Frisörkatastrof

Jag gick och klippte mig i går för att fira att lönen kommit, fast snål som jag är med sånt så gick jag till ett ställe där de bara tog 100 spänn för studenter, vid Wieselgrensplatsen. Jag bad frisören att ta bara lite grann, topparna och så där, och han frågade "do you speak english?" och jag sa "yeah sure. Just cut a little bit, mostly on the sides and on the back of the head, the ends and stuff".
Sen satte jag mig ner och slumrade nästan till lite grann. Vet inte hur han uppfattat min order, men innan jag visste ordet av hade mitt stackars hår gallrats på sidorna och bak så till den grad att... ja, nu ser jag ut som George Orwell helt enkelt. Jag sa: "what the hell are you doing?" och han sa "just what you told me, I´m cutting your hair", jag: "well, you´re cutting far too much of it!" och vid det laget kom ägarinnan in med orolig min. Det visade sig att den här frisören var i stort sett helt nyinkommen från Algeriet.
Hon avslutade klippningen med att försöka rädda min frisyr och det gick väl sådär. Sen slapp jag betala. Pengarna la jag på en ny hatt.

Kommentarer:
Postat av: Martin

Hatten har existerat i artusenden som oumbärligt plagg till vardags och till fest. Det överlevde under manga ar paraplyets intrang pa marknaden men när kepsarna dök upp tycks de ha dömts till undergang.

Att kepsen lyckades göra slut pa den poetiska hatten säger en del om var tid.

Hattarna, om de kommer tillbaka, kan inte aterfa sin lyster om de görs till vardagsplagg pa nytt och säljs i parti och minut. De bör introduceras sakta och hemlighetsfullt, kanske i slutna sällskap till en början, och pa inga villkor göras till en produkt.

Om du har avfällingsambitioner, använd hatten som diskret banér. Fagelskrämman brukar ocksa bära den.

Hur ser hatten du köpte ut?

2005-07-28 @ 22:15:06

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback