Till Hill
hopslingrade träd, omkullvälta träd
i brusande vattenfall
man ser ibland inte vad det är för träd
knappt ens att det är träd
Färgen är sin egen materia,
dess anbringande med pensel, palettkniv
eller glasbitar ett eget språk,
klangrikt lysande eller
skrovligt, smutsigt och fult
"Naturen är ett eget språk, möjligt att förstå och tala"
"Lås in honom och kasta nyckelen"
"Då man ser ett stort motif i naturen kan man ej på en gång
fixera mer än en punkt, därför utför jag numera enbart en bit
i en tafla och suddar ut resten"
"Lås in honom och låt honom ej gå fritt"
Man muttrar konventionell, skriker galen,
men ta en titt på tvätterskan vid flodstranden
ta en titt på det ockra ljuset,
ömsom kallt, ömsom varmt
och i själva floden, de bräckliga träden
Jag tycker om innerligheten och hängivenheten i den här dikten.
För en gångs skull gör denne bloggare nåt konstruktivt av sin brinnande passion. Var inte för bitter bara. Det finns bättre ingredienser för diktning än galla.
Tack! Jag drivs av passion, men jag är inte alls bitter. Jag jobbar bara på. För ytterligare konstruktivitet se alla mina övriga inlägg...
Jakob, du drar naturen till dig har, som i flera av dina andra dikter. Det ar beundransvart i sig sjalv men att meddela det med ord ar det svaraste. Jag ar imponerad av klarheten i ditt meddelande. Att det finns mojlighet att bygga en bro mellan det manskliga livet och naturens liv. Det ar sa jag laser dikten iallafall. Att du sedan uppmanar oss att ta en titt, att det ar sa du avslutar detta meddelande, skapar aven en bro mellan lasare och poet, givare och tagare. Jag ar som vanligt mycket imponerad.
Tack, Elin!
...jag har en Carl Fredrik Hill-period just nu. Jag kan inte sluta fascineras av hans konst och av hans märkvärdiga levnadsöde. Mannen var fullständigt manisk och megalomanisk, och hamnade på dårhus just när han började slå sig lös på allvar i sin konst. En av hans vänner såg hans tavlor, alla målade i enbart blått och gult, och tog det till intäkt på att Carl Fredrik var fullkomligt förryckt. Sedan fick han sitta inspärrad i resten av sitt liv.
Nydelig dikt, Jakob! Selv om jeg ikke har svensk som morsmål, kjenner jeg hvor vakkert det er.
Keep on poeting, min venn!
Husk kyllingen i Macuilxochitl!
Hilsen Amund, le norbagg
En aning kärvt, de tre första raderna undantagna.
Amund: Ja, det var en jäkel till kyckling i Macuilxochitl, den minns jag fortfarande! Kommer du ihåg serenaden utanför Ruths hus?
Albert och jag skriver lite låtar ihop nu förresten. Join us, brother!
babe ruth: All I want is you. Såvidt jeg husker var det littegrann falskt, men vi fikk da i det minste dama di til å felle noen tårer i kjærlighetsekstase :D
Litt vanskelig å joine dere på låtskrivingen dog, kanskje en gang tar vi en kunstner-wannabe(ikke du da, din poet)-tur til en eller annen glemt østeuropeisk by, spiller gitar i gatene og drikker rart øl.
Det tror jeg ville blitt bra!
Gamla kompisar + europeiska storstäder + gitarrspel i gathörnen + kvalitetsöl = Definitivt!
Jag har redan tankar på en tripp neråt Berlin eller Prag. Man kan ju inte gå omkring och loda i Göteborg hur länge som helst... bor du i Oslo numera förresten?
Kanske var det den konstnären som du skrev om i Ryska Huset nummer 2 (eller var det tre?)
Jag förstår nu. Dikten är inte så mycket ett finnande av odödlighet i naturen som en kommentar på ett konstnärsskap. Eller så. Jag borde förstått... Men jag skulle nog kunnat övertyga en och annan Terence Malick-wannabe om att den handlade just om gapet mellan naturen och människolivet.
Det är ju en helt giltig tolkning, Elin! Jag kommenterar ju i dikten C.F. Hills upptäckande av Naturen, hur han reagerade på denna upptäckt och hur det gick för honom.
Så det är bara att snacka vidare med Terence Malick-typerna (schysst regissör förresten)! Florerar det såna på universitet i London?
Jag har med en essä om Hill i RH #3.
Ja bra! Det är så frestande bara att välja det ena eller det andra, men man kan nästan alltid både äta kakan och ha den kvar! På detta universitetet finns det en Professor Critchley som har skrivit en bok vid namn Things Merely Are, i vilken han diskuterar Wallace Stevens poesi och Terence Malicks regissörsskap (särskilt The Thin Red Line). Vi filosofi studenter läser allt av Critchley och diskuterar det sedan i baren. Just nu är det Malick. Jag tänker översätta The Hill till Engelska och dra den för De Unga Herrarna om det går bra för dig.
Vad tycker du om Hills ide om att isolera en punkt av motivet och sudda ut resten? Det låter roligt men en aning diktatoriskt tycker jag.
Han körde med det ett tag, inspirerad av impressionisterna bestämde han sig för att dra deras estetik till den yttersta gränsen (så som gränserna var uppdragna då det begav sig). Det stämmer bra överens med hans personlighet efter vad det verkar, det var så han umgicks med folk - isolerade en person och suddade ut omgivningen.
Det låter som en spännande grej att översätta Till Hill. Det ser jag fram emot, helt klart. Du kan väl klistra in översättningen här i kommentarsfältet?
Alltid Bergenser Jakob.
Byen blant de syv fjell.
Vakreste regnet i verden.
Du er alltid velkommen!
Bergen, med de sju.. bergen! Är det lika regnigt som här just nu, i Göteborg, då hoppas jag för din skull att regnet är vackert!
Välkommen - igualmente!
Elin: Fraserna "Lås in honom och kasta nyckelen" samt "Lås in honom och låt honom ej gå fritt" ska, om man läser dikten högt, uttalas på skånska, och motsvarar då kanske på engelska typ... walesisk dialekt?
Fraserna "Naturen är ett eget språk, möjligt att förstå och tala" och "Då man ser ett stort motif i naturen kan man ej på en gång fixera mer än en punkt, därför utför jag numera enbart en bit i en tafla och suddar ut resten" är sagda av Carl Fredrik Hill själv och bör då lämpligen uttalas på gammaldags ädelskånska. Vad det motsvarar på engelska vågar jag inte riktigt spekulera i. Jo, varför inte - frasera som Dylan Thomas! Han var ju en walesisk lärd man.
En utmärkt dikt.
En annan version av "Las in honom och kasta nyckeln" är den som skrevs av Ducorlaf da han slarvigt nog laste in sig själv i vinkällaren under Grimborgen och slängde nyckeln över axeln, varpa gallerporten gick i las bakom honom och nyckeln hamnade utanför.
De sista lakoniska kommentarerna i mannens anteckningsblock är ungefär följande (citerar ur minnet, den svenska versionen har kommit bort):
(...) Sa nu sitter jag och dricker
Och tänker sa att huvet spricker
Men klaga ma jag ej
Kanhända blir det mörkt ett tag
Men vinet räcker och blir över
Varje dag.
Spansk version:
Pero quejarme tampoco debo hacer
Pues las tinieblas vino me han dado
En abundancia tal,
que cuando diga adiós
Aún de este néctar andaré sobrado...
¡Por Dios!
Caramba! Nu har den här bloggen gått och blivit riktigt internationell. Norge, England och Spanien.
Ducorlafs klagan är fin poesi. Jag känner igen detta, från Mirluc är det plockat, väl? "Ett farligt bus"? Johan Friman har för övrigt spelat upp valda delar av soundtracket till Mirluc, det var mycket roligt när Mirlucs samvete talade till honom, sjöng i uppfordrande falsett:
"Mirluc, vad har du gjort?"
Stämmer gott signor: fran första boken om Mirluc kommer citatet. Jag hörde ocksa Johans lat om Mirlucs samvete (huvudtemat i bok 2) till ett klinkande piano i somras och roades och rördes om vartannat.
Nu mot bergen för lite gammal hederlig questing, bröder och systrar! Fyra dagar i Pyrenéerna bör räcka för att skaffa hjälteinspiration och matcha herrarna Roland, Harold och Jakobs äventyr och excesser i de södra utposterna.
Apropa Harold och de andra: halls herrklubben vid liv? Halls Magsnus vid liv? Det vore fint med en politiskt inkorrekt sammankomst snart.
Martin: Lycka till med bergsexpeditionen, är det Crepusculo-bröderna som drar ut i härnad?
Herrklubben kan förresten knappast sägas vara vid liv, tyvärr, men Magnus är obestridligen levande! Jag träffade honom senast för ett par veckor sedan, han bor med sin flickvän i ett hus i trakterna kring Torp och jobbar numera som svetsare. Den bisarra humorn har han i behåll.