Epopé över en strid utan seger eller nederlag

Det är väl på sin plats att kommentera den märkliga debatt som rasat här de senaste dagarna. Några konkurrerande tidskriftsredaktörer är mycket upprörda över ett par blogginlägg som jag gjort, eftersom de inte tycker att de håller en standard som de själva satt upp. Och så har vi några som gläfser med, och några som gläfser emot. Det är ju ganska lätt att angripa en person som inte har någon litterär eller medial position att angripa tillbaka från. Inte för att jag blir särskilt ledsen över det, snarare lite full i skratt över att de här personerna lägger ner så oerhört stor tid och kraft på att försöka trampa ner en såpass obetydlig person som undertecknad. Debatten kanske blir ytterligare förvirrad av att den förs mellan språkmaterialister som inte är språkmaterialister och retrogardister som inte är retrogardister. Åtminstone är ingen av kombattanterna renläriga. 
Men några ord till de här konkurrerande tidskriftsredaktörerna utgår kanske ändå är nödvändiga här:
Mina vänner, ni kämpar för en död sak. Det tycks som om den språkmaterialistiska flugan är på utdöende. Fina stipendier delas ut till dess försvarare, några hamnar på fina positioner här och var, men det är bara tecken på att tiden som avantgarde är över, och då spricker den tunna såpbubblan. Och då återstår det kanske mest för de förvirrade resterna av armén att slåss på obskyra bloggar.

Kommentarer:
Postat av: Elin B

Hm. Jakob, jag tror inte helt att du har rätt i det där. Varför skulle språkmaterialismen, den så kallade, dö ut och försvinna? Varför skulle lek med språk vara en utdöende fluga? Det (sprkm. etc.) är ju något som har debatterats gång på gång på gång redan, genom nittonhundratalet och vidare. Se bara på Jäderlunddebatten på sent 80-tal. Kritiker rasade (som det så fint heter på kvällstidningsspråk) över obegripligheten. Som väl snarast hade att göra med att man läste dikterna i "Som en gång varit äng" med en förväntan om oerhört traditionell lyrik. Något som det inte var. Nu i efterhand, när man läser Jäderlund och "Som en gång varit äng" är det ärligt talar mycket svårt att begripa hur människor som har betalt för att läsa litteratur inte förstod dikterna.
Men, som sagt. Jag tror att sprkm. är något vi får dras med. Någon sade i ett inlägg här att den svenska litterära välden är för liten för ett inbördeskrig. Ja, eller så är varje litterär gruppering tillräckligt stor för att rymma inre slitningar... Men jag ser inte poängen i att förklara en viss inriktning för en fluga, eller dödförklara den. Om inte enbart för att fortsätta angripa de som angripit din traditionella poesisyn. Och då ber du ju om mer stryk, så att säga...

Postat av: Jakob

Nej, det är inte lek med språk som jag tror kommer att försvinna, men språkmaterialismen är mer än så, och uppvisar alla tecken på att nu ha välkomnats in i de privilegierades skaror. Och det klarar inte en rörelse som i så hög grad bygger på en avantgardistisk princip. Den kommer säkert att fortsätta frodas på diverse litteraturvetenskapliga institutioner och kulturreadktioner, men undergroundens krut har nog tagit slut.
Poängen i att se språkmaterialismen som en övergående fluga är dessutom att jag måste för att ha ork att skriva vidare. Poesin är för viktig för mig för att jag ska låta språkmaterialismen ha ensamrätt på den. Som tur är det ju inte riktigt så nu, nyare poeter som står för en öppnare och mer givande poesisyn dyker nu upp som svampar ur jorden: Johannes Anyuru och Sara Hallström är trevliga nya bekantskaper. Och tidskrifter som kan föra fram alternativ växer också fram. Jag ser mycket positivt på framtiden. The Dark Ages are over.

2005-09-16 @ 14:15:49
URL: http://childejakob.blogg.se
Postat av: Jakob

Jag fortsätter för övrigt gärna att angripa dem som angriper min poesisyn, även om jag inte ser den som traditionalistisk. För att vara lite patetisk här så kan jag slåss till döden för att försvara min rätt att ha en avvikande uppfattning!
(och till Petrus som menade att det bara är poesi det handlar om: I know, it´s only poetry, but I like it!)

2005-09-16 @ 14:19:03
URL: http://www.ryskahuset.tk
Postat av: M.

Såja, såja, "mycket upprörd" kan jag lova att jag inte är. Och "oerhörd stor tid och kraft" lägger jag inte ned på kommentarerna heller - säg nån minut?

Snutt snutt, ha det så gott framöver!

2005-09-16 @ 14:43:04
URL: http://www.otidskrift.se
Postat av: Anders

Jag föreslår en ny duell: vem lägger ner kortast tid på sina blogginlägg?

2005-09-16 @ 14:47:48
Postat av: Petrus

Vad har jag nu sagt och var? "bara poesi"?
däremot kan jag känna att jag ibland haft lite väl högtflygande idéer om densamma.. För övrigt anser jag att man bör ta "var sak för vad den är".

2005-09-16 @ 15:32:20
URL: http://dibromindigo.blogspot.com
Postat av: The Idiot

... fast vem skulle vara nöjd med bara två sorters poesi, kalla dem "språkmaterialism" och "retrogardism" eller något annat. Fanns det bara två skulle vi fortfarande ha ett problem.

2005-09-16 @ 15:42:53
URL: http://www.idiot.com
Postat av: Martin

Det skulle vara intressant (atminstone för mig som bor utomlands och inte har följt utvecklingen pa den här fronten under de senaste atta aren) med en kort redogörelse för hur den svenska poesiscenen egentligen ser ut i dagsläget; även i vilka forum de olika "grupperingarna" mäter sina styrkor, förutom mer eller mindre privata channels som bloggar och mindre tidskrifter (som man ofta nästan kan räkna som privata forum).

Jag far känslan (rätta mig om jag har fel) av att hela den här debatten pagar väldigt langt ute i periferin, eller rent av i helt och hallet privata kretsar, till största delen (till och med om man utgar ifran att poesi har befunnit sig i periferin sen nittonhundratjugotalet, i princip.)

Vilken läggning dominerar de större svenska dagstidningarnas kultursidor? Vem är det som har störst inflytande över ikonisering av poeter?

Tycks nagon vilja popularisera poesin idag (och i sa fall, vilka metoder används för detta ändamal?), eller ligger tjusningen i att halla poesin vid liv snarare i elitistiska uttrycksformer och debatter som i hög grad bygger pa kännedom kring de mest obskyra kulturguruers omdömen, name- dropping, etc.? Jag kan naturligtvis se poängen med den sortens utbyte, kan till och med tycka att det är ganska kul, men finns det nagra som helst medvetna försök till att göra svensk poesi tillgänglig (och med det menar jag inte nödvändigtvis en medveten banalisering, snarare "förenkling") för "pöbeln" (lägger in ett smile här för säkerhets skull:)? I ett tidigare inlägg förklarade Jakob att Bruno K. m fl. blev populära till viss del tack vare en kombination av musikaliska rytmer, spektakulära scenframträdanden och berättande poesi. Vad hände med den "inriktningen"?

Alltsa, kan nagon summera läget för en lekman?

2005-09-16 @ 16:21:23
Postat av: Martin

(Det är alltsa din bror Martin som skriver, a.k.a. Il Miglior Fabbo för de invigda.)

2005-09-16 @ 16:47:44
Postat av: Anders

Jag nöjer med mig att försöka svara på Martins fråga om vilka som dominerar de stora dagstidningarna. Kritikerna på DN, G-P och SvD tenderar att om inte hylla så åtminstone villigt uppmärksamma det språkfokuserade och i estetiskt avseende postmodernistiska (det som bygger på modernismens gamla idé om ett avantgarde). Det här är något förenklat, men jag kan i alla fall inte komma på någon motsvarighet till allas vår Anna Hallberg på "den andra sidan". De flesta borde kunna skriva under på att det som hände på 80-talet med ikoner som Jäderlund händer också idag, i alla fall när det kommer till tudelningen kritiker/publik.

2005-09-16 @ 17:19:08
Postat av: Exeget

Martin: en prenumeration, om de klarar en sådan till utlandet, på OEI rekommenderas.
Lika bra att hämta hem numren nu innan de blir bibliofila rariteter, som KRIS.

2005-09-16 @ 20:08:57
Postat av: Anders

Jag har inte tänkt på saken, att OEI är vår (?) generations KRIS...skulle vilja ge förslag på någon annan tidskrift för överblickens skull men någon sådan finns inte längre, tyvärr.

2005-09-16 @ 20:56:54
Postat av: Exeget

Skillnaden är möjligen att KRIS aktivt uppmärksammade den "gamla" litteraturen genom översättningar. Hölderlin, Parmenides, etc etc. Men alltid i ett aktualiserande syfte.

