En besvärjelse för år 2006
Våren har börjat - ovanligt tidigt i år.
Detta är en besvärjelse och kan alltså inte snackas bort med förnuftsbaserade argument.
Om jorden nu, som det verkar, kommer att gå under i mars 2006, gäller det att handla snabbt, och handla rätt!
Revolution from within.
Vad pratar du om? Jag förstår inte?
Den substantiella skönheten är en estetik som bejakar även det otäcka, hemska, ångestladdade, en skönhet som även innefattar det groteska. Det måttfulla, väluppfostrade och chica har dock ingen plats i en sådan skönhetssyn.
Fagelskrämmans estetik ligger i samma riktning.
Bra rutet!
Se min väluppfostrade blogg Jakob.
Nursed by a stranger!
Det här låter ju toppen (well, utom det att jorden kommer att gå under i mars), men alltså, kan inte den substansiella skönheten vara måttfull?
Korrektion, det jag menade var givetvis: Anser inte du att den substansiella skönheten kan vara måttfull?
Svår fråga, men jag måste nog svara nej. Den måttfulla skönheten lämnar bara en fadd smak i munnen. I alla fall om måttfullheten är dess främsta företräde. De gamla grekerna var fel ute enligt mig, och särskilt Platon, den gamle bastarden. Men jag får nog återkomma i ämnet, märker jag, det här blir lite raljant.
Platon, hmpf!
Martin: Jag har läst om Fågelskrämman nu, och jag tycker det hela är mycket intressant (och mycket av det tangerar mina tankar i ämnet), helt klart något för tidskriften!
Ja, återkom! Jag ska också återkomma tror jag. Jag skulle ju spontant svara JA på frågan. Måste fundera lite mer på varför bara.
En primer lugar, hrätliga ragulper!
Stora dad har alltid genomförts av alla Childes och du är ej undantagen, broder.
Fagelskrämman: skicka gärna dina tankar via epost; jag har en del idéer om att utveckla det hela vidare. Glöm heller inte bort Hannes i det här sammanhanget, han kan ha en hel del intressant att tillföra. Kanske för ett senare nummer dock?
Är förresten el explorador Rojo (Juan Ramón) i Gorbea-grottans öppning/utgang (apropa Platon, förresten, bilden kanske kan tjäna som kommentar kring detta ocksa), fortfarande aktuell för omslaget?
Lemme know.
Ha! Har fatt en del utmärkta bilder pa en göingehövding med stav i hand som roamar i lajvomradet, rafsar ner snö fran trädens grenar och blir triumferande vit! Skickar snart.
Bror Blixen
Tack ska du ha Bror Blixen, din gamle syfilitiker!
Det är en bra dag i Göteborg, med yrande snö och människor som hastar omkring i sin egen lilla dödlighet. En dag för dåd, stora och små. Och nu har jag dessutom sen i morse ett fiskespö, ett spritkök och en termos. Så nu ska jag väl överleva ett tag till...
Ska bli kul att se mig själv i rollen som göingehövding! Jag har vaga minnen av en väldigt dålig TV-serie med det namnet, men jag har för mig att jag gillade själva konceptet med gerillakrig i östra Skåne. Jag tänkte på det häromdagen när jag läste en pamflett för ökade försvarsutgifter av Boris Benulic i Metro, med hänvisning till att en utredning visat att Sverige bara har 5000 stridande soldater att sätta in i händelse av krig. Alla sliter sitt hår och våndas, förstås. Vem tror de att de försöker lura? Y:s bror säger att befälen redan i slutet av 80-talet klagade över att Sovjet, om de verkligen ville, skulle kunna inta Sverige på ca 20 minuter. Då kan man ju verkligen undra varför de inte gjorde det? Men slutsatsen befälen i fråga drog, efter att ha torkat bort dreglet från sina mungipor, var att den enda möjliga lösningen var gerillakrig.
Själv skulle jag försås ha lämnat landet på tre röda, med orden från mönstringen ringande i huvudet: "Du är väl inget soldatämne precis. Men om det blir krig kan du ju kanske vakta en bro eller nåt". Nej tack!
Hur kom jag in på det här? Ja just det, göingehövdingen ja. Dålig serie. Men en spännande idé.
Platon? Stopp ett tag! Var det inte Aristoteles som var måttfullhetens (medelvägens) främsta förkämpe?
Nja, jo, han var ju lärjunge till Platon, och hans estetik liknar i mångt och mycket mästarens, har jag för mig. Båda förkastar de den subjektiva upplevelsen, det handlar om en objektiv ordning som för Platon i sinnevärlden bäst avspeglas i måttfullheten, att allt är välproportionerat och välordnat. Såsom i himmelen, så ock på jorden, kunde man utbrista om det inte vore så anakronistiskt i sammanhanget. Men hur är det nu med Aristoteles och idévärlden, jag har för mig att han bröt med Platon där?
OK, efter att ha konsulterat Svante Nordins "Filosofins historia" kan jag konstatera att för Aristoteles finns det ingen idévärld, vilket ju skiljer honom en hel del från läromästaren. Han utgår från den empiriska erfarenheten. Men i sin syn på skönheten förefaller de lika harmoniska som sfärerna och idévärlden. Vad som komplicerar det hela lite är att man utgår från vad Sokrates säger när man tolkar Platons idéer. Dialogerna är ju mångstämmiga och allehanda figurer får ordet. men det är Sokrates som brukar få sista ordet och säga de visaste grejerna.
nice website :))
amateurtoys Runk