Ett brev från Antonin Artaud

Paris, 14 november 1932

"Till J.P.
Käre vän,
Grymheten är inte ett tillägg till mina tankar; den har alltid funnits där: men det krävdes att jag blev medveten om den. Jag använder ordet grymhet i betydelsen livsaptit, kosmisk stränghet och obeveklig nödvändighet; i gnostisk mening som livets virvel uppslukande mörkren, i betydelsen av den oundvikliga smärta som är nödvändig för att livet ska kunna fortgå.
Det goda är avsiktligt, det är resultatet av en handling, medan det onda är permanent.
När den dolde guden skapar lyder han under den skapandets grymma nödvändighet som han påtvingat sig själv. Han kan inte undvika att skapa, alltså att i centrum av det godas frivilliga strömvirvel placera en kärna av alltmer reducerad, alltmer förtärd ondska.
Och teatern i betydelsen kontinuerligt skapande, en alltigenom magisk akt, lyder under denna nödvändighet. Ett skådespel som inte skulle ha detta begär, denna blinda lust till liv som är kapabel att överträffa allt, synliggjord i varje gest och varje handling, i handlingens transcendenta aspekt, skulle vara en oanvändbar och misslyckad pjäs.

Antonin Artaud"

Kommentarer:
Postat av: Martin

Det later som om den gode Antonin hade fatt en vision av Fagelskrämman en disig dag i den falnande modernismens Paris... Skickar snart lite fler idéer om F. som jag tror kan behöva en del feedback.

2005-12-06 @ 16:37:27
Postat av: Jakob

Gamle Artaud hade märkliga överjordiska visioner, och han använde sig av dem tills de blev mer än han kunde hantera och började använda sig av honom, då hamnade han på dårhuset till slut.
Jag tittar gärna på fågelskrämmeidéer under helgen, vore kul!

2005-12-08 @ 12:10:40

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback