Childe Jakob

Historien om västerlandets undergång och mannen som stod bredvid med ett leende. (c) Jakob Simonson

Tja, smaken är olika, och jag bryr mig föga om vad anemiska litteraturvetare har att säga om mina texter, särskilt som de i sann sprkmtrlistisk anda enbart fokuserar på formen och inte tycks fatta ett smack av innehållet. Sen är det väl så att en text som jag lägger ut på bloggen inte riktigt är avsedd att läsas hundra gånger och hamna i framtida lyrikantologier. Skriv nåt själv i stället, det är så tjatigt med folk som hela tiden går in och kritiserar andra utan att våga stå för något eget.
Dessutom var Wordsworth en gammal träbock. Tacka vet jag lord Byron!

Ja, i ett har du odiskutabelt rätt - Wordsworth suger fett!

Jag tycker bara att det är intressant att folk som hyllar den gamla goda poesin (som visserligen ofta är god, om än inte för att den är gammal)ofta ligger så långt ifrån sina ideal.

Skriver själv gör jag ju redan, följ länken ovan så hittar du en hel del. Och kritisera är du ju rätt bra på själv, du hittar ju så fantastiskt mycket dåligt med all ny s.k. språkmaterialistisk poesi. Kanske därför man förväntar sig lite mer glöd av dina egna dikter. Och förstår dikten, det gör jag definitivt - alltför väl och alltför fort. Varför skriva dikt om man över huvud taget inte vill använda sig av något av de redskap som traditionellt bjuds poeten? Förtätning, metafor (förutom klichébilden i slutet då), anafor, alitteration, allusion - ja, vad som helst för guds skull som skulle kunna pigga upp lite, mitt i all prosan.

Långt ifrån mina ideal? Nej, det är ju mina egna ideal jag beskriver, och hur jag gjort upp med dem. Om du inte vore så blind för innehållet i min text (som jag för övrigt aldrig kallat "dikt") och inte stirrade dig blind på formen så skulle du kanske se det. Jag är inte så intresserad av att hylla "den gamla goda poesin", något sånt skulle jag definitivt aldrig uttrycka.
Alla de redskap du så generöst föreslår är ju bra att använda om man har ett annat syfte med sin text än vad jag har med min. Tanken är ju att man ska förstå den, även om man inte har en fil mag i litt.vet. Och det har du ju gjort.
Visst är jag bra på att kritisera, tack för berömmet! Däremot kritiserar jag inte utifrån en så erbarmligt torftig utgångspunkt som du använder. Gnäll om form är ju praktiskt om man inte har så mycket annat att komma med, sån litteraturkritik ser jag alltför mycket av. Besserwissrar som sitter och mäter radavstånd och radbrytningar.
Men jag önskar dig lycka till som litteraturkritiker, där passar sådana egenskaper alltid fint in.

Tack så mycket! Lycka till själv som, tja, nästa generations Björsten.

Här var det bittert! Men uppfriskande!

He he, om det där med Björsten var en förolämpning så var den jäkligt subtil, både mot mig och Björsten.
Ja, var bitterheten kommer ifrån vet jag inte riktigt och jag ska inte som en annan Lundell spekulera i den. Men krig på nätet är ju alltid kul!

Kriga på nätet är roligt, visst. Mumla mikrofon är förresten en allitteration.

Men varför kallar ni er retrogardiner (stora orangebruna blommor...) om det inte är något gammalt gott ni har i fokus? Annars, det du kallat dikter på den här sidan ligger ju formmässigt sett närmast 70-talsknäckprosa/90-talsdito? (Inget ont om den. Det är väldigt många som skriver sån. Du kan väl starta en "Vi Kristian Lundberg-epigoner" på Skunk, ska du se du får många nya vänner med liknande ideal och intressen.)

Ööh, Bruno K. Öijer, någon...

Oj oj oj!
Här är en plats där jag aldrig tidigare varit. Spännande, det verkar ju gå hett till! Men Jakob - visst är du den Jkob som arbetade i Björkå sommaren 1998? Jag vill minnas att du och flickvännen delade kök med mig och Anna. Så fel kan jag väl inte ta???

