Debatten på "makronivå"

"Högt och lågt, eller för att tala klarspråk: fint och fult. En klassisk kulturfråga dammades av i söndags kväll i ett sprängfyllt Kulturhuset. Laget var toppat, vilket bäddade för upprörda känslor: Stig Larsson - som dubblerade som samtalsledare - Horace Engdahl, Kristina Lugn och Jan Guillou. Den sistnämnde konstaterade: "Det är visst jag som är det låga. Frågan är hur aggressivt jag ska försvara mig." Perfekt castat, som i den bästa av dokusåpor.

Men aggressivt blev det inte förrän någon timme och ett antal öl ned i moderatorn Stig Larssons strupe senare.

Det började ganska snällt: Stig Larsson konstaterade att populärkulturen utvecklats i betydligt större utsträckning än finkulturen under de senaste decennierna. Jan Guiilou drog den gamla visan om att det som anses "fint"är det som vanliga människor inte förstår sig på. Horace Engdahl kontrade med att högt och lågt är en fiktiv motsättning. Den berör bara dem som tror att man måste vara överdrivet vördnadsfull inför det "höga".

Ett tag verkade alla vara överens om att det värsta är tomma pretentioner. Fast sedan påstod Stig Larsson som vanligt att han är en av de få som kan avgöra vad som är bra och dåligt, och då blev folk arga. Extra arga kanske eftersom panelen undvek varje antydan om att kvalitetsbegreppet på något sätt skulle vara kopplat till makt. Det som dessa fyra framme på podiet har - och som de flesta i publiken saknar. Tillräckligt med makt för att våga tycka "fel" och ändå alltid vara så rätt. När Jan Guillou gjorde sitt jobb som lågheens apostel: "Ni påstår att ni har förmågor som vi andra inte har" och fick mothugg från Stig Larsson som sade: "Skillnaden mellan dig och mig är att jag är en mycket schysstare person", så blev debatten till riktigt bra underhållning. Kulturelitistisk dokusåpa.

Men det sorgliga är ändå glappet mellan panelens raljerande och kulturkonsumenternas stora allvar. När publiken talade om det som berör och kan skänka tröst drog Engdahl till med: "hellre riktigt usel kultur än halvbra, för det usla har ändå något eget".

Ja, det är ju coolt att tycka så. Men när Kristina Lugn berättar att böckerna räddat hennes liv, att läsning kan göra en människa mindre ensam, formulerar hon den betydelse som konst har för de allra flesta kulturintresserade. Då det som Horace Engdahl definierar som halvbra kan betyda all skillnad i världen."

Jenny Aschenbrenner, DN Kultur tisdag 11 oktober.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback