Kulturrådet fortsätter envist att gräva sin egen grav
Malmöbaserade tidningen Mana riskerar att mista Kulturrådets kulturtidskriftsstöd på 250 000 kronor, sedan en medlem av rådets referensgrupp, Dilsa Demirbag-Sten, kritiserat Manas sätt att skriva om Israelfrågan.
En av referensgruppens ledamöter, Dilsa Demirbag-Sten, reserverade sig mot gruppens beslut av ge tidskriften Mana fortsatt stöd. Hon motiverar sitt ställningstagande med att "tidskriften inte har tillräckligt hög kvalité då den innehåller en skruvad retorik och glider mellan Israelkritik och antisemitism."
De andra i gruppen är ense om att Manas kvalité visserligen har sjunkit men att bidraget ändå ska fortsätta utgå.
Gruppens ordförande Arne Ruth, utvecklar i mötesprotokollet varför han tycker att Mana ska ha bidrag. Han skriver att "gruppen inte ska fungera som censurinstans" och menar att om tidskriften verkar vara rasistisk får man bedöma om uttrycket är olagligt och i så fall ta bort stödet.
Arne Ruth håller inte med om Manas politiska ståndpunkter, men tycker ändå att tidskriften ska ha stöd. "Jag kan inte se att Babak Rahimi [chefredaktör för Mana] kan inrangeras i gruppen förintelseförnekare", skriver han i protokollet. Han framhåller också vad han tycker är Manas förtjänster och tar som exempel att man har försvarat rätten till yttrandefrihet i fallet med Jyllands-Posten.
Det är alltså som det brukar vara när Expressen-skribenter som Demirbag-Sten tillåts breda ut sig: om man är kritisk till Israels politik så är man antisemit. Där kunde det ha stannat, om inte Kulturrådets styrelse plötsligt bestämt sig för att gå emot referensgruppens samlade omdöme och i stället gå på Dilsa Demirbag-Stens linje i frågan. Drivande här är ledamoten Liljana Dufgran (Johan Staël von Holstein var inte närvarande, annars hade han säkerligen hängt på), och hon fick fyra ledamöter med sig, som alltså också anser att Mana har en nedvärderande syn på kvinnor och att tidningen har antisemitiska och antidemokratiska texter, och att man bör ta bort det ekonomiska stödet till Mana.
Kritiken av Mana är nu skärpt och formuleras så här: "För deras nedvärderande syn på kvinnor, för onyanserad politisk analys och debatt och ofta bristande faktakunskap som leder till en förvrängd tolkning av verkligheten. För de antidemokratiska, antisemitiska och intoleranta, på gränsen till rasistiska, toner och undertoner som ofta återkommer i deras texter."
Frågan är nu bordlagd till den 25 januari, då beslut ska fattas.
Kulturrådet har också varit i blåsväder av andra skäl den senaste tiden. Efter att man halverat och avlägsnat stödet till ett antal tidskrifter, anklagas man för jävighet från flera håll, bland annat på den här sidan och på tidskrift.nu.
- De här anklagelserna kommer från besvikna personer som inte fått pengar. Så låter det varje år, säger Dilsa Demirbag-Sten.
Hm, där var hon igen, Dilsa Demirbag-Sten. Det var ju ett högst primitivt försvar, "de är bara avundsjuka". Har inte hon förresten uttalat sig i väldigt negativa ordalag om Islam och muslimer i bland annat Expressen och GP? Efter att ha konsulterat Mediearkivet hittar jag en intervju med henne ur GP den 11 mars 2006. Håll i er nu, för nu blir det primitiv anti-islamism så det står härliga till:
"DILSA DEMIRBAG-STEN GILLAR INTE religioners makt. Det är en makt som begränsar kvinnor och barn. Och i toleransens namn är det alltid någon annan som vinner på att få diktera villkor. I dag kan man tycka och skriva att man inte gillar kristna i Sverige. Men att inte gilla islam går inte. Om det handlar om okunskap eller naivitet eller politisk korrekthet låter hon vara osagt. Kanske en kombination av alltsammans, tror hon.
- Jag gillar inte islam, jag tycker att det finns många dåliga sidor. Det finns de som pratar om en vacker religion - fine. Men det finns komponenter i alla religioner som inte är bra och det måste man få kritisera. Jag anser till exempel att slöjan är kvinnoförtryckande, säger hon. Och om nu religiösa muslimer känner sig kränkta måste man se lite längre, menar hon. Denna grupp av män trampar på och förtrycker till exempel kvinnor i religionens namn. Det finns inga muslimska demokratier, säger hon. Att det är okej att förtrycka kvinnor inom islam uppmärksammas inte när Muhammed-teckningarna kommer på tal, att det är inbyggt i tänkandet. Den västerländska liberalismen är lite lat och det kollektiva minnet kort, påpekar hon.
- Jag kan säga: I Sverige, hej, vad är problemet?"
Okej, Dilsa Demirbag-Sten "gillar inte islam"? Och det är alltså inbyggt i tänkandet inom Islam att kvinnor ska förtryckas? Slutklämmen är fin också - "I Sverige, hej, vad är problemet?" Vi ska alltså inte kritisera fenomen vi ogillar i Sverige eftersom vi kommit så långt i jämlikhet och demokrati, däremot får inte muslimer känna sig kränkta om vi kritiserar deras religion?
Om det handlar om okunskap eller naivitet låter jag vara osagt, men Dilsa Demirbag-Sten är uppenbarligen lika primitiv i sitt politiska tänkande som kollegan på Kulturrådet, Johan Staël von Holstein (som nyligen i en intervju rapade ur sig att han inte tycker att socialistiska och feministiska tidskrifter bör få statliga bidrag). Timbrofieringen inom Kulturrådet och den politiska styrning som den för med sig är ett växande problem, minst sagt.
För övrigt anser jag att Kulturrådets referensgrupper bör förstöras.
Som liberalt sinnad så är jag emot bidrag som fenomen, de tenderar att missbrukas av egoister oavsett genre.
Men hallå, hur är det egentigen med tidskriften Mana? Den kanske ÄR det som referensgruppen säger! Vore intressant om du kunde forska lite om detta, Jakob. Då blir det hela kanske lite mer nyanserat, nu är det lite väl mycket Jakob vs. Dilsa... Eller?!
Utan bidrag, inga kulturtidskrifter. Utan bidrag, ingen smal svensk skönlitteratur. Utan bidrag faktiskt inte ens Svenska Dagbladet - staten stödjer alla andratidningar runtom i Sverige. Osv. Bidragen är en förutsättning för mångfald inom kultur och media, det skulle bli väldigt likriktat annars, bara de största och mest säljande skulle överleva.
Arne Ruth och Mats Svegfors, som är ordförande för referensgruppen resp. Kulturrådets styrelse, anser inte, efter att ha studerat deras utgivning, att Mana är antisemitisk och antidemokratisk (inte heller jag, men det har väl framgått).
Finns där brottsliga åsikter så får man väl dra tidningen inför rätta och se om åtalet håller? Jag gillar inte dessa antydningar, denna oklarhet i agenda. Vad gällde Muhammedkarikatyrerna så ställde sig Dilsa Demirbag-Sten entydigt bakom Jyllands-Posten i yttrandefrihetens namn - men det verkar bara gälla yttranden som hon själv uppskattar.
Några av de förmodade offren för den antisemitiska propagandan uttrycker nu stöd för Mana:
Judar för Israelisk Palestinsk Fred, JIPF anser att anklagelserna om antisemitism i fallet Mana är absurda och grundlösa:
"Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas", skriver JIPF i ett öppet brev till Kulturrådet på Manas hemsida.
Där har vi det svart på vitt. Nu känns det bättre! Vanligtvis brukar bloggar vara mer eller mindre av dagbokskaraktär och därigenom högst subjektiva historier. Men eftersom din blogg är så seriös - den känns som en etablerad institution i sig - så käftar jag emot ibland, Jakob. Du gör ett bra jobb, hoppas du känner det! :)
Elam i DN ansåg ju för övrigt också att Mana "inte går över gränsen" (var nu den ska dras?).
Oj, jag har inte varit inne på denna blogg på länge märker jag. Heja Jakob!
Det är klart, subjektiva inslag finns det ju gott om även på denna blogg...
Vad ar det som hon sager som inte stammer om islam menar du?
Tja, att kvinnoförtryck skulle bero på att man bekänner sig till religionen islam. Att det inte finns såna problem "i Sverige". Och att man "inte gillar" islam, i vilken grad skiljer det sig från att "inte gilla" judendomen, vilket väl enligt henne och enligt alla rimliga tolkningar kvalificerar för antisemitism?
Båda uttalandena är enligt mig förkastliga, alldeles oavsett att de är ytterst banala och poänglösa.