Jakob har aldrig kallat sig retrogardist, inte så jag hört det. Det personliga projektet måste gå utanpå alla gruppbeteckningar, dessutom. Retrogardism är ett begrepp Sandell och Altgård importerade och som hade giltighet när de skrev i anslutning till det. Tyvärr töms begrepp på mening om de omfattar för mkt men som slagträ fungerar retrogarde-begreppet väldigt bra, många blir hemskt upprörda när man dissar Frostenson, Tranströmer och Hallberg på likartade grunder. Recensenter kallar det hantverksfetischism och allt möjligt, alltid lika nervöst medvetna om att "vi" kanske har en poäng...poängen är framåt-bakåt, inte bakåt-bakåt.

OK, det var du som i anledning till duellen sa "Visa dem vad retrogardet går för!" och Jakob som i sin Helgonpres (å, vi är så underground!) kallade Ryska Huset ett (bland annat) retrogardistiskt projekt, men visst, har ni tröttnat på det nu så. (Själv gillar jag bara etiketter när man får klistra på sig så många samtidigt att de motsäger och överlappar varandra.) Däremot är väl "hantverksfetischism" det sista man kan anklaga Jakobs texter för - som E påpekade ovan. (Själv gillar jag hantverk. Det är ju DÄRFÖR jag, bland allt det andra, också är sprkmtrlst-såndär, ju.) Och det är det jag stör mig lite på med era bloggar - ena sekunden är det "upp med hantverket", nästa "ned med ordlekarna". Rätt inkonsekvent.

Jag tror att ni fyra kan ta i hand när det gäller att ni gillar språk och litteratur. Kanske stannar det där, kanske inte.
Retrogardism är ett tjusigt ord tycker jag. Och jag håller med de reaktionära i så måtto att det är tröttsamt att vem som helst tycks kunna kalla sig poet numera, till och med i tryckt form. Men M har en poäng i att hantverk och ordlek onekligen är begrepp som flyter in i varandra, fastän i sprkmtrlsm går något av det högstämda och andliga förlorat. Men herregud, redan Fröding var väl sprkmtrlst och Cervantes var ironiker.
Det är inget som säger att vår tid skulle vara modernare än någon annan. Allt går i vågor. Intet nytt under solen, allt är förgänglighet.

Elin B: det stämmer, Björkå sommaren ´98, jag minns att du skulle börja på skrivarlinjen efteråt, på Skurup...? Och nu är vi båda tidskriftredaktörer, så kan det gå. Fantasin var kul läsning tyckte jag, keep up the good work!
M: Du verkar vara lite väl otrevlig för att ens diskutera med på nätet. Jag anser mig inte vara någons epigon och nej, jag vill inte gärna bli anklagad för att vara "hantverksfetischist"... märkligt att behöva bli anklagad för så mycket bara för att man vågar lägga ut skönlitterära texter på sin blogg. Jag brukar inte vara den som säger åt folk att skaffa ett liv, men nu är det på gränsen...

Kör en ny duell, vettja, M och J

"Krig på nätet är ju alltid kul", hette det nyss, men blev du sårad ber jag uppriktigt om ursäkt. Svårt att hänga med i det romantiska lättsårade poethjärtats svängningar bara - nyss var det ju OK för dig och Anders att säga:

"Värre är väl personer som Anna Hallberg, Malte Persson, Jenny Tunedal. Maktspel, osv.

2005-aug-01@ 13:07:31

Postat av: Jakob

Anna Hallberg och Jörgen Gassilewski är leskiast anser jag. Deras barn kommer att bli ett språkmaterialistiskt monster som bara kommer att kunna prata med upphackade meningar, blandade med nonsens.
Och Daniel Sjölin, han är riktigt skum. Man undrar vad han sysslade med i somras för att få ta över Lyrikvännen, SVT:s Babel och DN:s kultursidas trånande kärlek."

Eftersom både M (varför inte hela namnet?) och A (Anders) kör med etiketter/blir etiketterade så bör jag förtydliga vad jag menade med min inskränkning av "retrogardet" ovan. Jag brukar slänga mig med det ungefär som motståndare/anhängare till/av Anna Hallberg, m fl, slänger sig med "språkmaterialism". Det är enklare att diskutera polariserat. Men Jakob har inte uttalat helt och hållet anslutit sig till någon form av grupp, vilket var det jag ville komma åt när jag anmärkte på M:s tal om "ni retrogardiner". Sedan finns det väl ingen motsägelse i att uppmana Jakob att "visa dem vad retrogardet går för!" - han kan ju sympatisera mer med en sida i debatten utan att skriva under på allt? Dock, jag kan inte förneka att han talar om retrogardistiskt projekt i sin helgonpres. ang. Ryska Huset, vilket jag när det kommer till kritan inte är sen att beklaga - en fara med detta vackra begrepp är att alla inblandade råkat hälla ut det på för många dukar. Det blev för mkt snack om hiphop och Eddan i samma andetag, redan från början.

M, vad menas med urklippen ovan? Att jag och Jakob inte tycker som du?

Om de inblandade läst innantill borde det vara uppenbart att jag nämnde "hantverksfetischism" som exempel på en av kritiker riktad invändning mot retrogardistiskt influerad poesi, det var alltså inget som hade något att göra med Jakobs t.e.x.t.

Med citaten ovan menar väl M(artina, följ bara länken) att det är väldigt underligt att Jakob kallar henne "lite väl otrevlig för att ens diskutera med på nätet", när han själv kan komma med personliga påhopp (om folks barn till exempel).
Mig har han ju i denna korta debatt lyckats kalla både: "anemiska litteraturvetare" och besserwisser. Och angående den bitterhet jag tydligen uppvisar genom att inte uppskatta hans poesi: "Ja, var bitterheten kommer ifrån vet jag inte riktigt och jag ska inte som en annan Lundell spekulera i den." Alltså, får jag anta, en "subtil" antydan om att jag inte får knulla tillräckligt mycket. Men såna kommentarer trodde jag var fair game i en litterär debatt. Fast det är klart, hantverksfetischist och retrogardiner är ju mycket grövre ordlekar.

Det är lustigt, men jag gillar faktiskt Jakobs Hallbergpastisch bättre än de dikter han skrivit i ärligt uppsåt. Detta sagt i all välvilja, som en tvättäkta litteraturvetenskaplig messerschmitt med doktorshatt.

E: Nej, jag blev inte ledsen i ögat. Kände bara att det inte var nån större poäng med att diskutera med nån som kallar mig epigon och tycker att mina texter är dåliga. Lite sandlådenivå på det.
Och kommentarerna om språkmaterialisterna och Lundell var skämtsamma, for god´s sake... jag får väl börja med den fåniga vanan att lägga till en liten smiley, men i vår upplysta krets trodde jag inte det var nödvändigt. Men men, man förutsätter så mycket.

Exeget: Tack ska du ha! Hallberg-pastischen är skriven på ungefär tre minuter (den andra, hårt kritiserade texten är skriven på ungefär femton, ungefär lika lång tid som jag brukar lägga på mina andra blogginlägg). Din uppskattning av denna pastisch bevisar för mig att den nyare svenska poesin har stora problem...

Den mystiske litteraturvetaren har nästan samma tonfall som Oscar Nilsson, den kände litteraturkritikern.

Anders: Ja, nämner du den mannen så finns det bränsle som kan räcka för en ännu mer hetlevrad debatt!

Han är ju lovligt byte nu, som firad kritiker på den högt ansedda morgontidningen!

Urk!

Okej, bra, bara för att klargöra då:

Sandlådenivå: Epigon, retrogardiner, tycka att någons texter är dåliga
Skämtsamt: "lilla vän har du inte fått nått på sista tiden", "Deras barn kommer att bli ett språkmaterialistiskt monster"

själv tyckte jag den där monsterkommenaren var smått obehaglig när jag läste den.. knappast något man skulle säga till någon i verkligheten lr? men saken med internet är väl att alla brev kommer fram eller vad man ska säga..

Vem tusan är Oscar Nilsson?

"Språkmaterialistiskt monster" - Petrus, det var nog skämtsamt menat, tror du inte?

skämtsamt eller inte. JAG tyckte det var obehagligt..

Kom igen, A, när jag skrev om "hantverksfetischism" syftade jag förstås på Jakobs inlägg "Poesi som hantverk". Och, om Jakob nu inte är retrogardist, kan jag omformulera frågan:

hur ser det hantverk du, Jakob, lägger ned på dina dikter ut? Och kan du visa mig EN ENDA text du lagt ned arbete på, och inte viftar bort som "något jag skrev på femton minuter"? (BRASKLAPP: inte för att tid skulle ha med kvalitet att göra, utan för att Jakob själv konstaterar att han inte lagt ned mer arbete på texten än på ett genomsnittligt blogginlägg.) Dina ädelstenar, Jakob, var är de? Är "Allt står på spel" en ädelsten?

Nä, lägg ner stridsyxorna nu va och skaka hand som vanligt folk.

"Hallberg-pastischen är skriven på ungefär tre minuter [...] Din uppskattning av denna pastisch bevisar för mig att den nyare svenska poesin har stora problem..."

Var inte Camera Obscura debatten över för sexti år sen?

Att ni orkar lägga sa mycket energi pa sa triviala saker som poesi...

Jakob: "A palabras necias, oídos sordos", es tu deber, hombre.

E & M: Varför inte lägga in ett eget "guldkorn" här för bedömning?

Vi har en hel site full av guldkorn.
Otidskrift.se heter den. Välkommen!

M & E! Ni rulz!
Kudos!

Det är bara att inse att språkmaterialismen är bättre än old school poesin. Sluta klamra er fast vid stenåldern. Det är inte klädsamt.

Definiera "old school poesin" [sådan som skrivs utan särskrivningar?], tack.

Tyvärr hinner jag inte riktigt med i svängarna här eftersom jag saknar eget Internet just nu och är hänvisad till bokade datorer på Stadsbiblioteket.
Well, det är trevligt att ni orkar fortsätta debattera mina texters kvalitet eller brist på kvalitet. Värsta skrivarskolan, det här, med maximal feedback!
För en titt på mina mer genomarbetade dikter får jag hänvisa till det kommande numret av Post Scriptum (apropå det måste jag också plocka bort dikten som ingår där härifrån).

Och till E: "lilla vän har du inte fått nått på sista tiden", har jag aldrig sagt så varför sätta citationstecken kring det? På en fråga från anders om var bitterheten kom ifrån svarade jag att jag inte vet, och att jag inte som en annan Lundell tänkte spekulera i det. "Inte" kan du gärna citera.

En sak slog mig: de personer som ställt sig på E och M:s "sida" i denna lilla debatt har valt lustiga pseudonymer eller namn som är föga troliga "i verkligheten" (för att citera en av skribenterna ovan - vad menade han förresten med det?)...vem är t ex hjärnan bakom joe bozz:s intellektuella spetsfundigheter ovan?

"Tiden kommer att ge mig rätt"

Om dikten som är utgångspunkten för denna debatt skall föreställa språkmaterialism (håller mest på med prosa så jag ber om ursäkt för min okunskap i ämnet), så håller jag nog med Exeget i diskussionen som pågår hos Malte, att detta påminner mycket om debatten på 40-talet (Lotass' avhandling).
Språkmaterialism påminner i mitt tycke lite om Dadaism på ett tankemässigt plan (dvs inte rent konkret utan mer abstrakt). Och det vet vi ju hur det gick med dadaismen - den "försvann". Så ni språkmaterialister; passa på medan tid är.

Försvann? Nejdå. Allt är dada.

O Fader
bevara oss ifrån anorektikerna
deras poesi är fotomodeller
utan menstruation
de älskar att duka
men hatar att äta

Radion stärker mig. Poesi kan vara en riktig energikick.

(Här tycker jag fortfarande att diskussionen är givande, även om det finns obehagliga inslag som jag faktiskt tar väldigt illa vid mig av, och som lätt kan göra att en diskussion om tycke och smak ballar ur. Men man kan notera att det fortfarande är många debattörer med, som blandar allvar och trams på ett rätt befriande sätt, så som det nästan bara kan gå till på en blogg. De Namnlösa Galningarna har inte börjat skrämma bort folk ännu)

Inga exegeter, inga grammatiker - bara poesi! Sockerdricka.nu!