jag accepterar kaos

"jag accepterar kaos. jag är inte säker på att det accepterar mig.
jag vet att det finns de som är rädda för bomben. men det finns andra
som är rädda för att bli sedda med en modern konsttidskrift.
erfarenheten lär oss att tystnad är det som skrämmer folk mest... jag är övertygad om att
alla själar har något stort att ta hand om
som skolsystemet, en osynlig cirkel där ingen kan tänka utan att fråga någon annan
i ljuset av detta har ansvar, säkerhet, framgång ingen som helst betydelse...
jag skulle inte vilja vara bach. mozart. tolstoj. joe hill. gertrude stein eller james dean
de är alla döda, de Stora böckerna har redan blivit skrivna, de Stora replikerna har redan blivit uttalade 
jag är på väg att skissa en bild för er på vad som händer häromkring ibland
även om jag inte själv riktigt förstår vad det är som händer
så vet jag i alla fall att vi alla ska dö en dag
och att ingens död nånsin fått världen att stanna. mina dikter är skrivna på en opoetisk förvrängd rytm
splittrad av genomborrade öron. falska ögonfransar
subtraherad av människor som ständigt torterar varandra. med en melodiskt spinnande 
linje av deskriptiv ihålighet - som man ibland kan se genom mörka solgasögon
och andra former av mentala explosioner, en låt är vad som helst som kan gå själv
de kallar mig låtskrivare, en dikt är en naken människa... vissa
påstår att jag är poet"

Av Bob Dylan, ur texthäftet till "Bringing it all back home", 1965, min översättning

Kommentarer:
Postat av: Magnus Johnsson

Sjysst översättning. Jag tycker att du lyckades väldigt bra med den. Dylan är intressant ur flera aspekter och det har varit intressant att läsa hans memoarer och se filmen "No direction home" ur ett rent allmänmänskligt perspektiv. Poesi är inte min starka sida, jag har inte ägnat det så mycket tid, men genom rocktexter har jag närmat det litegrann. Igår kväll fick jag en aha-upplevelse av vad poesi kan innebära. Det var Harold Pinter som läste upp två dikter. En av dem var skriven av Neruda och en annan var skriven av Pinter själv och hette "Death" Jag trodde att hans Nobelpristal skulle diskuteras på alla de här litterära bloggarna, men det gjordedom inte. Jag blev väldigt förvånad faktiskt.

Postat av: Jakob

Hej Magnus, och tack!
Jo, jag såg också Pinters Nobelföredrag och det gjorde starkt intryck på mig, det kändes nästan som författarens sista ord från dödsbädden. Hans diktuppläsningar var faktiskt bland det bästa jag hört, rent uppläsningsmässigt åtminstone. De trötta men ändå lågande ögonen, de bistert framspottade fraserna... grymt helt enkelt. Oavsett vad man tycker om Pinters syn på USA:s och Storbritanniens utrikespolitik (själv tycker jag att hans resonemang på den fronten är vattentätt, däremot har jag svårt att förstå hans stöd till Milosevic) så måste man verkligen beundra hans engagemang och mod!

2005-12-08 @ 15:20:08
Postat av: Bloggteater

Förlåt att jag tränger mig på. Jag missade Pinters föreläsning, och kan väl, för att visa god sed och säga något som berör blogginlägget, att Bob Dylan är en fantastisk poet, mycket på grund av det som visas upp i citatet: hans oerhörda livsmod. Och det är något jag tror han delar med alla konstnärer, små som stora.

Men det var inte därför jag kom. Jag har skapat en blogg som växt till ett bloggdrama. Jag utforskade, genom leken, bloggens estetik och inte minst den ensamhet - de hjärtskärande ropen ut i den stelnande bloggnatten - som bloggandet ändå är. Det finns inget nu här. Och därför finns inga möten. Vi kan inte ta på varandra, vi kan inte se varandra. Och vi talar i dåtid och svarar i framtid. Rörelsen, nuet, syns bara för den enskilde.

Gå gärna in och titta på bloggen och se om det ger er något. Det föddes fort och det dog fort, och det ligger väl i tiden.

Och Jacob, som jag sa till en Josua K på en annan blogg: bry dig inte om alla småsinta elaka mänskor som hånar dig. Du är hotfull för dem och du skrämmer dem. Se deras rädsla, du kan lära dig något.

2005-12-09 @ 15:27:56
URL: http://gulo-gulo.blogspot.com
Postat av: Anders

Fin översättning!

2005-12-10 @ 20:07:47
Postat av: Jakob

Bloggteater: Tack för dina ord! Det är ju lugnare här nu. Men nog lärde jag mig en del efter att de värsta bloggstormarna bedarrat, och mina nerver slutat darra.
Din blogg var intressant, en sorts inre resa framför datorn. Kanske hade du kunnat fortsätta längre, för att se hur det blev när allt lugnat ner sig? Efterkloka kommentarer kanske vore onödiga, men en sorts inventering av känslolivetvore kul att ta del av...
Jag tycker alltid det är intressant med bloggare som tar sitt bloggande på alltför stort allvar (ja, jag är ju en av dem).

2005-12-23 @ 21:33:04

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback