!
(För övrigt dömde Anna Hallberg härom året ut metaforen som "död")
En tumregel för att behålla ett gott samvete som kritiker kan vara att det går bra att slicka neråt och sparka uppåt, men inte tvärtom. Det är därför jag kan stå för precis allt jag skrivit i denna blogg som nu av många måste betraktas som en galenpannas febriga ökenvandring. Se där, en metafor till, Anna! Jag dansar som en fjäril och stinger som ett bi!
Jag kan erkänna att jag inte varit helt balanserad den senaste tiden. Men vem skulle kunna vara det i mitt ställe?
Jag spelade också dom där spelen. Det var kul. Fast jag var tvungen att fuska för att vinna.
Om balansen är borta är det dags för en cykeltur.
Ha ha, fuska för att vinna ett soloäventyr! Det var lågt! (men inte lika lågt som Glocalnet)
Ja, och ett annat sätt att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk är att lyssna på:
Emmylou Harris - Red dirt girl
Bob Dylan - John wesley harding
Neil Young - Harvest moon
Jag går bara omkring och väntar nu. Det är lugnet före stormen. Mina motståndare vet mycket väl att de mycket snart är på förlorarsidan.
Efter att Exeget skrivit att Martins inlägg var tänkvärt och att det övertygade honom att lämna mig i fred, skickade han ett mail till mig (ja, det var en påhittad avsändare) där han fortsätter att beskylla mig för en massa grejer.
Snart blir det kul. Men just nu är det alltså lugnt. Och nu tänker jag vila.
Exegets inträde i debatten är det mest förvirrande.
Saken har nu satts i ett annat ljus. En liten krets med språkmaterialistiska smakpreferenser som ännu inte förklarat sig eller blottat sina verkliga identiteter.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns att återigen vara bland vänner. Vilka svinaktiga typer det är som jagat mig! Hur kan de leva med sig själva egentligen? De måste ju ändå som vi andra se sig själva i spegeln. Jag är fortfarande helt chockad över den behandling jag blivit utsatt för. Det känns så skönt att inte längre behöva formulera varje litet ord så noga så att Exeget inte ska kunna hitta något kryphål.
Exeget... jag har drömt mardrömmar om honom på nätterna. Han är alltid ansiktslös i drömmen.
Jaha … Jakob, Jakob, Jakob. Ska jag kanske publicera mitt privata mail till dig här så att alla kan läsa mina "beskyllningar"? Jag trodde det var över nu.
Ge dig.
Jaha … Jakob, Jakob, Jakob. Ska jag kanske publicera mitt privata mail till dig här så att alla kan läsa mina "beskyllningar"? Jag trodde det var över nu.
Ge dig. Försök återfå balansen.
Nej - jag tar tillbaka. Jag har lagt ner det här.
Exeget: Jag är jakobs flickvän, Jakob har nu bestämt sig för att inte gå in på internet på ett tag han får så mycket ångest av det du skriver att han inte kan göra något annat. Tycker du inte att det är dags att lämna honom ifred din förbannade rövfitta.Eftersom Jakob är en känslig själ, han är ju trots allt poet, förbjöd han mig bestämt från att använda det ordet men just i det här fallet råkar det stämma med din personlighet.
"Did I see you down in the young girl's town..."
Det är som du säger; i likhet med valda delar av Homeros (parallellen med Young kanske är aningen djärv men poängen är densamma) sänder rader som dessa en frisk fläkt fran svunna tider som sätter lite perspektiv pa saker och ting... Liksom pratet om Flykt Undan Mörkret.
Var gode vän Thomas lär ocksa ha fuskat stenhart med slumptalstabellen. Bade jag och Hannes irriterades över hans triumfaliska utrop fran rummet intill när han plöjde hejdlöst komplicerade äventyr som "Skuggor i Sanden" pa en dryg halvtimme. Det var mer än fusket - som han för övrigt alltid nekade till, ännu en irriterande faktor: "Tro det eller ej, men jag slog faktiskt..." - i sig som gjorde mig irriterad, minns jag (jag maste ha varit en betydligt strängare moralist pa den tiden än vad jag är nu). Det var ocksa den respektlösa trivialiseringen av Dever och Chalk's harda arbete med att sätta samman plotlines: den realistiska faktorn hos de manga sidosparen som inte ledde nagonstans gick pa detta sätt förlorad; den plagsamma njutningen i att se hur Ensamme Vargen sakta men säkert gick mot döden försvann (man kunde ana sig till det flera paragrafer innan den fatala kedjan av daliga val kulminerade i blod och död, via formuleringar som "Du vandrar iväg längs stigen som leder in bland snaren till vänster. Efter ett tag börjar du känna dig yr i huvudet, och du hör ett svagt pustande läte som verkar komma fran träskets inre. Ga vidare till 205.") Kanske irriterades jag mest av allt av att Thomas missförstod vad jag ansag (och anser) vara poängen med soloäventyren: en inblick i "The Perilous Realm", där farorna existerar "pa riktigt". Det var för övrigt lite det jag sökte när jag själv i tjugoarsaldern genomförde min privata Flykt Undan Mörkret och sökte mig till mot vad jag uppfattade som en raare civilisation som krävde mer avancerade överlevnadsstrategier än vad som erbjöds i Sverige.
Soloäventyren betydde dessutom en hel del för mitt senare intresse för episk hjältediktning och William Morris (en roman som nästan skulle kunna läsas som ett soloäventyr är "The Well at the World's End").
Inspirationen kommer ofta fran osannolika källor, bade i skapandet och i betraktandet. Att vid fem ars alder ha blivit tvingad av sin barnmamma att dag efter dag äta halvfrysta pommes frites, med det klassiska porträttet av den gratande pojken hängande pa väggen medan man kämpade med spyorna, kan till exempel fa oanade konsekvenser.(Apropa olika sorters kitsch - soloäventyr vs. hötorgskonst, och de olika sorters inspiration de kan generera).
Kitschen är mangfacetterad och mer innebördsrik än man ofta tror. Anders: du nämnde nagot om kitsch för nagra dagar sen tror jag, du verkar ha en del intressanta idéer kring detta begrepp, kan du inte förklara lite snabbt var du tror att dess styrka egentligen ligger?) Jag kollade Kunderas diskussion kring detta begrepp (i Varats...) häromdagen, vilket om inte annat (gamle Milan har en lite krävande tendens att raljera) har styrkt mig i min tilltro till dess beständighet.
För övrigt var jag pa bröllop i Torremolinos för inte sa länge sen. Middag i en restaurang vid strandpromenaden. Kitschen var överväldigande. Men jag fann den konstigt nog sympatisk.
Kanske var det vinet. Men man vet aldrig, det kan mycket väl ocksa ha haft med min fars fotoalbum, späckat med bilder pa mustachprydda män med guldtänder som dricker vin ur botas, att göra. Kitsch eller inte - känslan var autentisk.
Ja, kitsch är ett mångfacetterat och intressant begrepp. Jag återkommer strax till diskussionen med annat än liknande plattityder som de just nämnda, ska bara se Jag är nyfiken gul först. Jakobs flickvän har slängt internetsladden i soporna så han kommer inte vara i stridsdugligt skick på ett par dagar.
Länken leder till en sammanfattning av Kunderas kitschbegrepp (kopplad till en sorts poesidiskussion). Bläddra ner till texten "Den andra tåren" / 18 maj 2004
Jag har nu läst Johan Lundbergs insiktsfulla analys av den här litterära debatten i dagens utgåva av Svenska Dagbladet (s 8). Det verkar riktigt att kombattanterna triggat igång varandra med arga tillmälen, och att allt i grunden bottnar i signaturen "M" och hennes kritik av dikten "Avsked". Talet om det "språkmaterialistiska monstret" var förmodligen ett misstag, Jakob hävdar själv att det var ett skämt om än ett plumpt sådant. Men trots att till och med poetissan själv tycks ha tagit det som ett sådant, har argumentet fortsatt stötts och blötts av Exeget och hans anhang.
Då jag är road av argumentationsanalys i allmänhet och den här debatten i synnerhet, skulle jag vilja föreslå ett något förenklat schema för att förstå varför denna debatt spårat ur på ett förvisso, för den opartiske läsaren, mycket underhållande vis. Jag kommer nedan att förklara några grundläggande begrepp inom argumentationsanalysen.
Logos - Rationella förnuftsargument (svåra att applicera på det tyckande som all litteraturkritik trots allt måste bottna i, men signaturen Exeget försöker ihärdigt)
Ethos - Förtroendeargument (såsom en trygg tandläkare i en reklamfilm för tandkräm eller en trixande Ronaldinho i en reklamfilm för sportskor. Har i den här debatten främst använts av signaturen Jakob genom att han publicerat egna dikter, både seriösa som "Natt med förhoppningar" och rena parodier som "av.sked."´och att han försökt sig på egna värderingar av de dikter han ogillar.
Pathos - Känsloargument (har i den här debatten använts av dem som angriper Jakob. Argument av typen "Lars Mikael Raattamaa och Anna Hallberg är hårt arbetande poeter, och hur tror du att det känns för dem om du angriper deras dikter?")
Lennart: vilken är din förklaring till att debatten sparade ur? Att logos, ethos och pathos blandades alltför frejdigt?
Och som argumentationsanalytiker, vad anser du om den retoriske demonen C.S. Lewis genomgaende sammanvävning av logos, ethos och pathos i de essäer da han framhaller överlägsenheten i en kristen livshallning?
Vilken anser du vara den korrekta hallningen i en litterär debatt?
Angaende kitsch: István om kitsch pa estraden har viktiga poänger: den "andra taren" bygger pa en "anakronistisk" (eller i själva verket högaktuell?) känsla av tillhörighet. William Morris arbetade aktivt för att revitalisera denna känsla inom konsten; en kitschens mästare pa manga sätt. Fotboll fyller väl samma funktion, kan man tillägga.
Ärlig talat, Lundbergs analys var tämligen enögd. Den som följt med i debatten kan inte undgå att se att den gode Jakob delar ut minst lika många rallarsvingar som någon annan.
Varför överhuvudtaget komma med någon moralisk dom? Det var ett ärligt slagsmål, och den som ger sig i leken in får leken tåla.
Just nu när jag skriver detta är samtliga vikingar samlade i Göteborg för det stora höstblotet. Jag vågar knappt tänka på vad som utspelar sig där och hur många som kommer att komma tillbaka.
Lundbergs analys var enögd, absolut.
Men han kanske hade en poäng?
Tänk på att de han kritiserar är berömda poeter medan Jakob själv är helt okänd. Dessutom är han arbetslös och kan för övrigt inte arbeta längre även om de ringer från vårdhemmet. Han ligger just nu hemma och lyssnar på Emmylou Harris för att återfå balansen och tänka över vad som egentligen är viktigt i livet. Så ni kan inte säga att det var en jämn kamp - och insatserna från Jakobs sida var stora. Han hatar verkligen Exeget.
Debatter är som poker. Man väljer själv hur mycket man satsar. Tär det för mycket är det bara att lägga sig och lämna bordet. Jakob återkom ju gång och på gång och spelade högt med rätt halvdana kort.
Wow, vad mycket jag fick ut av den metaforen. Jag är uppenbarligen ingen poet.
Hur som helst hoppas jag på Jakobs snara tillfrisknande och återkomst. Och jag väntar fortfarande på ett exemplar av Ryska Huset.
David, du har helt rätt.
Korten var det inga fel pa; problemet var snarare att de andra hade fler kortlekar att dra fran. Typ: triss i kungar förlorar mot femton par i knektar (nej, det ligger ingen feudal tanke fran det mörka förflutna bakom den metaforen). Da krävs det en slugger eller en galning för att fortsätta spela. Här var det bade och ett tag.
Jakob är snart tillbaka.
Jakob, jag ringer dig!
Your guestbook is example of middle-class guestbooks. Congratulation! I?ll show your site and guestbook to my friends.T