2005-09-16 @ 21:09:05
Postat av: Jakob

Petrus: sorry, jag såg dubbelt i min iver, jag tar tillbaka min beskyllning om att ta för lätt på poesin...
Martin: jag tror att den här diskussionen om maktfrågor inom litteraturen inte förs på särskilt många etablerade ställen alls, det är nog till såna här små forum man får söka sig. Läser man dagstidningarna får man intrycket av att det i stort sett råder frid och fröjd, där har vi ett annat problem, det med bekväma kulturjournalister.
Att enbart läsa OEI för att få en uppfattning om nyare svensk poesi leder nog till en rätt så skev bild. Som Anders påpekar så är det i dag svårt att hitta en stor litteraturtidskrift som tar sitt ansvar och försöker presentera en bred bild av vad som pågår i poesin. Lyrikvännen har numera en sektion som de kallar Lyrikovännen, och det är nog menat som ett skämt men det är tyvärr alltför talande... som ett motgift mot OEI kan jag rekommendera Post Scriptum och Ryska huset!

2005-09-17 @ 11:24:26
URL: http://www.ryskahuset.tk
Postat av: Anders

Som sagt, det finns ingen direkt motvikt för den som vill ha överblick.

2005-09-17 @ 11:51:00
Postat av: Petrus

vilket ansvar menar du att OEI har? en bred bild av den svenska poesin, det har de väl aldrig sagt att de ger?

det råkar vara så att det händer saker i andra länder också, att OEI inte ger en bild av allting är väl inte deras problem?
att ge större plats åt kvalitativ översättningslitteratur, är för mig ett både intressantare och större problem.
Att viss poesi skulle vara osynlig håller jag inte med om. Att poetryslam har tagit monopol på scenpoesi tycker jag däremot är tråkigt.

en annan sak: våra nordiska grannländer, varför finns det inte ett nordiskt förlagsdistributionssystem eller vad man ska säga, så att man kunde få del av vad som ges ut i norgedanmarkfinlandisland?

det finns väl iallafall några stycken kritiker på dagstidningarna som roar sig med att tycka illa om "språkmaterialismen" och att "peta sönder ord"..

2005-09-17 @ 13:34:31
URL: http://dibromindigo.blogspot.com
Postat av: Exeget

"Motgift" mot OEI? Då betraktar du alltså deras poesisyn som ett gift?
Intressant, och avslöjande, bildspråk.

2005-09-17 @ 15:09:40
Postat av: Jakob

Exeget: Japp!
Petrus: Nej, jag betraktar inte heller OEI som någon stor litteraturtidskrift, enbart volymmässigt i så fall (portot till Spanien kan nog bli dyrt för denna 400-sidiga lunta). När jag skrev stora litteraturtidskrifter med ansvar för poesiförmedlingen tänkte jag snarast på Lyrikvännen (som numera knappast kan kallas bred i den poesi de för fram) och BLM (som är avsomnad).
Jag håller med om att det är tråkigt att Poetry Slam tagit patent på scenpoesin, så var det inte på det glada 90-talet som jag minns det, det har hänt de senaste åren. Tidigare fanns det en större bredd på poesiscenerna, på t ex Poeternas estrad i Lund läste ena gång Aase Berg, nästa gång Kristian Lundberg...

2005-09-17 @ 15:18:00
URL: http://www.ryskahuset.tk
Postat av: Jakob

Martin: Intressanta frågor, helt klart, och egentligen är det väl detta diskussionen handlar om: Varför skriver man egentligen? Vill man ha en publik? Vill man kommunicera med den?Tillgänglighet behöver ju inte handla om förenkling, utan kanske hellre om just en publiktillvändhet: musikaliska rytmer, spektakulära scenframträdanden och berättande poesi. Jag har också undrat över vad som hände med den inriktningen. Men den bistra sanningen är nog att Poetry Slam har tagit över hela den scenen och banaliserat den. Nu finns det naturligtvis bra Slam-poeter, men känslan av att det oftare handlar om ståuppkomiker än poeter går inte att komma undan. Den som försöker sig på något mer ambitiöst kommer inte fram.
På 90-talet fanns ju Malmöligan, med bland andra Håkan Sandell, Kristian Lundberg och Lukas Moodysson, och en kortlivad surrealistisk combo bestående av Carl-Michael Edenborg och Aase Berg. Till exempel. Poängen var att det skulle alstras någon form av energi i mötet med publiken, att dikterna fick liv i det mötet.
Det är helt riktigt att debatten pågår långt ute i periferin, men läser man och skriver poesi i Sverige så påverkas man av den här diskussionen, och därför tycker jag den är väl värd att föras.

2005-09-19 @ 11:19:29
URL: http://www.ryskahuset.tk
Postat av: jakob

(Aj, aj. Det här minns jag så väl. Det var nu Exeget började sprida sitt gift i debatten, han blir nog arg över att jag snäser av honom när han tror att han har mig fast med det där med motgiftet. Men vid det här laget underskattar jag fortfarande Exegets oerhörda patos)

2005-09-29 @ 10:05:31

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback